Det får vara nog med illa förtäckta nedskärningar i landets kommuner och regioner, skriver Kommunal. Det är upp till oss att säkerställa att vi lyckas använda de digitala verktygen, skriver Läkemedelsverket. Andra ämnen som diskuteras på debattsidorna de senaste dagarna är bland annat: elförsörjningen, VA-näten, arkitektur och religiösa friskolor.

Ambitionsnivån i Boverkets förslag om en utökad befogenhet att ställa krav på förskole- och skolgårdar är för låg. Ytor för lek och rörelse ska inte kunna kompromissas bort, skriver Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson och Arkitektur- och barnrådets ordförande Mie Svennberg och Stefan Petersson.

Historielösa och okunniga tjänstepersoner och politiker tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer runt om i Sverige. Det skriver Karin Ericsson och Gunnel Lindh, som vill se en nationell satsning på en långsiktigt hållbar utveckling där kulturarvet tas tillvara.

Om regeringens politik ”Gestaltad livsmiljö” ska kunna förverkligas behöver våra städer och platserna i vår närmiljö i större utsträckning skapas i samspel med dem som bor där. Det skriver Linda Kummel, enhetschef för Arkdes Think Tank, som lyfter fram flera utmaningar med den nationella politiken för gestaltad livsmiljö.

De nya nationella mål för arkitektur-, form- och designpolitiken som antogs genom propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” ger incitament för kommunerna att verka för höga krav på kvalitet i byggande och stadsplanering, skriver fyra forskare vid Lunds universitet.

Planeringsarkitekter påverkar de viktigaste förutsättningarna för våra livsmiljöer, men får ofta lägre timarvode än pr-konsulter. Kommunpolitiker måste lyfta kvaliteten på stadsplaneringen, skriver Johan Bejne och Jesper Lövkvist, medarbetare på arkitektbyrå.

Vi har inte råd att angelägna samhällsfunktioner får ett dåligt resultat. Det vi bygger i dag ska stå i hundra år eller mer, skriver Elisabet Elfström, t f förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter, som uppmanar de offentliga upphandlarna att stå emot frestelsen att reashoppa arkitekttjänster under coronakrisen.

Två av tre kommuner saknar nödvändiga förutsättningar för att värna kulturhistoriska värden i plan- och byggprocesser. Det märks. Medborgarna reagerar alltmer mot omfattande rivning och förstörelse, skriver tio organisationer som vill se ett bättre skydd för kulturarvet.

Alltför många hus som förr var samhällets stolthet byggs i dag med alldeles för låg ambitionsnivå. Det är dags för offentliga beställare att ta tillbaka positionen som föredömen, skriver Tobias Olsson, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter i en replik.

Gamla skolbyggnader, gamla industribyggnader, gamla stationer. Alla har de gemensamt att vi finner dem vackra och vill bevara dem. Men ingen lär vilja flytta in i dagens stationshus och skolor i framtiden – vi bygger helt enkelt för fult.

Forcerade planprocesser är fel väg att gå om regeringsförklaringens uppmaning om snabbare och billigare bostadsbyggande ska bli verklighet. Det är inte reglerna som är krångliga – det är verkligheten. Stadsbyggnad måste få ta tid, skriver juryn för Sveriges Arkitekters Planpris.

Arkitekturens utformning präglas alltjämt av modernismens avskalade minimalism och monotoni. Mångfald är inte kontroversiellt i andra sammanhang, men inom arkitektkårens ideologiska mittfåra drivs en starkt fördömande attityd mot den som när en önskan att vidareutveckla bebyggelsearvet, skriver representanter för Arkitekturupproret.

När människor inte får inflytande över hur deras närmiljö ser ut skapas en grogrund för missnöje. Därför måste deras ilska och känslor av vanmakt tas på allvar, skriver planeringsarkitekten Daniel Nordholm och samhällsanalytikern Johanna Rickan.

Politikervecka, sommarfestivaler, valrörelsens torgmöten och valstugor. Terrorhot är inte enda exemplet på behovet av trygghetsskapande ingrepp i stadsmiljön. Nationella museet Arkdes lyfter frågan om hur formgivning kan skapa trygghet i offentligheten.

Runt om i landet ser vi hur kulturmiljöer förstörs och kulturbyggnader hotas av rivning. Men våra byggnader kan berätta vår historia för en stads invånare, dess besökare och för kommande generationer. I stället för att riva och bygga nytt bör gamla hus få nya roller, skriver Ylva Hedman (C) och Lovisa Kronsporre (C).

Det nya arkitekturpolitiska målet och regeringsuppdraget för att bygga vackert är efterlängtade. De kan öka kvaliteten i vårt offentliga byggande, men då krävs handling bakom orden. Vi efterlyser ett tydligt uppdrag från civilminister Ardalan Shekarabi till Upphandlingsmyndigheten att prioritera kvalitetsaspekter i offentliga upphandlingar, skriver Sveriges Arkitekter.

Vi bygger nya samhällen, kallar dem fina namn och ger dem fina fasader. Du får välja väggfärg och köksluckor, sen är det bara att flytta in i Syrenbersån 212 med 6 minuter till bussen. Vilka som åker bussen vet vi inte, det stod inte i kökslucksbroschyren. Var människor möts, fikar, går på date är det ingen som känner till.

Det nyinrättade Rådet för hållbara städer har en viktig roll i att möta Sveriges miljö- och klimatåtaganden, men också socioekonomiska utmaningar som segregation och trygghetsfrågor, skriver Monica von Schmalensee, ordförande för Rådet för hållbara städer, som idag släpper sin första rapport.

Det finns flera skäl till att anlägga ett feministiskt perspektiv på stadsplanering. Exempelvis är det oftast kvinnor som blir utsatta för våldtäkt utomhus. Det är framför allt kvinnor som promenerar genom ödsliga parker med buskar intill gångvägar, perfekta för en potentiell gärningsperson att gömma sig bakom. Det är kvinnors trygghet som har minskat på nationell nivå.

Går ensamhet att bygga bort? Många äldre upplever att deras boende inte längre passar livssituationen. Men varför flytta när alternativen är få, kanske inte tillräckligt attraktiva och ekonomin ofta påverkas negativt? Frågorna diskuterades förra veckan på ett seminarium arrangerat av Boinstitutet och Villaägarna.

Arkitekternas argument "lita på oss - vi vet bäst" duger inte, för de vet inte alls vad människor efterfrågar, skriver Oskar Weinmar i en slutreplik.

Att beställare och övriga svenska folket skulle vara fångna i arkitekternas smakvälde är en lättköpt tankefigur som inte har mycket med verkligheten att göra, skriver Charlotta Holm Hildebrand, Sveriges Arkitekter, i en replik.

Den torftighet som den moderata kommunpolitikern Oskar Weinmar tycker sig se i samtida stadsmiljöer har nog primärt helt andra skäl än han tror. Tvärtom är det ofta arkitekten som står som garant för att utformningen av byggnaderna inte enbart styrs av ekonomiska incitament.

Byggandet idag utgår ifrån vad arkitekter anser är vackert, inte vad allmänheten uppskattar. För att få ett samhälle som fler kan trivas i måste politiker ta ett större ansvar.

Arkitekterna bakom Vallastaden pekar ut Täby som ett avskräckande exempel på hur segregation byggs in i samhället. Inget kan vara mer fel. Även här bygger vi blandat, även om vi inte använder den konstgjorda etiketten ”superhybrider”.

Alla pratar om blandstaden. I verkligheten får vi fortfarande segregerade, storskaliga och ohållbara miljöer. Svensk stadsutveckling har flyttat människor ifrån varandra i 50 år. Det är dags att vända flödet. Med fler superhybrider, som i nyinvigda Vallastaden, kan vi få olika människor att mötas på samma busshållplats.

Arbetslösheten för svenskfödda arkitekter är nära noll. För utrikes födda är den drygt 17 procent. Det i en bransch som skriker efter arbetskraft. Lösningen är självklar: anställ fler utrikesfödda arkitekter, skriver branschföreträdare och arkitektföretagare.

Planprocesser har länge varit stöpta i samma form och byggare, kommun och arkitekter agerar därefter. Först görs planen helt färdig, sedan får invånarna komma till tals. Vi har försökt vända på processen.

Sverige står inför en unik situation där många bostäder ska byggas inom de kommande tio åren och för att det ska bli bra behövs ett nära samarbete och en ökad debatt mellan sakkunniga och allmänhet, skriver ordföranden för Sveriges Arkitekter i en replik till Paulina Neuding.

När ett nybyggt 1890-talshus ses som en styggelse visar det på hur likriktad den svenska arkitektkåren är. Kommunpolitikerna tycks dessutom vara lätta att charma med fyrkantiga lådor och glasschabrak.

Det är dags att skapa en ny arkitekturpolitik värd namnet – som ett eget område och inte ihopklumpat med form och design. En ny arkitekturpolitik skulle kunna utgöra grunden för en bred nationell strategi för byggd miljö. Strategin bör utarbetas över departementsgränserna och innefatta ansvariga ministrar för bostadsfinansiering, stadsutveckling och planering.

Vi är inte emot nybyggnation men anser att man bör bygga byggnader värda att bevara, skriver två SD-företrädare i Stockholm, apropå planerna på ett Nobelhus i mässing och glas på Blasieholmen.

Arkitektur, form och design är angelägenheter för hela Sverige. Det statliga arbetet och ansvaret bör då inte koncentreras till en myndighet i Stockholm utan måste spridas på fler händer.