Nationella vattenkatastrofgruppen kallades in, butikerna tömdes på vattenflaskor och vakter övervakade utplacerade tankar. Dagarna utan rinnande vatten blev dramatiska för Nyköping. Så organiserades kommunen för att klara krisen.
• Plötsligt låg sajten nere
• Experternas tips för att hålla invånarnas mod uppe
• Lärdomarna

Vattenläckan utanför Nyköping är inte lagad och det kan dröja flera dagar innan man kan dricka vattnet direkt ur kranen igen. ”Vattnet är på väg tillbaka”, säger Annika Hedberg på Nyköpings kommun.

Vissa hushåll har fått tillbaka vattnet efter att stora delar av Nyköpings och Oxelösunds kommuner sedan natten mot torsdagen varit utan efter en läcka.

Vi måste sluta ta vårt vatten för givet. Kvaliteten på det svenska sötvattnet hotas från många håll, inte minst av klimatförändringarna. Sverige behöver därför en långsiktig färdplan för vår gemensamma vattenresurs. Kommunerna spelar en viktig roll för att uppfylla denna plan, skriver företrädare för IVA:s projekt ”Hållbar vattenförsörjning”.

Det är inte frågan om, utan när och i vilken takt omfattande investeringar måste ske i de svenska VA-näten. I snitt kommer VA-taxorna att behövas fördubblas under de närmaste åren. Vissa kommuner, med få invånare, har dock sådana utmaningar att de kommer behöva statligt stöd, skriver företrädare för Svenskt Vatten.

Dricksvattensäkerheten utmanas av torka, översvämningar, föroreningar och bristande underhåll i läckande ledningar. Genomsnittskommunen klarar inte själv av att möta utmaningarna. Nu krävs ett samlat grepp om den framtida finansieringen av VA-systemen, skriver vd:n på Svenskt Vatten.

Prisskillnaden på vatten i kranen kan vara så mycket som 300 procent mellan kommuner. Om prisgapet inte ska öka krävs nu en politisk diskussion och en modernare vattentjänstlag, skriver Pär Dalhielm vd på Svenskt Vatten.

Branschorganisationen Svenskt Vatten hävdar att VA-taxorna måste fördubblas för att klara det gigantiska investeringsbehovet. Det kan möjligtvis fungera i storstäderna, men i mindre kommuner är det en orimlighet. Det behövs därför ett statligt stöd i klass med det som fanns på 1960- och 1970-talet, då många av Sveriges VA-anläggningar byggdes.

I Skara har vi hittat en modell för att få fastighetsägare på landsbygden att frivilligt ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Det innebär stora fördelar för såväl miljön som de boende, som dessutom får en snabb fiberuppkoppling på köpet.

Dålig kunskap och invanda mönster leder till att kommuner, VA-bolag, fastighetsägare och svenska hushåll i onödan får betala sex till sju miljarder kronor årligen för problem orsakade av fett som hade kunnat stoppas vid källan med beprövad bioteknik.

Att skjuta nödvändiga investeringar i våra VA-ledningsnät på framtiden leder sannolikt till ännu högre kostnader i slutänden. Nu måste beställare, rörtillverkare, teknikkonsulter, entreprenörer och forskningsinstitut arbeta tillsammans för att öka kunskapen och förnyelsetakten inom VA-ledningsnäten.

Allt fler börjar inse att vi måste satsa mer på våra vatten- och avloppsnät. Många nät är gamla och behöver uppgraderas. Urbaniseringen ställer ökade krav på kapacitet och risken för extremväder gör att vi behöver bättre dagvattenhantering. Så långt är i princip alla överens, men nu måste vi börja diskutera hur det ska göras och finansieras.

Mer extremt väder kombinerat med allt mer sårbara VA-system innebär att det är hög tid att Sverige får en nationell strategi för va-näten.