Ett delat land

Det är inte chefen - det är arbetsmiljön. Fem forskare gör idag upp med fikabordsmyten att chefen är störd i huvudet. På annat håll i debatten vill KDU ha kärnvapen i Sverige, centerns partiledarkandidat vill ha ett sammanhållet Sverige och S-kvinnor ett Sverige som står upp mot Turkiet.

I stället för att motsätta sig decentralisering och lägga ner kontor borde myndigheterna arbeta aktivt med att skapa förutsättningar för jobb och tillväxt i hela landet, föreslår Centerpartiet.

Statliga jobb i hela Sverige är en förutsättning för ett levande land. Regeringen har tagit vissa steg i rätt riktning, men mer behöver göras.

Katastrofalt nonchalant att lägga ner skattekontor som täcker 15 924 arbetsställen och 70 000 medborgare, skriver Anna Hed (C) och Vasaloppets VD Anders Selling.

Nedläggning av statliga verk rimmar dåligt med en levande landsbygd. Under tio års tid har det ena statliga verket efter det andra lagts ner i småorter. Fyrbodals fjorton kommuner har tagit smäll efter smäll. Nu sätts förhoppningarna till civilminister Ardalan Shekarabis löfte om att staten ska ta ett större samlat ansvar för sin lokala närvaro.

För att hela Sverige ska kunna leva är den mjuka infrastrukturen lika viktig som den hårda. Det handlar om kultur, fritid, välfärd och möten mellan människor. Folkbildningen och studieförbunden är en central del av detta. Det skriver ABF och Studieförbundet Vuxenskolan i en gemensam artikel.

Det finns redan i dag verktyg för att driva på decentraliseringsarbetet och säkra myndigheters och de statliga jobbens närvaro i hela landet. Därför borde civilministern kavla upp ärmarna, ta av skygglapparna och sluta gömma sig bakom ett uppdrag.

Många orter har sett statliga tjänster försvinna när myndigheter okoordinerat flyttat sina kontor till Stockholm eller andra större städer. Det visar att styrningen av myndigheterna inte längre är anpassad till samhällsutvecklingen, och det kan vi inte stillatigande acceptera. Regeringen ska därför ta ett tydligare grepp över myndigheternas lokalisering för att garantera en närvaro i hela landet.

Alla Sveriges mindre orter verkar vara lämnade åt sitt öde och får inte samma uppmärksamhet som storstäderna och dess invånare. Men det finns en mängd utmaningar i de små orterna som kräver nya spännande lösningar där arkitekturen måste få spela samma utvecklande roll som i storstäderna.

Den som reser över gränsen till Norge kan med egna ögon se att det går att föra en politik som ger kraft åt bygderna. Även glesbefolkade områden lever och blomstrar. Norsk distriktspolitik är ett föredöme som vi i Sverige bör hämta inspiration från.

När staden får pengar från statskassan kallas det utvecklingsmedel eller infrastruktursatsning eller något annat fint ord. När landsbygden får samma slags medel ses det plötsligt som något slags stöd. Bilden målas upp av en närande stad och en tärande landsbygd, där den sistnämnda lever på bidrag. I själva verket är det så att både staden och landet bidrar och båda får statligt stöd.

Industripolitik och landsbygdspolitik har mycket gemensamt. Om de fundamentala förutsättningarna för näringslivet eller bygden förändras till det sämre, ja, då hjälper sällan miljarder från staten eller EU för att bryta utvecklingen.

Alla elever har rätt att nå sin potential, oavsett var i landet de bor. Därför ska vi inte acceptera att lärarbristen på vissa skolor på landsbygden sänker kvaliteten på undervisningen. Olika lösningar med fjärrundervisning blir då avgörande för landsbygdsskolornas överlevnad.

Skatteverket och Lantmäteriet är de senaste exemplen på statliga myndigheters centraliseringshysteri, där väl fungerande och kvalificerade verksamheter på mindre orter avvecklas. Detta sker samtidigt som civilminister Ardalan Shekarabi pratar om vikten att staten ska finnas representerat i hela landet.

Nu planeras det för en fortsatt koncentration av bostäder och ny infrastruktur till storstadsområdena i allmänhet och Stockholm i synnerhet. Men genom en medveten satsning på järnvägen kan i stället hela Sverige leva och utvecklas.

Det finns en stor inneboende kraft och styrka hos alla de som bor och verkar på landsbygden. Men vi känner också frustration och ilska över sättet som landsbygden behandlats på de senaste 20 åren. Nu vill vi ha en dialog med de styrande politikerna, skriver Erika Sörengård, en av personerna bakom Landsbygdsupprorets landsomfattande manifestation under påskhelgen.

Om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva krävs det en regionalpolitik värd namnet. Och att vi bryter storstadsmaktordningen och återupprättar självkänslan i hela Sverige, och ger alla samma möjligheter till att utvecklas med innovation, kreativitet och entreprenörskap.

Det normala är att kommunens befolkning krymper. Men det betraktas som politiskt självmord att gå till val med en politik som uttalat planerar för befolkningsminskning. Partierna har nästan aldrig en lokal strategi för att möta de oundvikliga problem som negativ tillväxt medför. Men de borde ha det, menar statsvetaren och kommunexperten Gissur Ó Erlingsson.

Thomas Gürs svar på vår debattartikel är okunnigt och innehåller flera tankevurpor om avfolkningskommuner, svarar tanksmedjan Fores.

Tack vare invandringen kan svensk glesbygd hållas levande, hävdar tankesmedjan Fores. Men hur ska nyanlända flyktingar få arbete i kommuner som infödda svenska flyttar ifrån för att där inte finns några jobb? undrar skribenten Thomas Gür.

84 av Sveriges 290 kommuner minskade sin befolkning förra året, enligt SCB:s statistik. Om det inte hade varit för invandringen skulle hela 220 av landets 290 kommuner ha haft minskande befolkning, visar våra beräkningar. Diskussionen i Dagens Samhälle om krympande befolkning bör ha med detta perspektiv.

I fjol krympte befolkningen i nästan var tredje kommun. Men de ledande lokala företrädarna vägrar att tala om detta. Det är olyckligt, då det gör det svårt för enskilda politiker och tjänstemän att presentera en berättelse om framtiden som gör det möjligt för beslutsfattarna att anpassa kostymen till de ekonomiska realiteterna, skriver två kommunforskare.