Bostadspolitiska samtalen

Många kommuner arbetar nu för fullt med att ta fram de detaljplaner som krävs för att möjliggöra fler bostäder. Men kommunerna kan inte arbeta hur snabbt som helst. Vi föreslår därför privat initiativrätt i detaljplaneprocessen, vilket skulle ge kommunerna möjlighet att istället ägna sig åt den långsiktiga planeringen, och snabba på processerna.

Vi föreslår nu fyra konkreta åtgärder i syfte att öka bostadsbyggandet och samtidigt behålla de kvalitativa ambitionerna på stadsbyggande som vi är stolta över. Ett förslag är att regeringen utser Östergötland till försökslän för regelförenklat byggande, skriver elva centerpartister i Östergötland.

Regeringen och oppositionen behöver börja om i bostadspolitiken redan i höst och fokusera på reformer för fler bostäder. Vad som behövs är bland annat åtgärder som ökar rörligheten. Det går nämligen inte att bygga bort bostadsbristen när vi inte har en fungerande bostadsmarknad.

Beskedet att allianspartierna hoppar av de bostadspolitiska samtal är ett bakslag för både politiken och alla de som desperat söker efter någonstans att bo. Det stora problemet med dagens bostadspolitik är bristen på helhetssyn och politisk samhällsvision. Där har samtliga partier en hemläxa att göra, skriver Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder.

I dag tisdag presenterade regeringen 22 steg för ett ökat byggande. Flera av åtgärdsförslagen är bra och ligger i linje med vad byggföretagen har efterfrågat under en längre tid. Men samtidigt saknas de övergripande reformerna. Ska bostadsbyggandet öka ytterligare krävs fler och mer omfattande politiska åtgärder av regeringen.

Regeringen presenterar i dag förslag för att öka bostadsbyggandet. Det är en bra början och ambitionshöjning, men kommer ta tid att omsätta till verkligt resultat. Många säger att det inte går att bygga billigt utan stora reformer – men motsatsen bevisas varje dag.

De senaste 15 åren har den samlade bostadsbristen blivit allt större. Bostadsbyggandet ökar nu kraftigt, med den största ökningen sedan 1991, men den kommer ändå inte vara tillräcklig. Allra svårast är läget i storstäder och för ungdomar samt i trångbodda förorter. Sker ingen förbättring slår bostadsbristen i förlängningen hårt mot både arbetsmarknaden och välfärden.

För att bostadsbrist inte ska vara ett hinder för tillväxt, arbete och därmed välfärd krävs att vi lyckas med ambitionen att kraftigt öka bostadsbyggandet. Som vd för Malmös största bostadsbolag vill jag bidra med ett förslag om frizoner för byggande i storstäderna. En modell som både bostadsbeställare och byggare visat stort intresse för.

SABO:s vd Kurt Eliasson förespråkar samma stillastående och stelbenta bostadsmarknad som vi har i dag. Och det underlättar inte för någon som aspirerar på en bostad. Fri hyressättning är ett steg mot en mer fungerande bostadsmarknad. I dag är hyresmarknaden ett lotteri, och vinnarna är de med reglerad hyra på Östermalm, skriver MUF Stockholm i en replik.

Det finns inget stöd för att det totala bostadsbyggandet skulle öka med marknadshyror. De som anser att marknadshyror är enda lösningen har alltså mycket kvar att bevisa - speciellt om de säger sig företräda en lösning som skulle revolutionera svensk bostadsmarknad.

En ny stadsbyggnadsminister måste snabbt leverera konkreta förslag på hur bostadsbyggandet kan ta fart för att undvika att bostadsbyggnadskrisen hotar vår samhällsutveckling. Vi från tankesmedjan Global Utmaning föreslår en satsning på trähusbyggande.

Om man vill skapa ökad rörlighet på bostadsmarknaden är inte ytterligare skattesubventioner av ägda boenden rätt väg att gå. Det som skulle göra skillnad är ökade investeringar i rimligt prissatta hyresrätter.

Dagens bostadsbrist påminner om den situation vi hade för hundra år sedan. Men lika lite då som nu är statliga fattighus den rätta lösningen på bostadskrisen, trots att förslag om detta lags på bordet. Social housing hör inte hemma i den svenska sociala bostadspolitiken.

Det är dags att skapa en ny arkitekturpolitik värd namnet – som ett eget område och inte ihopklumpat med form och design. En ny arkitekturpolitik skulle kunna utgöra grunden för en bred nationell strategi för byggd miljö. Strategin bör utarbetas över departementsgränserna och innefatta ansvariga ministrar för bostadsfinansiering, stadsutveckling och planering.

För att öka bostadsbyggandet måste de statliga reglerna för markanvändning förändras på allvar och inte bara på marginalen som skett hittills. Förslaget om att bygga högre och tätare i Stockholm är svårt att genomföra eftersom hela innerstaden är klassat som ett riksintresse.

Under 2016 väntas lika många fly från krig, kriser och humanitär nöd som under 2015. I en situation med omfattande bostadsbrist i 250 av 290 kommuner är inte status quo inom bostadspolitiken ett alternativ. Nu krävs undantag från dagens regler, skriver Fastighetsägarna Sveriges vd Reinhold Lennebo.

I Timbros värld tycks naturhänsyn ha tillkommit på pin kiv. De tycks mena att om kraven tas bort så öppnar sig en värld av möjligheter utan några nackdelar för klimatet, miljön, folkhälsan eller människors livskvalitet. Verkligheten är förstås en annan.

Kommunerna utmålas som syndabockar i bostadskrisen. Men det finns undantag: Vallastaden i Linköping är ett exempel på en helt ny stadsdel där 1 000 lägenheter kunnat byggas på kort tid. Från första skiss till inflyttning har det gått mindre än fem år. Det hade inte varit möjligt om kraven på att minska kommunernas självbestämmande blir verklighet.

Ett ökat industriellt byggande skulle kunna lindra arbetskraftsbristen. Ska vi bygga ekonomiskt, rationellt och med hänsyn till framtida generationer så är valet enkelt: Sverige behöver öka andelen hus som byggs industriellt i trä radikalt.

Med en bostadsbrist som övergått i bostadskris behövs en handlingskraftig regering och en bostadsminister som orkar adressera akuta problem. De pågående bostadsamtalen får inte bli en förhalningsteknik för bostadsministern att kunna trycka på en ”snoozeknapp”.

I 183 av 290 kommuner råder brist på bostäder. 80 procent av Sveriges medborgare bor i kommuner med bostadsbrist. Därför borde behovet av bostäder ses som nationell angelägenhet.

Ett av bostadskrisens största problem är de statliga regleringar som begränsar möjligheten att bebygga mark som inte redan är bebyggd. Det är extra tydligt i Stockholm. Det är dags för politikerna att se över principerna för markanvändning på nationell nivå.

Med den takt som regeringen har tagit sig an integrationsfrågorna finns det anledning till oro. Trångboddheten är ett faktum. Olagliga transaktioner med kontrakt pågår för fullt. Och det är de som står längst bak i bostadskön som är de som får betala det högsta priset.

Skanska både kan och vill bidra till att reformera bostadsmarknaden. Vi vet vad som krävs för att få igång bostadsbyggandet, och vill särskilt uppmana politikerna att koppla samman infrastrukturpolitiken med bostadspolitiken.

Planprocessen måste bli mindre komplicerad om bostadsbyggandet ska kunna ta fart på allvar. Låt staten bidra med lån till kommuner och markägare som i god tid innan byggnation blir aktuell genomför detaljplaneprocessen.

Landets kommuner vill att det ska byggas bostäder till lägre priser än i dag. Från SKL:s sida har vi påbörjat ett arbete med att ta fram ett nationellt ramavtal för prispressade bostäder som kan byggas i många olika miljöer.

Ett ökat bostadsbyggande, och inte minst ett byggande som vänder sig till bredare inkomstgrupper, står högt på dagordningen både ur social och ekonomisk synvinkel. En central fråga är då om vi har rätt rollfördelning mellan stat, kommun och marknad. Tre principiella argument talar för att kommunen inte ensam ska styra över marken.

Kommunpolitiker tvingas på grund av de nya redovisningsreglerna välja mellan bostadsbyggande eller att skära ner på välfärd som sjukvård och skola helt i onödan.

Vi tror att regeringen är inne på rätt spår när den vill ta bort delar av detaljplaneprocessen, men vi tror också att det kräver att avvägningen mellan det allmänna och det enskilda görs redan i översiktsplaner, skriver Fastighetsägarna i en replik.

Regeringens ambition om en blocköverskidande bostadspolitik är välment. Men samförstånd till varje pris kan bli början till slutet för den svenska modellen.

Brist på professionella byggherrar, kommunalt inflytande i byggandet och risktagande från banker och finansmarknad. Det är tre orsaker till att det finns för få bostäder. För att råda bot på detta krävs mer effektiva åtgärder än förenklingar av planprocessen.

Att diskutera antalet bostäder räcker inte. De tvärpolitiska samtalen om bostadspolitiken måste även handla om hur vi bygger hållbart för integration och social trygghet, skriver Ida Legnemark, ordförande för det svenska Healthy Cities-nätverket.

Om Ulf Kristersson menar allvar med att Moderaterna ska bli klassresenärernas parti måste han också våga ställa krav i bostadssamtalen med Mehmet Kaplan.