Assistans

Assistansutredningen sätter det kommunala priset på den personliga assistansen till 10,3 miljarder.

Närmast utpressning. Så beskrivs samarbetet med Humana Assistans av en kommun där bolaget verkar. Ivo stoppar nu företaget från att bedriva personlig assistans. Dagens Samhälle har gått igenom kommunernas klagomål.

”Det skulle vara förödande”, säger S-toppen i kommunen som privatiserat minst. ”Man ska inte vara rädd för företagare”, säger C-politiker i privatiseringsglad kommun.
• Kommunen som toppar listan – igen.
• S-politikern: ”Det är en ideologisk fråga.”
• Hela listan: Kommunerna som köper mest och minst välfärd.

Från den 1 november ska assistansersättning inte längre betalas ut till företag som saknar tillstånd. Det innebär att kommuner får större ansvar.

Under 2020 drog Inspektionen för vård och omsorg in fler tillstånd för privata aktörer inom omsorgen än någonsin tidigare. De flesta av dem var assistansbolag.

Hur ska vi som är beroende av personlig assistans skydda oss och våra assistenter från smitta och hur ska vi göra om vi eller de blir sjuka? Kommer vi med svåra funktionsnedsättningar ens att kunna räkna med hjälp från sjukvården i ett krisläge, undrar Brukarkooperativet JAG.

Regeringen har tillsammans med C och L lagt ett lagförslag som riskerar att rädda andning och sondmatning på bekostnad av övriga grundläggande behov. Det vore förödande, skriver KD.

Personer som behöver samhällets stöd för att klara vardagen har lika stor rätt till en fungerande krisberedskap som alla andra. Ansvaret måste förtydligas – hur säkrar vi skyddet för personer med LSS- eller SoL-insatser?

Statens låga ersättningsnivåer gör det allt svårare för seriösa assistansanordnare att få ekonomin att gå ihop. Politiker som värnar den svenska modellen måste agera.

En remissrunda för LSS-utredningen vore slöseri med dyrbar tid. Tillsätt i stället en expertgrupp som kan komma med skarpa förslag på hur kvaliteten i LSS-verksamheter kan stärkas.

Om journalisten Micael Kalin träffat de personer som beviljats assistansersättning hade hans bild av dem som samhällets ”gökungar” sannolikt förändrats, skriver assistans-vd:n Daniel Lindkvist i en slutreplik.

Den orimliga och populistiska apartheidpolitiken för funktionshindrade måste få ett slut.

Allt fler barn med omfattande funktionsnedsättning hamnar på barnboende. En boendeform som tidigare kallades institution. Det är ett omänskligt resultat av S/MP-regeringens nedskärningar inom assistansen.

Försäkringskassan riskerar att utsätta patienter för livsfara när de förhalar brådskande LSS-beslut. Våra myndigheter måste kunna prioritera och agera i stället för att lita på att assistansbolagen arbetar ideellt i väntan på ett beslut, skriver Babak Sarhang, vd Adela omsorg.

Hade inte personlig assistans funnits för mig hade livet och mina förutsättningar sett betydligt värre ut, skriver Jacob Dageryd som ser LSS-utredningens förslag som en massiv nedmontering av LSS och dess intentioner.

Det räcker inte att återställa rätten till assistans. Det krävs också en utredning för att den ska moderniseras och utvecklas. Men en sådan utredning behöver inte ta lång tid och Liberalerna tänker inte tillåta att den tar lång tid. De som berövats sin assistans har inte tid att vänta.

Det behövs inte ytterligare år av utredningar av LSS. Om regeringen och samarbetspartierna C och L verkligen vill att ”alla som har rätt till stöd ska få det” så går det att ordna omgående.

Vi som är uppväxta med LSS har kunnat leva förhållandevis normala liv tack vare den personliga assistansen och kommer aldrig att acceptera att våra friheter och rättigheter tas ifrån oss. Vi är här, vare sig politikerna vill det eller ej – och vi kommer att kosta pengar oavsett från vilken budget de hämtas, skriver Henrik Fannkvist.

Att begränsa rättigheter för en svag grupp är politiskt komplicerat för den som satsar på att bli omvald. Men frågan som motiverade LSS-utredningen måste ställas.

Idag har LSS-utredningen lämnat sitt betänkande. Precis som vi befarat innebär förslaget förändringar, som leder till en fullständig nedmontering av LSS intentioner. Det handlar om förändringar vi aldrig kan acceptera, om ett kliv tillbaka till en tid då personer med stora funktionsnedsättningar saknade all rätt att bestämma över sina egna liv, skriver Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige.

Dagens samhällsdebatt präglas av ett generellt svaghetsförakt där utsatta grupper blir syndabockar. Vi funktionshindrade översköljs av en våg av misstro, vilket gör att våra mänskliga rättigheter urholkas. Det här måste få ett slut, skriver fem debattörer.

Fusk med VAB går tydligen utmärkt att komma åt med ”mer träffsäkra kontroller”, men fusk med assistansersättning måste stoppas genom att bestraffa samtliga funktionsnedsatta, skriver Daniel Lindkvist, vd Lystra personlig assistans.

Låt oss prata om sakfrågorna kring personlig assistans och vår gemensamma välfärd. Låt oss prata om hur vi gemensamt stävjar fusket, vad pengarna ska användas till och hur kvalitet ska mätas. Men låt oss först bestämma oss för vad för slags funktionsnedsättningspolitik vi vill ha, Daniel Lindkvist, vd Lystra personlig assistans.

Nu måste utgångspunkten för diskussionen vara hur LSS intentioner ska återupprättas. Den fråga som de politiska partierna borde ställa sig är: hur ska fler få det stöd och den service som gör att de kan leva ett gott liv, på egna villkor? Om regeringen ska ha någon trovärdighet alls måste Försäkringskassan få i uppdrag att sluta spara på mänskliga rättigheter.

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist skriver om myndighetens ansvar för rättssäkra beslut inom personlig assistans. Vad Försäkringskassan har skapat är dessvärre en svindlande rättsosäkerhet som har gjort att 1200 personer färre har assistansersättning idag jämfört med för bara två år sedan, skriver Henrik Petrén, jurist och generalsekreterare RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist skriver i en debattartikel att regelverket kring personlig assistans inte är lättolkat och att deras uppdrag är att det tillämpas på ett rättssäkert sätt. Det låter ju bra. Problemet är bara att Försäkringskassan konsekvent väljer att tolka enskilda domar på ett sätt som missgynnar den enskilde och gör det allt svårare att erhålla personlig assistans, skriver Mikael Nordmark.

Idag hålls på Liberalernas initiativ en hearing i riksdagens socialutskott om assistanskrisen som drabbar tusentals medborgare i vårt land. Färsk statistik visar att regeringen ger en vilseledande bild av assistansfuskets omfattning, vilket tas som förevändning för de kraftiga besparingarna.

För människor som förlorat sin personliga assistans är det slut på frihet. Situationen är allvarlig, vilket gör det orimligt att regeringen tillsätter en utredning som ska vara klar efter valet 2018. Ett snabbspår är nödvändigt, anser Liberalerna.

Försäkringskassan drar långtgående slutsatser om rätten till assistansersättning baserat på ett antal domar från Högsta Förvaltningsdomstolen. I flera fall om åtgärder som inte ens ingått i rättens bedömning. Som ett resultat slås människors och familjers livs i spillror, men de ansvariga skyller ifrån sig.

Fredagen den 27 kommer många att minnas som en ödesdag – en skammens dag. Då varnade Försäkringskassan regeringen för att en dom kommer att ”få svåröverskådliga konsekvenser för stat, kommun och enskilda”. Den praxis som domen leder till är oundvikligen den sista spiken i kistan för LSS.

Vi delar Förbundet för Unga Rörelsehindrades oro för att assistansen blir kommunal. För att säkra kvaliteten anser vi i stället att staten bör ta över ansvaret för all personlig assistans.

Många unga i dagens samhälle drömmer om att kunna jobba och bo på olika orter under sin livstid och sitt yrkesliv. Men för personer med funktionsnedsättning som är i behov av personlig assistans krossas dessa drömmar om assistansen kommunaliseras.

Svensk ekonomi är urstark och nu finns alla möjligheter att minska lönegapet mellan kvinnor och män. Kommunerna måste ta chansen och höja lönerna för undersköterskor, barnomsorgspersonal och personliga assistenter — yrken där kvinnor tjänar allra minst.

Det finns inget alternativ som är mer kostnadseffektivt än personlig assistans när det gäller det stöd som människor med funktionsnedsättning behöver. Det visar rapporten ”Den personliga assistansens alternativkostnader”. Ändå vill regeringen dra ner på assistansen.

Var fjärde tillfrågad behöver ekonomiskt stöd, och knappt hälften är nöjda med samhällets stöd, visar en undersökning bland Autism- och Aspergerförbundets medlemmar.

En metod, EEM, som saknar värde på samhällsvetenskapens område används för tvärsäkra uttalanden fusk och överutnyttjande av assistans. Beräkningarna om assistansfusket har torgförts som fakta och tagits som utgångspunkt för beslut som försvårat tillvaron för mängder av människor med funktionsnedsättning.

Om fusket är problemet kan man fråga sig varför regeringen väljer att endast fokusera på LSS. Det finns inget som visar att fusket inom just assistansen är större än inom andra delar av socialförsäkringssystemet, skriver KD i en replik till Åsa Regnér.

Skattemedel avsatta till personer med funktionsnedsättning ska varken gå till brottslighet eller övervinster. För att försvara en så viktig frihetsreform som personlig assistans måste vi ta krafttag mot överutnyttjande och kriminalitet. Men vi måste också förstå hur privatiseringar, vinstnivåer och marknadskrafter kan bidra till ökade kostnader för vår gemensamma välfärd.

Den politiska retoriken om full delaktighet finns kvar. Men i politiken handlar det mest om besparingar. För att våra rättigheter återigen ska tas på allvar vill vi att FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir svensk lag.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar har fått neddragen eller helt indragen assistans. Och många människor är nu oroliga för att de står i tur att drabbas. En oro som är befogad enligt en ny undersökning bland kommunernas LSS-handläggare.

Vi känner en djup oro för att allt mer i funktionsnedsattas vardag ska betraktas som sjukvård och att fler blir av med sin livsviktiga personliga assistans. Personer med funktionsnedsättningar riskerar att ses som patienter och vårdobjekt i hela sin tillvaro, skriver föreningen JAG som kritiserar en färsk ISF-rapport.

Om det fanns anledning att misstänka att assistansbolagen inte erbjuder brukarna en bra service skulle jag dela Åsa Regnérs oro. Men på en marknad med många aktörer är den risken liten. Möjligheten för brukarna att byta leverantör är inte heller bara en teoretisk möjlighet. En ganska stor andel har gjort det.

När kostnaderna för LSS ses över riskerar anhöriga att i ännu högre grad bli ytterst ansvariga för stödet till personer med funktionsnedsättning. En försämring av LSS påverkar anhörigas livskvalitet och kommer att leda till att fler blir sjukskrivna. Alltså en besparing som leder till ökade kostnader.

Regeringen ser på Lagen om stöd och service (LSS) som en kostnad i stället för en rättighetslag som ser till varje enskild persons behov. Det är hög tid att sätta stopp för nedrustningen av assistanstimmar och i stället se vilka möjligheter som finns. Vi lägger nu flera förslag för att sänka tröskeln till arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

Du var stolt bärare av Duchennes muskeldystrofi, ett tillstånd som gjorde dig så gott som helt förlamad, och jag tror att du fick din första dödsdom redan som sextonåring. I tjugo år gäckade du sedan döden och både förgyllde och förpestade livet för oss som fick komma dig nära. Anna Ekelund Nachman tar farväl av en vän.

En MS-sjuk kvinna dog på en offentlig toalett till följd av en snäv tolkning av hennes faktiska assistansbehov. Den tragiska olyckan möjliggjordes av att såväl politiker som berörda myndigheter valt att låta tunnelseende och okunskap styra i stället för att lyssna på sakkunniga inom LSS, vilket gör att lagens grundläggande intentioner inte följs. Vem tar ansvar för det?

En kvinna med neurologisk diagnos, MS, miste livet på en offentlig toalett. Det sker strax efter att hennes assistans dragits ned. När det som händer inte får hända måste ansvariga nu trycka på nödstopp och agera.

”Ministern vill utreda tuffare assistansregler” Ännu tuffare? Rubriken på första sidan i Svenska Dagbladet i måndags gjorde mig bestört. Men det som ska utredas, med väldig brådska, är om tillämpningen av reglerna har blivit för tuff.

Ändringarna i assistansersättningen upplevs av de berörda som ett övergrepp, skriver företrädare för assistansbranschen och önskar att Lagrådet ska få granska förslaget.

Debatten om assistansersättningen fortsätter och regeringen hotar med neddragningar. För mig innebär assistans att jag får det verktyg som behövs för att jag ska kunna forma mitt eget liv. Regeringens hot om neddragningar leder vidare till en ytterst brännande frågeställning: Vilket pris är vi beredda att betala för att alla ska kunna vara med?

Vårdföretagarna undrar om Kommunal står vid sitt ord om en genomlysning av assistansersättningen. Svaret är ja, skriver Kommunal i en replik till Vårdföretagarna.

Kommunal har varslat om konflikt inom området personlig assistans. Bakgrunden är att regeringen beslutat att inte höja assistansersättningen i samma nivå som de kollektivavtalade lönerna. Det är olyckligt att en så viktig grupp i samhället, både de anställda och brukarna, riskerar att komma i kläm, bara för att regeringen inte tar ansvar för situationen.

Under torsdagen varslade fackförbundet Kommunal Almega Vårdföretagarna om konflikt inom området personlig assistans. Arbetsgivarna vill varken erbjuda löneökningar i nivå med övriga arbetsmarknaden, eller tillräcklig kompensation genom förbättrade villkor. Det är omöjligt att acceptera och därför varslar Kommunal om konflikt.

Rasmus Nerman, vd för Humana tycker att vinster i välfärden-utredningen har fel utgångspunkt och är besviken på den politiska retoriken. Reporter: Janne Sundling

Antalet timmar som beviljas personer med statlig assistansersättning har under de senaste tio åren ökat från i genomsnitt 105 timmar per vecka till 130 timmar. Regeringen har uttryckt stark oro över detta och gett Försäkringskassan i uppdrag att minska timantalet och motverka överutnyttjandet. Men regeringen börjar i fel ände. Först måste man ta reda på hur det verkligen förhåller sig, sedan kan man handla.

Regeringen fryser uppräkningen av assistansersättningen till 1,4 procent årligen till och med 2018. Samtidigt ökar kostnaderna när den lägre arbetsgivaravgiften för unga slopas, vilket innebär kraftigt ökade kostnader för en fjärdedel av branschens medarbetare. Regeringen bäddar därmed för ett svek mot de som är beroende av en fungerande assistans.

Åsa Regnér (S) har förstått att LSS-debatten rör människor som är ”väldigt sköra och väldigt utsatta”, men nu kom hon med ett nytt demagogiskt knep i den socialdemokratiska politruksvenskan. Det gjorde mig mer upprörd än statsministerns prat om skolbarn som säljs på börsen.

Den 25 juni 2015 föll den dom från Högsta förvaltningsdomstolen som kom att ta ifrån en kvinna hennes assistansersättning. En rättighet hon haft i 15 år. Det är dagen då det som alla vi verksamma inom assistansen trodde oss veta plötsligt slutade att gälla. Vi kan inte längre tiga medan sparkrav och vidlyftiga tolkningar av lagen fortsätter att urholka människors rättigheter, skriver en lång rad undertecknare.

Det är vår skyldighet som regering att se till att varje krona som betalas in i välfärden hamnar rätt. Därför måste vi utreda varför kostnaderna för assistansersättningen och LSS dubblerats. Det är en förutsättning och ingen motpol till förbättrad kvalitet.

Regeringen tillsätter i dag torsdag en särskild utredare som ska se över LSS och assistansersättning. För oss är det viktigt att utredaren ska arbeta nära de politiska partierna i Sveriges riksdag och nära funktionshindersrörelsen. I uppdraget ligger att lägga förslag för en ekonomisk hållbar utveckling samt en lagstiftning som ska främja jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet.

Assistansreformen är en mycket lyckad frihetsreform för de mest utsatta. Men nu urholkas lagen bakvägen genom myndighetsbeslut och domstolsavgöranden på ett sätt som går rakt emot lagstiftarnas ursprungliga intentioner, och utan att det finns några riksdagsbeslut om detta. Det är dags att politikerna återtar makten över LSS-lagstiftningen.

I dag är stödet till föräldrar med funktionsnedsatta barn ett lotteri, vilket drabbar kvinnor hårdare än män. Liberala kvinnor kräver nu ett nationellt anhörigcentrum som kan stötta oavsett bostadsort.

Det finns en stark oro bland människor som har personlig assistans för att antalet beviljade timmar ska minska. Vad regeringen i stället borde göra är att upphöja FN-konventionen CRPD, om funktionsnedsattas mänskliga rättigheter, till svensk lag.

Välfärdsstaten måste avlasta och förenkla tillvaron för föräldrar med barn i behov av assistans. Psykisk ohälsa, sjukskrivningar och förlorade skatteintäkter har ett högt pris. Och mammorna drabbas värst.

En mer nyanserad medierapportering och politiker med ryggrad som inte gömmer besparingar bakom fina fraser. Det är två önskningar inför 2016 från juristen Linda Bergstrand på God Assistans.

Som alltid när assistansersättningen debatteras redovisas onyanserade siffror om kostnaderna. Menar regeringen att det finns personer med assistans som inte borde ha det? Och vilka är i så fall dessa? undrar FUB:s ordförande i en replik till Åsa Regnér.

LSS är ett viktigt verktyg för delaktighet. Det är en rättighetslagstiftning med höga ambitioner om människovärde, och det ska den fortsätta vara. Därför är det centralt att resurserna går till de individer och de behov som lagstiftningen avser.

När politiker i dag säger att de ska se över assistansreformen och dess höga kostnader; vad exakt är det man vill skära ned på? Reformen gör det möjligt för barn och unga att växa upp i kärlek och gemenskap. I dag har vi glömt hur det var tidigare, skriver två forskare.

Flera ministrars uttalanden om att kostnaderna för den personliga assistansen måste minska är feltänkta. Att ställa utsatta grupper mot varandra är dessutom en usel och cynisk politik.

I debatten hörs nu röster som uttrycker att LSS hotar statsbudgeten. När vi lyssnar till dessa uttalanden är det viktigt att ha i minnet att LSS handlar om människor. Vem eller vilka människor anses vara så uppseendeväckande dyra att hela statsbudgeten är i gungning?

Snävare bedömningar gör det allt svårare att få assistansersättning. Resultatet blir att många låses in i ett i det närmaste totalt utanförskap. Om regeringen värnar om LSS grundvärde bjuder ansvarig minister Åsa Regnér omedelbart in riksdagspartierna till samtal för att komma till rätta med de eskalerande problemen, skriver Bengt Eliasson och Maria Johansson (L).

Enligt en ny prejudicerande dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) kommer en hel grupp av assistansberättigade individer att förlora sin assistans. Det allmänna ombudet för socialförsäkringsmål drev processen mot en kvinna som haft rätt till assistansersättning i 20 års tid på grund av allvarliga lungblödningar samt behov av akut andningshjälp. Hon tillhör en grupp personer som har ett behov av konstant livsavgörande tillsyn. HFD fastslog att endast den som har ett psykiskt funktionshinder kan ha rätt till den sortens assistanskrävande tillsyn. Detta innebär att personer med stora medicinska hjälpbehov, såsom epilepsi, livshotande andningsbesvär eller liknande stora och svåra medicinska funktionsnedsättningar, nu helt faller utanför assistanslagstiftningen, skriver jurister på Nordström Assistans.

I stället för att spara på sjukförsäkringen och assistansersättningen bör regeringen höja inkomstskatten. Låt alla vara med och bidra - även de med hög inkomst. Nu har regeringen guldläge att genomföra en solidarisk politik, skriver Lisbeth Forsberg från Solrosuppropet.se

Regeringens ambition är att finna en lösning som både ger en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans, och värnar den som ett viktigt sätt att skapa delaktighet i samhällslivet.

År 1994 var en vändpunkt i livet för personer med funktionsnedsättning. Då sjösattes en helt avgörande reform, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Tyvärr håller hela reformen nu på att raseras, då regeringens politik kan avveckla en hel bransch.

Nu har regeringen presenterat sin höstbudget. Vi, personer med normbrytande funktionalitet, är tydliga förlorare. Budgeten gör att regeringsförklaringens försäkran om vår delaktighet i samhället framstår som tomma ord.

Behöver välfärdsföretagen förbättra sitt rykte? Är det stötande om privata välfärdsföretag gör höga vinster? Eller är effektiva företag skattebetalarnas bästa vänner? Per Granath, vd för omsorgsföretaget Humana, intervjuas av Dagens Samhälles reporter Maria Ottoson.

Försäkringskassans pilotprojekt Hässleholmsförsöket är inte transparent och ökar misstron bland assistansbehövande, skriver jurister på Humana.

Om Försäkringskassan på allvar vill utveckla kvaliteten i de medicinska underlagen inom assistansersättningen måste man skapa förutsättningar för en öppen och tillitsfull dialog med dem som söker assistansersättning. Det finns ingen annan väg att gå.

Medan äldreomsorgen kan användas som budgetregulator måste assistansersättningen betalas ut oavsett ram. Denna skillnad kommer inom kort att bli ett rent och skärt helvete för politikerna att hantera. Och beredskapen tycks inte vara god.

Försäkringskassans målsättning är att vardagen ska bli enklare för dem som lever med funktionsnedsättning. Bättre medicinska underlag inför beslut om assistansersättning är en del i det arbetet, skriver Therese Karlberg, verksamhetsområdeschef, i en replik till Handikappförbundet om försöksverksamheten i Region Skåne.

Att misstänkliggöra redan sårbara och utsatta personer som skett i det oseriösa Hässleholmsförsöket visar på en skrämmande utveckling och avhumanisering av Försäkringskassans arbetssätt. Det ligger inte långt från olagliga register med uppgifter om etnicitet och annat myndighetsmissbruk, skriver Handikappförbundens Ingrid Burman i ett öppet brev till Försäkringskassan.

Olika myndigheter gör olika bedömningar i samma ärenden om personlig assistans och många av besluten överklagas. Det sänder tydliga signaler om att spelreglerna är otydliga och skapar en stor osäkerhet bland de med hjälpbehov. Det behövs ett tydligare regelverk och bättre utredningar av vad som ska ge rätt till assistans.

Onyanserad nyhetsrapportering kring assistansersättning riskerar att underminera stödet för assistansreformen och skapar stor oro hos de som är beroende av insatserna. Myndigheterna måste uppenbart bli bättre på att kontrollera de företag som vill bedriva verksamhet inom personlig assistans. Där borde fokus ligga.

Kommunerna har tappat kontrollen över kostnaderna för personlig assistans. Många LSS-anordnare kommer framöver få svårt att driva sin verksamhet, vilket påverkar de assistansberättigades livskvalitet. Därför är det hög tid för en parlamentarisk utredning att nu göra en grundlig genomlysning av hela assistansreformen.

En dom i Högsta förvaltningsdomstolen har lett till att kommuner och försäkringskassan nu sitter och räknar på vilka behov som är tillräckligt intima för att kräva personlig assistans. Det är en anmärkningsvärd tolkning av lagen. Neuroförbundet vill därför att Åsa Regnér tar initiativ till att den ändras.

De föreslagna förändringarna av reglerna för personlig assistans är olyckliga. Vi riskerar att få en utveckling där inte bara mångfalden, valfriheten och kvaliteten för de assistansberättigade försämras, något som förtar grundsyftet med assistansreformen.

Så länge lagar och praxis är vaga och snåriga så kommer det att behövas experter — därför behövs våra jurister.