Föräldraskap

Det är orimligt att vårdnadshavare inte ska kunna fullfölja sitt föräldraansvar gällande sina barns kontakter med vården, replikerar Maria Malmer Stenergard (M.)

Barn anses vara myndiga nog att sköta sina vårdkontakter på nätet och hämta ut sina mediciner på apoteket vid 13 års ålder. För föräldrar med friska barn kanske det här inte spelar så stor roll. Men för oss NPF-föräldrar ger beskedet upphov till en enorm stress, skriver mamman Jenny Egerborn.

Hur ska vi kunna hjälpa elever bryta utanförskap när vi inte har en gemensam plattform med föräldrarna? Vi behöver helt enkelt bättre system för att införliva föräldrarna och framför allt mammorna i vårt samhälle.

Vi möter ofta barn som vittnar om hur professionella de kommer i kontakt med inte tar dem på allvar, fattar beslut över deras huvuden och bara lyssnar på deras föräldrar. Många barn berättar också att de blir lyssnade på först när en vuxen intygar att det de upplevt, känner och säger är sant, skriver företrädare för Maskrosbarn och Barnrättsbyrån.

Inför skolstarten sitter tusentals föräldrar till barn med NPF med en klump i magen. Hur ska det gå? Kommer vi komma i väg alls till skolan? Föräldern Jenny Egerborn önskar att de ansvariga för skolan skulle se över sin verksamhet och anpassa den efter barnens förutsättningar.

Nyhetsrapporteringen om "Lilla hjärtat" som dog efter att flyttats hem till sina biologiska föräldrar har berört och väckt starka känslor. Men den som har studerat själva domen har kanske börjat förstå att allting inte var så svartvitt som det framställs i media, skriver Kathrin Dohse.

Föräldrar ansvarar för sina barn tills den dag de blir myndiga vid 18. Men det finns ett undantag – barnets hälsa. Det som är föräldrars allra viktigaste ansvar fråntas dem av staten den dag barnet fyller 13 år. Då får barnet rätt att sköta sina vårdkontakter på nätet och hämta ut receptbelagd medicin, skriver Maria Hölerman.

Vi har i den här granskningen valt att lyfta upp just spelvärlden. Det utesluter inte att det också finns problem i andra internetmiljöer, skriver Sveriges Radio i en replik till Sverok.

Från och med 1 januari har hela samhället ansvar för att barnkonventionen blir verklighet. Det kräver politiskt mod och handlingskraft, skriver Heike Erkers och Yvonne Ahlström, Akademikerförbundet SSR.

Ja till abortlagen, samkönade adoptioner och dubbla medborgarskap. Det är några av förslagen inför Sverigedemokraternas landsdagar. Målet är att locka väljare som tidigare varit tveksamma till partiet.

Föräldrarnas individuella frihet ställs nu mot barnets dito i diskussionerna om obligatorisk språkförskola. Det är ett område som hade behövt fler nyanser, men i ljuset av den sociala krutdurk som växer i våra utsatta områden blir utrymmet för nyanserad politik litet.

Samkönade par som har erkänts som juridiska föräldrar i det land där deras barn fötts, och i många fall levt tillsammans som en familj i många år, kan tvingas adoptera sina egna barn vid en flytt till Sverige. Lagstiftningen måste ändras så att diskrimineringen av samkönade par upphör, skriver flera debattörer.

Nedskärningarna skadar inte bara barnen och deras skolgång, utan försämrar också kontakten och samarbetet mellan skola och föräldrar, menar initiativtagarna till Skolföräldraupproret, som ansluter sig till lärare och skolledares protester.

Det kan tyckas elementärt att påminna föräldrarna om att barnen ska komma i tid och ha med sig rätt material till skolan, men det behövs. Liberalerna i Malmö varit med och tagit fram ett förväntansdokument som föräldrarna ska skriva på innan skolstarten i höst, skriver kommunalrådet i Malmö Sara Wettergren (L).

Numera skäms nog den som röker i barns närvaro eller som inte sätter på dem bilbälte och cykelhjälm. När vi börjar skämmas för att ge barn onödiga kalorier, först då kommer barnfetman minska.

Föräldrar ställer allt högre krav på skolan, därför borde även skolan kunna ställa krav på dem. Det är dags att vi politiker ställer oss upp och frågar: Var finns föräldrarna? Det skriver Johan Abrahamsson, kommunstyrelsens ordförande (M) i Mariestad.

Hälften av Sveriges unga läser aldrig för nöjes skull. Det håller inte. Vi måste hjälpa fler unga att få upp sin läskondis och bli bokslukare, skriver Eva-Lis Sirén, Lärarstiftelsen, och fem författare och illustratörer.

Lagstiftningen är till för att skydda föräldrar och barn, inte straffa och kontrollera personer som fått barn på sätt som lagstiftaren inte sanktionerat. Vi behöver en föräldrabalk som fullt ut tar hänsyn till att män kan föda barn, kvinnor kan ge upphov till spermier och att familjer ser olika ut, skriver Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL.

Liberala Kvinnor föreslår nu att föräldrar som förlorat barn i plötslig spädbarnsdöd automatiskt får rätt till föräldraledighet. Samhället måste finnas där när det värsta inträffar och här finns en lucka i lagen.

Förväntansdokumentet till Stockholms föräldrar är onödigt och missriktat. Att fler föräldrar hör av sig till skolan och ställer krav beror förstås inte på att de är respektlösa, utan på att skolan inte fungerar och att staden inte tar sitt ansvar för detta.

Huvudmännen bär ett tungt ansvar för att över 5 500 barn inte går i skolan. Här krävs skärpning och ett tydligare elevperspektiv. Skaffa er kunskap och bygg upp kompetens så att skolgången kan anpassas. Alla barn ingår i skoluppdraget och de som behöver har rätt till stödinsatser, skriver företrädare för föräldranätverket Barn i behov.

Lärares möjligheter att göra sitt jobb måste fredas. Det måste vara slut med föräldrars försök att förhandla med skolan om sådant som är rent professionella bedömningar, som betygsättning. Därför tar Stockholms stad fram ett förväntansdokument för föräldrar, skriver Lotta Edholm (L).

För en friskare befolkning krävs åtgärder för att främja hälsan, inte för att straffa sjuka. Det kan till och med ett barn räkna ut.

Snart blir digitala verktyg obligatoriska i förskolans läroplan, men det borde vara föräldrarna som avgör om deras småbarn ska stirra i skärmar eller inte.

Myndigheter har en förlegad syn på pappans betydelse för barnet. De anser ofta att mamman har en viktigare roll och är bättre för barnet. Lagom till fars dag är det dags att skrota den inställningen, skriver Anders Fors, vice ordförande föreningen Pappabarn.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) hävdar i sin replik att vi missuppfattar deras rapport, jag vill förtydliga att vi inte missuppfattar – vi är av en annan åsikt, skriver Sofia Bidö verksamhetschef för Rädda Barnens Centrum för stöd och behandling.

Statliga pekpinnar och tvång försöker skapa ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Hur lovvärt än målet är ska det avvisas då regleringen inte sätter barnets bästa i centrum. Besluten om hur föräldraledigheter ska fördelas fattas bäst av föräldrarna – inte av politiker i Stockholm, skriver Hans Eklind (KD).

De nya modernare reglerna för föräldraskap slår fel. Lagen, så som regeringen utformat det i lagrådsremissen, innebär att föräldrar kommer att diskrimineras på grund av sin könsidentitet. Vi vill att regeringen stoppar förslaget och raderar de diskriminerande paragraferna.

Vab (tillfällig föräldrapenning) påverkar den egna karriären. Om man tar ut 100 vab-dagar under barnens uppväxt minskar chanserna att bli chef med så mycket som 30 procent. Under 2017 togs ungefär 6,5 miljoner vab-dagar ut. Av dem togs 62 procent ut av kvinnor och 38 procent av män. Om man ska ge kvinnor och män lika stora chanser att göra karriär är detta en ohållbart stor skillnad, skriver Göran Arrius ordförande Saco.

Lagstiftningen vid vårdnadstvister från 2006 var tänkt att stärka barnperspektivet och ge barn rätt till båda sina föräldrar. I stället ledde den till fler vårdnadstvister och en ökad andel domar om enskild vårdnad. Det är dags för ett regelverk som gynnar barnen och ger dem rätt till båda sina föräldrar, skriver styrelsen för föreningen PappaBarn.

Det är svårt att bli klok på Skolverkets råd om hur utvecklingssamtalen ska gå till. Varför diskuteras betyg så pass mycket, och prestandan i utvecklingssamtalen så pass lite?

Den nuvarande föräldrabalken är från 1950 och speglar inte mångfalden av dagens familjebildningar. Onödigt långa och omständliga processer tvingar föräldrar att adoptera sina egna barn.