Svenska möbler visar behovet av effektiva upphandlingar

Varje år köps möbler i Sverige till ett värde av omkring 28 miljarder kronor. En betydande del avsätts på den offentliga marknaden. De regleringar som beslutas om i exempelvis LOU, och den tillämpning upphandlare väljer att göra, har därmed en avgörande betydelse för hela Sveriges möbelindustri. Särskilt för mindre aktörer som kanske enbart riktar sig till sin lokala marknad där exempelvis kommunen ofta är en dominerande kund.

2008 infördes den nya upphandlingslagen, och bristerna i den nya modellen har bland annat lett till att en övervägande del av alla offentliga upphandlingar inom möbelområdet överklagas eller avbryts vilket är en tydlig signal om att något har gått snett. Konsekvenserna av de förändringar som gjordes är omfattande, och det finns många förlorare:

Leverantörerna drabbas. Vi har gått från att ett antal aktörer har kunnat konkurrera under hela avtalsperiodens längd till en situation där den som vunnit upphandlingen får hela affären under den period som avtalet löper. Detta är en effekt av att lagen har styrt mot så kallade rangordnade upphandlingar. Med rangordningsmodellen minskar konkurrensen drastiskt under de år som ett avtal löper. För en mindre aktör som förlorat en viktig lokal upphandling kan det betyda nedläggning.

Upphandlarna drabbas. Det vill säga kommuner, landsting och statliga myndigheter. Till skillnad från många andra produkter köps möbler inte in som solitärer, utan sätts samman till en helhet, en färdig interiör. Det ställer krav på både säljare och köpare. Det är inte säkert att den som vinner en upphandling av möbler för en hel kommun, eller för en grupp kommuner, är samma aktör som alltid är bäst på att möta kommunens olika behov, från förskolemiljöer till receptionslösningar.

Medborgarna drabbas. Alla vi som ska sitta i skolbänkar, ligga i sjukhussängar eller vistas i allmänna miljöer. Det offentliga rummet är viktigt för samhället ur många aspekter, bland annat trivsel, arbetsmiljö och hållbarhet. Det är också den traditionellt breda synen på inredningens betydelse som lagt grunden till Sveriges roll som designnation och vår starka export på området. När upphandlingarna blir ineffektiva drabbas medborgarna genom att upphandlarna inte får möjlighet att köpa de bäst lämpade möblerna till ett konkurrenskraftigt pris.

Som ledande aktörer inom möbelbranschen efterlyser vi upphandlingar som gynnar konkurrens och ger kommunerna möjlighet att anlita den av oss leverantörer som de själva anser sammantaget bäst vid varje situation. Upphandlingen bör lämna utrymme för ett flertal aktörer som når upp till övergripande krav som ställs gällande exempelvis kvalitet och miljö.

Lösningen är en modell med parallella avtal – som till skillnad mot rangordningsmodellen ger fler aktörer möjlighet att konkurrera under avtalsperioden. Det ger den mångfald som köparna eftersöker och har behov av.

De fem år som har förflutit sedan den nya lagen infördes har inneburit en klar försämring för alla parter i upphandlingarna på möbelmarknaden. Här finns ett tydligt område där ansvarige ministern Stefan Attefall har möjligheten att sätta exempel för hur en effektivare offentlig upphandling kan ske, och samtidigt säkra mångfald och arbetstillfällen i en viktig svensk industri.

Per-Arne Andersson, koncernchef Kinnarps AB

Sune Lundqvist, vd Input interiör Sweden

Bengt Nilsson, koncernchef Edbyn Senab AB

Marcus Westdahl, koncernchef EFG European Furniture Group

Cecilia Ask Engström, chef Branschutveckling, Trä- och Möbelföretagen