Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Upphandling

Almega litar inte på marknadens parter

Det finns bara ett sätt att sammanfatta Almegas med fleras debattartiklar om direktupphandling: De litar inte på marknadens parter. Företagen kommer börja muta och den offentliga sektorn kommer att börja ta emot mutor, replikerar Magnus Josephson.

Publicerad: 20 november 2012, 10:47

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LOUUpphandlingskriterier

I världens minst korrumperade land, Sverige, är risken för mutor enligt Almega med flera ändå större än affärsnyttan för små och medelstora företag vid en höjning av direktupphandlingsgränsen. Jag har utbildat tiotusentals personer i både offentlig och privat sektor, från de största till de minsta, och haft tusentals samtal med marknadens aktörer. Jag kan bara konstatera att fall som berört mutor är extremt sällsynta. På sin höjd har det gällt diskussion om julklappars värde eller bjudlunchers vara eller icke vara. Vi har en hög affärsmoral i Sverige. Det råder nolltolerans hos både köpare och företag.

Men låt oss anta att det faktiskt blir så att mutor seglar upp som ett nytt sätt att göra affärer!

Ren affärslogik visar att det inte kommer att vara lönsamt. Mina exempel har visat att de flesta företag inte gör några jättevinster utan ligger på mellan 5-10 procent i vinstmarginal. Det är bara att titta i deras årsredovisningar. I en affär på 600 000 kronor görs i bästa fall alltså 60 000 kronor i vinst. I dessa 60 000 kronor skall företaget enligt Almegas resonemang även börja räkna in mutpengarna. Hur mycket kan vi anta att det kostar att muta en tjänsteman i beslutsfattande ställning i Sverige i dag? Förmodligen betydligt mer än 60 000 kronor då det är mycket stor risk att bli upptäckt och löneläget ligger på runt 30 000-50 000 kr för denna tjänstemannakategori. Det skulle alltså bli brakförluster i varenda direktupphandlad affär om företagen dessutom skulle lägga pengar på att muta, utöver anbudskostnaderna samt kostnaderna för alla anbud som inte vinner!

En direkt fråga till Almega med flera som driver denna linje i debatten: Vilka företag är det som kommer att börja muta? Är det Almegas medlemmar som ni har så lågt förtroende för? Jag som småföretagare är direkt förolämpad av denna typ av lösryckta påstående. Att tro att företagens första instinkt är att ta fram en mutplan för affärer på upp till 600 000 kr är absurt. Jag upprepar: Det är småföretagen som gynnas av en höjning därför att affärsnyttan för dem är större än för ett stort företag att vinna affärer på 600 000 kronor. Den största tjänst Almega kan göra för sina SME-medlemmar är att tala för en höjning. Allt annat går emot era medlemmars intressen! Mina meningsmotståndare visar bara sin begränsade erfarenhet av affärslivet med sina ogrundade argument.

Det finns ingen affärsmässigt logik för påståendet och det finns inga bevis för det. Därför blir det inte heller trovärdigt. Nej, bästa motdebattörer, era antaganden håller inte. Det är för små kontrakt för att seriöst kunna påstå att korruptionen kommer att öka.

Kom ihåg varför direktupphandling finns som alternativ. Det jag velat lyfta fram och få respons på är varför direktupphandling införts som möjlighet från första början, vilket torde vara väl känt av samtliga inblandade i denna debatt: Direktupphandling finns för att kostnaden för att upphandla inte skall överstiga den vinst som eventuellt görs av myndigheten. Det är ett smörjmedel om något när det gäller att skapa lönsamma upphandlingar. Ett exempel: Om det kostar 15 000 kronor att göra en upphandling så måste skillnaden mellan de två billigaste anbuden vara minst 15 000 kronor för att någon vinst skall uppstå överhuvudtaget. Men samtidigt är förmodligen sammanlagda kostnaden för att skriva anbud högre än 15 000 kronor i väldigt många fall, så samhällsekonomiskt uppstår en förlust.

Jag har med tydliga och verkliga siffror visat företags kostnader för anbudsgivning. Jag har visat på enkla sätt att göra direktupphandlade avtal transparenta och tidsbegränsade. Inget av detta har kommenterats som relevant i de svar som har givits i denna debatt hos Dagens Samhälle.

Låt mig anföra ännu ett argument: Norge och Danmark och flera andra EU-länder ligger redan på motsvarande beloppsnivå. De har metoder för att säkra upp en tydlig process så att åtminstone 2-3 företag får en förfrågan och att beslutet blir offentligt. Det fungerar.

Sedan har övriga debattörer helt missuppfattat en grundläggande del i min argumentation. Jag säger inte att man inte skall konkurrensutsätta vid direktupphandling. Jag säger att man skall slippa annonsera och göra omfattande förfrågningsunderlag med mera. Ett mail till 2-4 företag räcker gott. Offert och eventuell förhandling. Publicera resultatet. Precis som i vanliga privata affärer. Varför krångla till det bara för att det är offentlig sektor som köper när näringslivet inte köper på det viset? Här är de ”förenklade upphandlingsrutiner med färre onödiga krav och villkor i upphandlingar” som Almega med flera efterlyser.

Så låt mig avsluta denna debattomgång med att sammanfatta vad jag velat säga i mina artiklar efter att ha jobbat med konkurrensfrågor i 20 år: Jag litar på marknadens parter tills annat är bevisat.

Magnus Josephson, upphandlingsjurist, konsult inom affärer med offentlig sektor

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LOUUpphandlingskriterier

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News