Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Upphandling

Upphandlingar styrs av kvalitetskrav

Elementa i offentlig upphandling är att det är de ställda kvalitetskraven eller prestandakraven som styr nivån på det som ska levereras, replikerar Stefan Kindeborg i debatten om upphandlingskriterier.

Publicerad: 4 november 2011, 06:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LOU

Vi kan peta och ändra texten i regelboken, bäst vi vill. Men så länge pris värderas högre än kvalitet kvarstår grundproblematiken. Lösningen ligger inte nya formuleringar på pappret. Den sitter i beställarens huvud”, skriver Maria Nordin i en debattartikel den 17/10.

Jag blir minst sagt fundersam när jag läser sådana här inlägg om vad som är problemen i offentlig upphandling. Maria Nordin är inte den enda som kopplar problemen till att kommuner, landsting och statliga myndigheter använder sig av lägsta pris vid offentliga upphandlingar.

Det som gör mig mest bekymrad är att många verkar tro att man per automatik skulle få högre kvalitet, leveranssäkerhet eller prestanda levererad bara för att den som upphandlar gör bedömningar av så kallade mjuka parametrar, vid sidan om priset.

Elementa i upphandling är att det är de ställda kvalitetskraven eller prestandakraven som styr nivån på det som ska levereras. Sådana krav kallas också skallkrav eller obligatoriska krav, och ställer upphandlaren mycket höga skallkrav så blir prestanda och kvaliteten därefter.

För att göra detta lättbegripligt och pedagogiskt så brukar jag säga att man kan köpa ”Rolls Royce” på lägsta pris.

Det kan tvärtom vara så att i en upphandling med så kallade börkrav som ska bedömas/betygsättas så kan en leverantör som precis nätt och jämnt når upp till miniminivån på ställda krav vinna över sina konkurrenter genom att man också taktiskt har gått in med ett lågt pris. Och så måste det också vara. Vi ska vara transparenta om vad som vi tillmäter betydelse och våra leverantörer ska kunna vara taktiska i sin anbudsgivning för att kunna vinna en upphandling.

Att man har bedömningskriterier i en upphandling är alltså ingen garanti för hög kvalitet eller att ”värsta konsulten” vinner, utan det handlar om värde för pengarna kopplat till den utvärderingsmodell som man valt. Att lägga höga kravnivåer på kvalitetskriterier eller skallkrav är givetvis kostnadsdrivande, men det är givet köparen som måste göra den bedömningen.

Utvärderingsmodeller, utvärderingskriterier med mera måste vara styrt till det behov som upphandlaren har. Det är säkerligen inte nödvändigt att i alla lägen ha den högsta kvaliteten och de värsta prylarna utan tillräckligt bra kanske räcker. Så fungerar det såväl inom privatekonomin och i företag och förhoppningsvis också inom den skattefinansierade offentliga sektorn.

När det gäller konsulter inom vissa branscher så finns det nog också en ovana att behöva konkurrera med pris i formella upphandlingar. Förr så anlitades många konsulter via personliga kontakter och helt utan konkurrens. Högt timpris kunde ofta tolkas som att man var duktig också. Man har kanske en uppfattning om att man till exempel är den bästa reklambyrån eller juristen i stan och vinner man inte en offentlig upphandling så har den som upphandlat antingen utvärderat fel, bara gått på pris eller också så måste lagen om offentlig upphandling (LOU) ändras.

Stefan Kindeborg, Upphandlingschef Nyköpings kommun

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LOU

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev