Rika kommuner ska ge mer till de fattiga

Regeringens särskilde utredare Håkan Sörman presenterade måndagen den 1 oktober slutbetänkandet ”Lite mer lika”, som är en översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting.

Vid en pressträff i Stockholm beskrev han utredningens dilemma:

– De som får betala mer kommer att tycka att det är fel och de som får mer kommer att tycka att de har fått för lite.

Huvudförslagen i utredningen ser ut så här:

￭ En socioekonomiskt baserad utjämning införs inom förskolan, baserad på barnens hemförhållanden.
￭ Kommuner som har tagit emot många flyktingar de senaste åren får kompensation för att de har högre kostnader för Komvux och sfi-undervisning.
￭ Landsting i glesbygd kompenseras för att de på grund av långa avstånd behöver anlita hyrläkare och hyrsjuksköterskor i högre grad än andra.
￭ Andel hur många som bor i småhus tas bort som underlagsfaktor för hälso- och sjukvården. I stället införs kompensation för skillnader i utbildning.
￭ Merkostnadsersättningen för växande respektive minskande befolkning höjs i kommuner och införs i landstingen.
￭ Ersättningen höjs för ambulans- och sjuktransporter.

Förslaget ökar utjämningen från 10 till 12 miljarder kronor.

Senaste utredningen på området lades fram 2011 och genomfördes 2014. Den största förändringen på det kommunalekonomiska området sedan dess är de senaste årens ökade flyktingmottagande.

– Med de förslag vi nu lägger kommer de kommuner som tar emot mest flyktingar att få väsentligt mycket mer pengar än i dag, säger Håkan Sörman.

Vinnare på utredningens förslag på landstingssidan är skogslänen Jämtland, Värmland och Dalarna, samt Gotland. Två stora förlorare är Stockholms läns landsting, som tappar 1,5 miljarder kronor per år, och Västmanlands läns landsting, som blir av med 200 miljoner kronor.

– Jag skulle våga säga att Stockholm har varit överkompenserat hittills. Det beror bland annat på att det nuvarande systemet tar hänsyn till hur många som bor i flerfamiljshus. Att många bor i bostadsrätter i Stockholms innerstad tycker vi ju inte ska vara grund för socioekonomisk ersättning, säger Håkan Sörman.

Hur ska de kommuner och landsting som förlorar pengar med era förslag klara av detta? Behöver de höja skatten?

– Det vet jag inte. Men det blir i så fall inga jättebelopp. Det finns så mycket annat som påverkar budgeten i en kommun eller ett landsting.

Ett nytt inslag är att glesbygdslandsting föreslås kompenseras för att de ofta har högre kostnader för bemanningspersonal i vården. Kan inte det bli ett incitament för att anlita ännu mer hyrpersonal?

– Nej, landstingen får pengar för den geografiska struktur de har, inte för hur många hyrläkare de anlitar. Vi tror ju inte att landstingen i glesbygd är så dåliga arbetsgivare att personalen sticker av den anledningen, utan att rekryteringssvårigheterna mycket handlar om just de geografiska avstånden.

Dagens system omfördelar från kommuner med stark socioekonomi, tät bebyggelse och stor befolkning till kommuner med svag socioekonomi, gles bebyggelse och liten befolkningen. Profilen för landstingens utjämning är liknande.

”Förslagen i denna utredning förstärker nuvarande profil, till och med ganska kraftigt”, skriver utredaren.

Utredningen föreslår att förslagen genomförs redan 2020. Men inte ens Håkan Sörman tror att detta är rimligt med tanke på rådande problem med regeringsbildningen, eftersom det skulle kräva ett blixtsnabbt remissförfarande.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) tog emot utredningen vid pressträffen men ville inte kommentera den eftersom han enbart är minister i en övergångsregering.