Läkemedelsförmåner

Jobb till ukrainare, avskaffat karensavdrag och en påskvädjan om att släppa loss burhönsen. Det är något av det som debatteras på tisdagsmorgonen.

Svaret på den viktigaste frågan av alla, det vill säga om man kan vara säker på att få den bästa möjliga medicinen när man är svårt sjuk, framstår som allt klarare. Det kan vi inte, slutreplikerar Sarkomföreningens ordförande Magnus Carlsson.

Alla vill att patienterna ska få tillgång till nya läkemedel som leder till hälsovinster. Vi behöver då undvika att lägga så mycket resurser på en insats, att den tränger undan vård från andra patienter som har ett lika stort eller större behov, replikerar TLV:s generaldirektör Agneta Karlsson, NT-rådets ordförande Gerd Lärfars och MTP-rådets ordförande Jan Liliemark.

Året som har gått har givit svåra frågor förnyad kraft. Hur ska vi skydda samhällets mest utsatta, till exempel de gamla? Hur prioriterar våra politiker bland begränsade resurser? Behöver personalen i vården uppskattas mer än genom handhjärtan på sociala medier och vackra ord? Sammanfattningsvis: Vilket pris sätter staten på våra liv, frågar Sarkomföreningens ordförande Magnus Carlsson.

Vi hoppas att socialminister Lena Hallengren ser allvaret i konsekvenserna av Läkemedelsutredningens förslag. Apoteken kan inte bibehålla en god servicenivå över hela landet om 30 procent av företagens samlade resultat raderas, skriver Johan Wallér, vd för Sveriges Apoteksförening.

Regeringen ville väl men det blev fel. l somras infördes en ny lag inom apoteksmarknaden som syftar till att öka tillgängligheten till läkemedel. Men något gick snett, vilket kan bli förödande för apoteken.

Nu är det som vi drömde om på åttiotalet möjligt - vi kan utrota hiv. Men om den nya förebyggande medicinen PreP ska subventioneras i Sverige är fortfarande ett frågetecken.

Apoteken har ett viktigt samhällsuppdrag genom att tillhandahålla och ge råd om läkemedel. Tillgängligheten på läkemedel är hög i Sverige och har varit så både före och efter omregleringen 2009. Men det finns områden som skulle kunna förbättras ytterligare för att öka tillgängligheten av läkemedel på apotek.

Tusentals svårt sjuka svenska cancerpatienter sätter i dag sitt hopp till nya mediciner som är på väg. Samtidigt ser vi stora brister i introduktionen av nya läkemedel i Sverige. Regeringen ska utreda frågan, men det behövs nya lösningar nu. Alla sjuka har inte råd att vänta.

I dag får människor med sällsynta sjukdomar inte alltid tillgång till den medicin de behöver då kostnaden inte anses vara rimlig. Rimlig i förhållande till vad då? Som politiker och folkvalda representanter ifrågasätter vi starkt etiken bakom att med den motiveringen avslå subventionering av läkemedel för patienter med, inte sällan, livslångt lidande.

Att tillhandahålla särläkemedel till svårt sjuka patienter trots orimliga kostnader vore oetiskt. Det skulle leda till kraftigt höjda och ohållbara kostnader för läkemedel, som i sin tur skulle tränga undan annan angelägen vård. Debatten bör i stället fokusera på läkemedelsbolagens prissättning – med krav på ökad transparens.

Särläkemedlen är oftast dyra eftersom det rör sig om så få patienter som har behov av dem. Deras svåra sjukdomstillstånd gör emellertid att de riskerar att kosta samhället mer över tid utan mediciner. Det är därför angeläget att ta fram en svensk strategi för särläkemedel. I dag är myndigheternas hantering oetisk, nyckfull och oberäknelig.

I Sverige är receptbelagda läkemedel nationellt reglerade och finansieras av staten. Beslut om subvention fattas av statliga myndigheten TLV och högkostnadsskyddet syftar att alla ska ha råd med läkemedel. Om vi ska ersätta detta system med något annat ska det föregås av en demokratisk process och beslutas av riksdagen, inte genom att enskilda landsting åsidosätter gällande lag.

Det är lätt att instämma i att alla patienter ska ha råd med sina läkemedel och att kostnaden för dessa ska vara densamma oavsett var man bor i Sverige. Frågan är istället hur det ska åstadkommas till en rimlig kostnad för samhället, och Sverige samtidigt få ett gott klimat för forskning och utveckling.

Efter domen i Högsta förvaltningsdomstolen i det så kallade Cimzia-fallet är det uppenbart att regeringen måste agera för att säkerställa en enhetlig hantering av läkemedel. Staten måste bestämma sig för om man vill behålla en nationellt sammanhållen läkemedelsförmån. Det måste bli ordning och reda på läkemedelsområdet igen.

Norrbotten var ett av de län med högst antal oönskade graviditeter. Genom att införa gratis preventivmedel lyckades man halvera antalet aborter bland unga upp till 25 år. Det är nu dags för övriga landsting att ge unga samma tillgång till preventivmedel, skriver RFSU som kartlagt landstingens subventioner.

Dagens ordning för beslut om finansiering och förskrivning av nya och innovativa läkemedel innebär en orimlig diskriminering av patienter med sällsynta diagnoser. När mediciner som kan bota finns tillgängliga så är det helt ovärdigt att bara vissa patienter får behandling.

Omtanke om patienterna och utvecklingen av den svenska hälso- och sjukvården är helt frånvarande i finansministerns analys av den svenska läkemedelsbranschen. Läkemedelsförmånen är tydligen till för industrin, eller snarare till för att industrin ska göra som Anders Borg vill. Jag har aldrig tidigare inom sjukvården mött en sådan arrogant, okunnig och maktfullkomlig attityd från ett statsråd.

TLV riskerar att splittra det nationella systemet för upphandling av hjälpmedel vilket gör att vi snart kan ha 21 olika system för stomihjälpmedel. Hälso- och sjukvårdslagens målparagraf om en vård på lika villkor för hela befolkningen sätts då ur spel, replikerar Bo Karlsson.

Vi håller med Bo Karlsson, ordförande i ILCO, om att det är både samhälls- och hälsoekonomiskt bra för Sverige om stomiopererade kan fungera så normalt som möjligt. Men företagen kan inte få begära vilket pris som helst för nya hjälpmedel, replikerar Niklas Hedberg.

Är det sannolikt att stomiopererade missbrukar användningen av stomihjälpmedel om de fick chansen? Nej, säger samtliga nordiska grannländer liksom vi i svenska ILCO. Men svenska myndigheter gör en helt annan bedömning.

Patienter ska inte behöva betala mer än nödvändigt för sina läkemedel. Det fel som uppstod i utbetalningarna till apoteken och som Handikappförbunden kritiserat är nu åtgärdat, replikerar Martin Forsberg på TLV.

Patienter och landsting kan komma att få betala extra mycket för vissa icke utbytbara läkemedel i höst och nästa år. Orsaken är ett fel som uppstått hos Tandvårds- och Läkemedelsverket. Handikappförbunden tycker att det är oacceptabelt att lägga kostnaden för myndighetens misstag på patienterna.

Vi vet att unga vill ta ansvar för sin sexuella hälsa, men för att lyckas med det krävs bra förutsättningar. Därför är förslaget om att subventionera preventivmedel för unga välkommet, även om det har vissa brister.

När politiken baseras på att spara så mycket som möjligt på läkemedelsbudgeten blir resultatet att medborgarna ofta förnekas rätt hjälp. Visst är det klokt att hålla i skattepengarna, men överdriven sparnit slår mot behandlingar som kan rehabilitera tillbaka till arbete, markant förbättra hälsan och potentiellt rädda liv.

Den svenska modellen med standardiserade patienter som rekommenderas samma behandling är förödande för oss patienter och dessutom dyrt för samhället. All medicinsk behandling måste anpassas till den enskilde patienten, så även i Sverige.

Subventioner av preventivmedel till unga kvinnor leder till ökad preventivmedelsanvändning, färre oönskade graviditeter och i slutändan färre aborter. Trots det är systemet med preventivmedelssubventioner påtagligt ojämlikt, och man kan starkt ifrågasätta om det verkligen är vård på lika villkor som erbjuds unga kvinnor.

Nya läkemedel och behandlingar förväntas komma patienter tillgodo allteftersom de blir kända. En lösning för att säkra en jämlik vård över hela landet skulle kunna vara att införa en nationell pott för särläkemedel, replikerar Penilla Gunther.

Bilden av hur kostnaderna för nya läkemedel bedöms stämmer inte med verkligheten. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket lägger inte större vikt vid kostnadseffektivitetsprincipen än de övriga principerna när vi fattar våra beslut om läkemedel, replikerar Christin Andersson på TLV.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket lägger allt för stor vikt vid kostnaden när de bedömer nya mediciner och behandlingar. Behovet hos enskilda patienter och deras livskvalitet väljs bort till förmån för kostnadseffektivitet och budgetramar.

En fråga som de flesta politiker oavsett partifärg undviker är vad som ska ingå i den allmänna välfärden. I ljuset av diskussionerna ifall vård ska bedrivas med vinst eller ej borde frågan om patienternas möjlighet till medfinansiering finnas med.

Flera landsting står i begrepp att regionalt återmonopolisera apoteksmarknaden genom att förhandla direkt med läkemedelsbolagen om priserna på öppenvårdsläkemedel. Det kommer leda till en situation med klart försämrade villkor för patienter och läkare, replikerar Apoteksföreningen.

Regeringen är på väg att begå ett stort misstag vad gäller hur läkemedlen hanteras av landstingen. SKL måste avvisa en kommunalisering av läkemedelsförmånen och istället driva krav på en politik som sätter patienten i centrum. Ambitionen måste vara att göra Sverige till ett världsledande land för utveckling av nya behandlingar och produkter inom sjukvården.

Hälso- och sjukvården i Sverige präglas av stuprörstänkande vilket leder till att samhällets kostnader för ohälsan blir onödigt höga. Om inget görs hotas arbetslinjen och möjligheterna att finansiera framtidens välfärd.

Om inte lagen ändras riskerar Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverkets översyn av subventioner leda till att diabetespatienter får betala 40 000 kronor per person för insulinpumpen. Det kan vi inte acceptera.