Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Upphandling

Ett åldrande Sverige kräver nya hjälpmedel

Genom att använda innovativa hjälpmedel kompletterad med hjälp från hemtjänsten kan de äldre bo kvar hemma betydligt längre än tidigare. Men dagens system för hjälpmedel inrymmer en rad brister.

Publicerad: 8 december 2011, 06:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LOUHjälpmedel

De senaste veckornas debatt har handlat om kvalitén på våra äldreboenden och om aktörernas olika drivkrafter. Obefintligt utrymme har ägnats åt kommunernas kostnader och att möjligheten till högre skattetryck är starkt begränsad. Det är därför viktigt att äldre kan bo kvar i sin hemmiljö så länge som det är möjligt.

Sverige och Japan har världens äldsta befolkningar. Under de senaste 30 åren har antalet personer över 85 år fördubblats och antalet över 95 år trefaldigats. Samtidigt ökar de äldres krav på god livskvalitet. Det är dock tveksamt om det i framtiden finns ekonomiska resurser eller tillgång till personal för att tillgodose de växande behoven. För att klara utmaningen är det viktigt att äldre så långt som möjligt får möjlighet att bo kvar i sina hem i stället för att flytta till äldreboenden. Kostnaden för äldreboenden uppgick i genomsnitt till 536 000 kronor under 2009, enligt SKL:s jämförande undersökning.

Genom att använda innovativa hjälpmedel, som kan kompletteras med hjälp från hemtjänsten, kan de äldre bo kvar betydligt längre tid i sina hem. De individuella behoven varierar dock och förändras över tiden. Därför måste var och en få sitt individuella behov tillgodosett i takt med stigande ålder.

I dag ansvarar kommunerna för äldrevården och landstingen för sjukvården. Landstingen står därmed oftast för de hjälpmedel som behövs men är i regel rädda för ökade utgifter – det är ju kommunen som får effekt av den besparing hjälpmedlen ger, men anser inte att de ska betala för dem. I bästa fall kan kommunen förmå primärvårdens arbetsterapeuter att förskriva lämpliga hjälpmedel.

Men då uppstår ofta ett nytt problem för många företag som utvecklar och marknadsför innovativa hjälpmedel - landstinget har inte upphandlat dessa hjälpmedel varför de inte kan förskrivas utan en mycket stor arbetsinsats av berörda. Att få till stånd en upphandling i vart och ett av Sveriges 20 landsting och regioner är mycket arbetskrävande för små företag. Lägg dessutom till upphandlingar i Sveriges 290 kommuner! De flesta upphandlingar omfattar heller inte sådant som är innovativt eftersom de upphandlingsansvariga sällan känner till deras existens. Om en upphandling nyligen har blivit genomförd kan en ny produkt inte bli aktuell förrän vid nästa upphandlingstillfälle som kanske ligger flera år framåt i tiden. Upphandlingsansvariga lägger oftast störst vikt vid pris och då är det svårt för innovativ teknik och produkter av hög kvalitet att konkurrera. På så sätt kvävs många innovationer på hjälpmedelsområdet i sin linda.

Även företag i hjälpmedelsbranschen behöver riktiga kunder, inte bidrag och stöd. Kommuner och landsting satsar stora resurser på olika utvärderingsprojekt som oftast inte leder någonstans. Att utvärdera nyttan av teknik och tjänster är bra men måste ske parallellt med en fungerande marknad. Självfallet måste de produkter och tjänster som säljs på hjälpmedelsmarknaden uppfylla krav på säkerhet och dokumentation på samma sätt som gäller på andra marknader. Däremot får kraven inte vara högre eller avgränsas till respektive landsting eller kommun. Med ökad efterfrågan på innovativa hjälpmedel följer ett ökat utbud och stigande kvalitet kombinerat med allt lägre priser. Det leder i sin tur till att kapital slussas till branschen, vilket gör det möjligt att utveckla ännu bättre produkter och tjänster.

Med en stor hemmamarknad kan bolagen i branschen ta språnget ut internationellt – hela västvärlden brottas med samma problem som Sverige. Bolagen i hjälpmedelsbranschen har kunskapen och viljan att bidra till att lösa ett stort problem men möjligheterna är i dag begränsade vilket drabbar såväl individer som samhällsekonomi. Frågan är om vi i dag hade haft tillgång till bilar, datorer, TV-apparater etcetera om de hade varit föremål för offentliga utredningar och upphandlingar? I vårt land finns två av världens ledande lastbilsföretag, men inga internationella livsmedelsföretag eftersom dessa har tvingats att arbeta på en reglerad marknad.

Lagen om offentlig upphandling ändras inte över en natt, men dess tillämpning kan mjukas upp i kommuner och landsting. Tjänstemän som arbetar med frågorna måste uppmuntras att se helheten och ges befogenhet och beslutskraft att testa olika lösningar. De har kunskapen och den måste utnyttjas!

Nya produkter och tjänster som inte tidigare varit föremål för upphandling måste kunna säljas utan en alltför omständlig process. Ett centralt register över hjälpmedel som uppfyller kraven på dokumentation, säkerhet, support och så vidare bör vara tillräckligt. Läkare har rätt att förskriva receptbelagda läkemedel oavsett vilket landsting en patient tillhör!

Landstingens hjälpmedelscentraler har stor kompetens men deras uppgift tyngs av att de ska hålla lager av upphandlade produkter och ansvara för support, vilket ytterligare försvårar för behövande och företag då landstingen normalt inte köper in dessa tjänster. Det måste bli så att det inte är skattebetalarna utan leverantörerna som ska hålla lager och ansvara för support. Hjälpmedelscentralerna måste få fokusera på sin kärnkompetens – att se till att behövande får rätt hjälpmedel.

Sture Hägglund mfl, Professor emeritus Linköpings Universitet

Mikael Edlund, VD Alleato AB

Håkan Hallberg, VD Tentaculus Independent Living AB

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LOUHjälpmedel

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev