Anhörigvård

Var femte vuxen i Sverige vårdar, stödjer eller hjälper regelbundet en närstående. Men samtidigt som Covid-19-pandemin har inneburit att ytterligare insatser krävs från anhöriga har stödet till dem reducerats eller ställts in. Det skriver företrädare för Nationellt kompetenscentrum anhöriga, som ger förslag på hur samhällets stöd till anhöriga kan utformas.

I takt med coronavirusets utbredning sprider sig även ensamheten i människors hem, på landets sjukhus och på särskilda boenden. Anhöriga är oroligare än någonsin, men behöver hålla avstånd för att inte sprida smitta eller bli smittade, skriver riksdagsledamoten Lina Nordquist (L) och anhörigsamordnaren Christianne Simson.

I dag på internationella kvinnodagen vill vi lyfta fram alla kvinnor som gör insatser som anhöriga. När skolan inte ger barnet en fullgod utbildning. När myndighetskontakter är krångliga. När äldreomsorgen har för lite resurser. Då bränner kvinnor ut sig i kampen för att få tillvaron att fungera, skriver Anna Quarnström och Kukkamariia Valtola Sjöberg.

Socialstyrelsens uppdrag att ta fram en nationell anhörigstrategi kommer att breddas så att den inte bara omfattar anhöriga till äldre utan även anhöriga med närstående som är långvarigt sjuka eller har en funktionsnedsättning skriver socialminister Lena Hallengren (S) och riksdagsledamoten Lina Nordquist (L).

Utan stöd och omvårdnad från anhöriga skulle inte omsorg eller sjukvård fungera. Trots det väljer socialminister Lena Hallengren (S) att omdefiniera anhörigbegreppet så att det enbart omfattar anhöriga till äldre i den nationella anhörigstrategi som Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram, skriver riksdagsledamöterna Marléne Lund Kopparklint (M) och Betty Malmberg (M).

1,3 miljoner anhöriga hjälper regelbundet en närstående att klara sin vardag. Men när regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell anhörigstrategi är en stor del av denna grupp exkluderad. Den nya strategin omfattar enbart anhöriga till äldre. Det är oacceptabelt, skriver förbundsordföranden för Anhörigas Riksförbund Ann-Marie Högberg.

Det är utmärkt att regeringen ser och satsar på de många anhöriga som vårdar i hemmet. Viktigt är också att man i insatserna förstår att gruppen anhörigvårdare är heterogen. Vissa vårdar vuxna barn, andra en partner man delat hela livet med. Därtill skiljer sig vårdbehoven åt kraftigt, det är därför viktigt att stöden till anhöriga är anpassade till den unika livssituationen.

När allt fler blir äldre blir också anhöriga allt fler. Det finns goda skäl att förnya svensk anhörigomsorg och regeringen tar därför bland annat fram en nationell strategi för anhöriga till äldre personer, skriver socialminister Lena Hallengren (S) som presenterar en budgetnyhet.

Östersund kommun försöker – utan att ha stöd i lag – styra människors liv genom sitt beslut att begränsa brukares rätt att anlita anhöriga som personliga assistenter, skriver Riksförbundet FUB:s ordförande Harald Strand och förbundsjurist Julia Henriksson.

I sin debattartikel uppmanar Alexandra Charles von Hofsten och Göran Sjönell politiker att ge anhörigvården en plats i den politiska debatten. De menar att anhörigvården är kvinnofälla. Men det är inte bara kvinnor som går i fällan, utan alla!

Närmare en miljon kvinnor är idag fast i den kvinnofälla som är anhörigvården. Inför riksdagsvalet vill vi lyfta frågan om hur vi kan skapa en hållbar anhörigvård, och samtidigt uppmana politiker att ge anhörigvården en plats i den politiska debatten.

Patienter kan ha rökning som enda aktivitet, eller tröstäta sig till dubbel vikt i det sug som skapas av psykofarmaka. Hur en organisation med beteckningen ”hälso- och sjukvård” kan hålla fast människor i sådana processer år efter år är en gåta som aldrig kommer få något svar.

Det finns inget alternativ som är mer kostnadseffektivt än personlig assistans när det gäller det stöd som människor med funktionsnedsättning behöver. Det visar rapporten ”Den personliga assistansens alternativkostnader”. Ändå vill regeringen dra ner på assistansen.

Lågt räknat utför 1,3 miljoner anhöriga varje år vårdinsatser i hemmen till ett värde av 181 miljarder kronor. SKL:s övergripande mål har varit att äldre ska få hjälp hemma. Men är det rätt tänkt?

Kommunerna ska, enligt socialtjänstlagen, erbjuda stöd för anhöriga till personer med psykisk ohälsa. I praktiken hänger hjälpen ofta på hur mycket den anhöriga själv orkar strida för att få den. Frustrerade, upprörda och slutkörda anhöriga är vardagsmat för oss på Attention.

Det är lätt att förlöjliga den förre psykiatrisamordnaren Anders Printz för att det tog så lång tid för honom att inse vidden av dagens systemfel i psykiatrin, men hans krav på nystart borde tas på allvar. Den stora kompetens som samlas hos anhöriga och patienter måste då vara grunden.

En femtonåring får hjärntumör. Ett år går från diagnos till dödfall. Då gäller det att föräldrarna är starka fysiskt och psykiskt, helst också fast anställda med en månadslön som utgångspunkt i socialförsäkringssystemet.

När ska vi börja behandla våra äldre som lider av demens med den värdighet de förtjänar? Det finns ett enormt behov av geriatrisk kompetens inom vården. Trots detta blir de geriatriska vårdplatserna bara färre och färre och som en följd av detta minskar givetvis antalet läkare som utbildar sig inom geriatriken.

Ett nationellt program för uppföljning och hjälp med sena komplikationer behövs för alla som överlevt barncancer. Behandlingen av barncancer kan ge en mängd olika komplikationer som kvarstår hela livet. I dag saknas specialiserad hjälp för den här patientgruppen i större delen av landet.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och leder till stort lidande för många människor. Trots detta hotas Riksförbundet Hjärnkoll av nedläggning eftersom inget beslut om fortsatt statligt stöd ännu har tagits.

Mer än 90 000 kvinnor och drygt 50 000 män har minskat sin arbetstid eller lämnat sitt arbete på grund av att de vårdar t ex en förälder. Ännu fler har fått minskad inkomst som en följd av att de ger anhörigomsorg, skriver Marta Szebehely, Petra Ulmanen och Ann-Britt Sand vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

900 000 människor i Sverige är yrkesverksamma anhöriga och tampas varje dag med känslan av otillräcklighet. 100 000 känner sig tvingade att gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta till följd av sitt omsorgsgivande. Det här måste vi ändra på, slår nätverket Arbetsgivare för anhöriga fast.

Det senaste årtiondets systematiska besparingar på äldreomsorgen har sitt pris, och de rimmar illa med både värdighetsgarantin och regeringens arbetslinje. 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig.

Svensk äldreomsorg utvecklas bakåt till att bli mer och mer av en angelägenhet för familjen. Men ökad närståendevård kan aldrig vara en lösning på äldreomsorgens resursbrister.