Det är tydligt att regeringens utredare av konfessionella skolor är satt under hård politisk press och själv inte tror på att ett förbud. Utbildningsminister Anna Ekströms skäl till att ändå genomdriva det kommer inte att imponera EU:s domstolar, skriver Bo Nyberg, Kristna friskolerådet och Per Ewert, Claphaminsitutet.

Gävle, Söderhamn och Umeå har dragit in tillstånden för flera fristående förskolor på grund av ledningens koppling till islamistisk extremism.

Hur skulle ett förbud av religiösa friskolor ens se ut? Det frågade jag mig i en text på denna blogg för snart två år sedan. Idag har vi fått ett svar från regeringens utredare Lars Arrhenius, som lämnat förslagen om nya regler för friskolor med konfessionell inriktning till utbildningsministern.

Efter den 1 juli 2023 ska inga nya konfessionella skolor få startas, föreslår en ny utredning. Utbildningsministern är redo att gå vidare med lagstiftning.

Samtliga partier i Göteborgs kommunfullmäktige har svårt att skilja på sak och person. Vetenskapsskolan (numera Safirskolan) är en av få skolor belägen i förorten som har goda skolresultat. Eleverna ska inte straffas på grund av brister som en tidigare huvudman haft, skriver företrädare för Partiet Nyans.

Det finns goda argument för konfessionella friskolor. Att få fira sina högtider, snarare än någon annans, att få mat som följer religionen och att sjunga sångerna och höra sagorna som kanske är förknippade med ens kulturella och religiösa bakgrund är inte bara att styras in i en tro, utan också att lära sig något om sitt kulturella sammanhang och ursprung. Det är begripligt att föräldrar gärna vidarebefordrar sådant till sina barn. (Och argumenten går för övrigt att applicera på såväl minoriteter som majoriteter.)