Annika Ekvall

De döljer blåmärken och knäckta ben, sjukskriver sig, ”ramlar in i dörrar” och bär långärmat och höghalsat oavsett väder. Och de finns på varje arbetsplats.

Så kallat transformativt ledarskap är inne just nu. Och en tanke som hållit i 2 000 år måste ha sina kvaliteter.

Diskrepansen mellan vision och verklighet är så flagrant att det är direkt pinsamt.

Om man säger orden ”läkare”, ”prinsessa” eller ”bankdirektör” får de flesta en bild i huvudet. Men hur ser en offentlig chef ut?

Det är en ganska märklig ordning att cheferna på statliga myndigheter får veta vilka medel de har till sitt förfogande först ett par månader in på det ettåriga budgetåret. Det är inte helt lätt att kombinera med den svenska arbetsrätten eller regelverket för upphandlingar.

Nästan alla verksamheter i den offentliga sektorn skulle gynnas av mer resurser. Men ska pengarna göra verklig nytta behövs mer analys av var stöten ska sättas in.

När de basala hygienrutinerna inte upprätthålls är det farfar på hemmet och den personal som vårdar honom som betalar priset. Tänk på det nästa gång din verksamhet ska få tillsyn av de kommunala hälsoskyddsinspektörerna.

Att tänka positivt är bra. Naivitet, däremot, är ibland direkt skadligt. Skillnaden stavas kompetens. Och viljan att lyssna till den.

Självklart ska alla ha en rimlig och rättvis lön. Men jag tror helt enkelt att de årliga lönesamtalens funktion som morot är överdriven. Det är tvärtom en vila att känna att man duger. Att man är accepterad och uppskattad som man är och inte behöver ” fixas till”.