Gränskontroller

Hårt coronaprövade Strömstad har nu åter fart på besöksnäringen. Men Norges inreseregler skapar kaos vid bron som förbinder Strömstads och Haldens kommuner.

Europas länder försöker bromsa spridningen av de nya coronavirusmutationerna med nya reserestriktioner. Men de agerar inte samordnat.

Förra veckan sände TV4 ett inslag om ensamkommande som rekryteras av kriminella nätverk. Var det verkligen en nyhet? Inslaget avslöjade tyvärr inget nytt. Därmed inte sagt att det saknade värde. Påminnelser om det bedrövliga behövs för att vi inte ska avtrubbas helt, skriver Anosh Ghasri.

De som pratade om öppna hjärtan har i spåren av de orden ett nytt socialt landskap med ett tidigare oskådat skuggsamhälle att hantera idag.

Regeringen har meddelat att utökade gränskontroller ska ersätta id-kontrollerna. En sådan förändring kräver en mängd olika saker som ännu inte finns på plats. Det är uppenbart att regeringen slopade id-kontrollerna lika brådstörtat och oförberett som sättet de en gång infördes på. Det riskerar att öka pressen på redan hårt ansträngda kommuner.

Id-kontrollerna är inte motiverade med dagens flyktingströmmar och innebär en orimlig inskränkning av asylrätten. Dessutom är det ett kraftigt slag mot den skånska arbetsmarknaden med försämrad pendling och förlorade investeringar, skriver Miljöpartiet i Malmö.

Regeringen har beslutat att förlänga id-kontrollerna trots att de inte längre fyller någon annan funktion än att vara ett hinder för vardagen i Öresundsregionen, det skriver Centerpartisten och en av initiativtagarna till Öresundsrevolutionen, Niels Paarup-Petersen.

Mottagningssystemen må vara hårt belastade, men den som flyr krig är än hårdare belastad. Det är inte vi som behöver ett andrum, det är människorna på flykt. Det skriver Ulf Bjereld och Mariam Osman Sherifay, Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Det viktigaste humanitära stödet är det internationella biståndet i de närområden till kriser där det finns flyktingar. Därför är det kontraproduktivt att Sverige omprioriterar sina resurser från bistånd till flyktingsmottagande.

Fenomenet som har lamslagit den svenska politiken är prokrastinering – ett beteende som vanligen återfinns hos uppsatsstudenter och författare, men som tydligen kan drabba också den politiska ledningen för ett helt land.

När hela Öresundsregionens infrastruktur och arbetspendling kastas in i ett historiskt och kaotiskt limbo så väljer ansvariga i regeringen att inte besöka regionen. Det är obegripligt, oansvarigt och ryggradslöst, skriver centerpartisterna Anders Åkesson och Kristina Yngwe.

Att Sverige inför ID-kontroller innebär inte att asylrätten upphör. Beslutet är ett politiskt vägval och inte ett brott mot internationell rätt. Inte heller är det ett svek mot moderat och socialdemokratisk ideologi, skriver Petter A Månsby i en replik till Freddy Grip (V) och John Kåberg (C).

I dag införs ID-krav för alla tågresenärer över Öresundsbron. För bara tre månader sedan, när 3-åriga Alan Kurdi spolades upp på en strand, pratade inget parti förutom SD om att Sverige var ”fullt”. Tvärtom. Det talades om hur vi skulle ta vårt ansvar. Det hölls manifestationer. Flyktingar var medmänniskor och inte siffror, skriver Semanur Taskin, språkrör för Grön Ungdom i Stockholm samt initiativtagare och konferencier för Refugees welcome-manifestationen i september.

Partier bör stå för sin politik, oavsett väder och hur vindarna blåser. Men, det är uppenbart att endast två partier i Sveriges riksdag står upp för rätten att söka asyl, skriver Freddy Grip (V) och John Kåberg (C).

Under det senaste året har vi sett kulmen av en flyktingkris som har växt i omfattning under flera år. Frågan har väckt omfattande motsättningar mellan EU:s medlemsländer. Svårigheten att nå en europeisk lösning på flyktingkrisen har spätts på av EU:s paradoxala förhållningssätt till frågan.

Andelen ekonomiskt inaktiva EU-medborgare som söker stöd ur värdlandets socialförsäkringssystem ökar, samtidigt som förtroendet för öppna gränser och överstatligt samarbete störtdyker. Att i det läget avvisa David Camerons krav på kvalificering till bidragssystemen är som att tända fyrverkerier på en öppen krutdurk.

SD presenterar nu lösningar på hur man både stoppar asylsökande vid gränserna och samtidigt behåller öppenheten för legala resenärer över Sundet. Bland annat föreslås en kraftigt förstärkt gränskontroll och att hemvärnet kallas in.

Sextio år av nordisk passfrihet, svenska internationella handelsvärden på närmare 300 miljarder per år, 75 000 dagliga passagerare och 18 000 pendlares vardag väger fjäderlätt när regeringen nu improviserar för att ge Danmark en pik i flyktingfrågan.

Tisdagen den 24 november 2015 klockan 15 står jag på det kommunala evakueringsboendet och hjälper till med serveringen av eftermiddagsfikat. Jag nås av beskedet att regeringen kraftigt inskränker asylrätten och att ett av motiven är att regeringen tror att de behöver göra något för att hjälpa oss kommunalråd ute i landet. Jag blir arg och ledsen.

Tänker regeringen att Skånetrafikens medarbetare ska få till uppgift att kontrollera ID-handlingar samtidigt som de kontrollerar biljetterna? Ska Skånetrafikens medarbetare tvinga ensamkommande barn av tåget i Köpenhamn? Regeringen måste svara på hur den tänker sig de utökade kontrollerna.

Att 1-2 miljoner per år skulle kunna absorberas i Europa är en utopi. Tanken att Sverige ensamt skulle klara av det är i bästa fall hybris. De beslut regeringen fattat är en seger för förnuft och moral, menar Kjell Magnusson, docent i sociologi i en replik.

Gränskontrollerna påverkar inte mängden asylsökande i någon större utsträckning såvida man inte också avvisar de som kommer via andra EU-länder. Det är dags att regeringen tar av sig de ideologiska skyddslapparna och fattar nödvändiga beslut, skriver fyra moderater i Europeiska regionkommittén.

Landet lagom. Så kallades Sverige. Inte för att vi var särskilt lagom. Hög skatt, generös välfärd. Hyggligt jämställt och små klyftor. God tillväxt och två bilmärken, ett jaktflygplan, en mobiljätte och många världsunika uppfinningar. Men viktigast, vi hade tillit till varandra.

Flera partier har släppt förslag om stängda gränser, transitläger och andra åtstramande åtgärder. Allt fler åtgärdsförslag syftar till att begränsa den fria rörligheten och avskräcka människor från att söka asyl i Sverige. Partier från vänster till höger som förut försvarade den fria rörligheten verkar nu i panik kompromissa med densamma. Men människor har rätt att röra sig över gränser utan att mötas av hinder, oavsett om det rör sig om ID-kontroller eller elektrifierad taggtråd.

Det talas om ordning och reda i flyktingmottagningen. Med risk för att käbbla; gränskontroller är raka motsatsen. De kommer upplevas kränkande av de svenskar som slumpmässigt väljs ut att kontrolleras, de kommer inte lätta på trycket för Migrationsverket eftersom inte färre kommer att söka asyl, och de kommer lägga ytterligare belastningar på polisen som redan har att göra. Det kommer göra livet svårare för pendlarna och anstränga relationerna mellan grannländerna.

Moderaterna borde tillsammans med sitt förslag ha presenterat en juridisk lägesbeskrivning och en konsekvensanalys. Här var Kristdemokraterna bättre förberedda, menar Moderaternas före detta riksdagsledamot Karl Sigfrid, som samtidigt konstaterar att dagens besvärliga situation inte beror på de öppna gränsövergångarna inom EU, utan på att det svenska erbjudandet till flyktingar är mer generöst än motsvarande i andra Europeiska länder.

I söndags trendade ledarskribenten Per Gudmundson på Twitter efter att ha befarat nationens undergång i en tweet. Det kan tyckas överdrivet, men kanske är det ändå relevant att fundera på om Sverige rör sig mot att bli en så kallad “failed state” – det vill säga en stat som misslyckas med några av de baskrav som en suverän stat bör uppfylla? Den diskussionen kan tjäna som en viktig fond till de politiska utspel vi nu ser, som till exempel Moderaternas häromdagen.

Plötsligt stod de där och sade att det inte längre fanns sovplatser! Media hade svårt att tro sina öron. Är det verkligen så illa? Vissa tog fasta på att politikerna använde ett ”nytt språk”, inte att verkligheten förändrats. På radion ville en reporter tala om ”signalpolitik” och ”andhämtningspaus”. Underförstått: vi kan ta emot dem som vill komma hit, bara organisationen blir bättre. Ekonomiska eller andra begränsningar föreföll otänkbara. MP:s kontring visade det ihåliga i resonemangen: 15 000 platser hos privatpersoner motsvarar mindre än två veckors behov.

För att leva upp till ambitionen i sin egen regeringsförklaring måste regeringen säkerställa förmågan att identifiera människor när EU:s gemensamma asylpolitik nu fallit samman. Detta står inte i motsats till asylrätten utan utgör själva förutsättningen för den.

De senaste dagarnas dramatik i Ungern har väckt starka känslor. Samtidigt kan TV-bilder och sociala medier ibland bli ett filter som låter analysen komma i andra hand. Det är till exempel ett hyckleri när Frankrike tillsammans med Tyskland nu uppmanar andra att ta sitt ansvar. Det som pågår illustrerar att EU inte kan ha en gemensam politik i avgörande frågor.