Förortens radikalisering

Ibrahim Bouraleh, ordförande för Islamiska förbundet i Järva, hävdade i Aktuellt att det är av välvilja som män säger åt kvinnor hur de ska klä sig. Mona Sahlin måste markera tydligare mot en sådan förklaringsmodell, skriver Cheko Pekgul, som skrivit en bok om hur islamister stärker sin ställning i samhället.

Kvinnors mänskliga rättigheter är under attack. Kvinnors Nätverk lyfter frågan om radikalisering under en konferens i helgen för att vi har ett verkligt problem, i Sverige och i världen. Vi är medvetna om den utbredda rasism som finns i Sverige och vi vill inte spä på den. Men vi vill uppmana er att hålla flera svåra frågor i huvudet samtidigt.

Det går alltid att tillsätta utredningar, men i vår kontakt med företrädare för stadens kvinnojourer och lokala organisationer är det inte fler utredningar de efterfrågar, utan resurser.

Feministiskt initiativ påstår att partiet redan har gjort mer mot hedersvåldet än Folkpartiet gjorde under åtta år. Det är fel. Men det är välkommet att Fi menar att det finns något som heter våld i hederns namn och att detta är ett problem. Nu krävs aktiv handling. Fi verkar gilla att mäta saker. Låt oss mäta hedersvåldet!

Feminister anklagas för att inte bry sig om kvinnor som drabbas av våld i hederns namn. Men den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm har genomfört flera förbättringar för våldsutsatta och i dag hjälper vi många fler än när alliansen styrde staden, skriver Fi.

Efter sommarens heta diskussion om förortsförtryck försöker Devin Rexvid förstå varför debatten blir särskilt känslig och svårhanterlig inom vänstern.

Det finns absolut anledning att vara vaksam mot rasistiska generaliseringar när hederskultur och kulturellt eller religiöst förtryck diskuteras. Men att jämföra kvinnoförtrycket i Husby med det i Lidingö är att relativisera och blunda för problemen i förorten, skriver polisen Martin Marmgren.

Hanna Gadban har kallats islamofob. I en ny bok visar hon hur radikala islamister, IS-sympatisörer och statligt stödda organisationer slår mynt av begreppet och hur snabbt islamismen växer i kommunerna.

Att protestera mot kvinnoförtryck är varken rasistiskt eller islamofobt, skriver Devin Rexvid, Sara Mohammad, Zeliha Dagli med flera andra debattörer.

I många förorter vill konservativa moralpoliser separera pojkar och flickor, ett exempel är barnslöjan som kryper ner i åldrarna. Barns rätt att slippa klädsel som hindrar lek, simning och cykling, duckar dock Gudrun Schyman och Fi för. Bland svenska feminister är det okontroversiellt att betona rätten att beslöja sig. Hur kan denna form av sexualisering av barn inte vara intressant för feminister?

I den segregerade staden växer rasismen, antisemitismen, hatet mot kvinnor och HBTQ-personer. Så blir det när samhället drar sig tillbaka från socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Det finns bara ett sätt att arbeta bort detta.

Politiken måste tala om för förortens fundamentalister att människor i Sverige själva bestämmer över sina liv. Vi moderater tar ansvar för detta och förutsätter att de religiösa samfunden delar det ansvaret. Tillsammans kan vi tala om att om fundamentalisterna inte accepterar allas lika rättigheter så bör de bosätta sig någon annanstans än i Sverige.

Samhället tar avstånd från våldsbejakande islamism – men talar med kluven tunga när det gäller islam som politisk kraft. Rädslan för att betraktas som islamofob är stor. Religiösa krafters aggressiva retorik och hat mot barn, kvinnor, personer med en HBTQ-läggning och oliktänkande får inte vara immun mot krav, granskning och kritik.

Radikaliseringen av förorter som Husby och Rinkeby måste tas på stort allvar. Alla goda krafter som tror på det öppna samhället måste tillsammans bekämpa den religiösa fundamentalism som hotar vårt sekulära samhälle. Som ordförande för Sveriges liberalfeministiska kvinnoförbund uppmanar jag övriga kvinnoförbund att komma ut ur skuggan.