”Utsugningen av norra Sveriges landsbygder måste upphöra”

När Astrid Lindgren skrev om Pomperipossa i Monismanien satte hon fingret på 1970-talets absurda marginalskatter. Hon betalade då 102 procent i marginalskatt och fick därmed betala mer i skatt än vad den faktiska inkomsten var på sista intjänade kronan. Så höga skatter är givetvis både orimligt, osunt och orättvist mot den som gör arbetet.

Att Sverige i dag inte har samma skyhöga marginalskatter innebär inte automatiskt att allt är som det ska. För faktum är att marginalskatterna fortfarande är osunt höga samtidigt som den rödgröna regeringen gjort det till en paradgren att hitta omvägar ner i löntagarens plånbok.Påfallande ofta går denna omväg via höjda skatter på landsbygden i allmänhet och norra Sveriges landsbygd i synnerhet.

Ett tydligt exempel är förslaget om att beskatta geografiska avstånd via en kilometerskatt för transporter med lastbil. Löftet var att värna miljön, men i själva verket skulle lastbilar med låga utsläpp beskattas på precis samma sätt som lastbilar med höga utsläpp.Det blir ett solklart svek gentemot landsbygdslänen och alla de som arbetar inom transportnäringen.

På samma vis har regeringen hanterat flygskatten. Man antyder att syftet är att minska utsläppen, men i regeringens egen utredning framgår att den förändring man kan hoppas på är minimal. Samtidigt bedömer Stockholms handelskammare att sju lokala flygplatser och omkring 25 000 jobb hotas. Trots det är det egentligen bara Niklas Nordström, kommunalråd i Luleå, från Socialdemokraterna i norra Sverige som tydligt markerat mot en helt uppenbart norrlandsfientlig skatt.

Det är uppenbart att en flygskatt är skadlig för norra Sverige, men de rödgröna riksdagsledamöterna tiger. För centralisering av makt och resurser är överordnat det egna länets möjligheter att växa av egen kraft.

Centerpartiet har istället föreslagit en kvotplikt för flygen. Det innebär att en viss andel av flygbränslet måste vara biodrivmedel. Förslaget är positivt för miljön och skulle gynna skogslänen, då någon ska producera det biodrivmedel som krävs för att fylla kvoterna. Över tid kan det också ge en mycket större effekt för miljön - speciellt om man över tid höjer kvoten - samtidigt som landsbygdssverige får möjligheten att bygga upp en framtidsindustri runt biodrivmedlet.Det är bra för miljön och det är bra för landsbygden.

Dessvärre drabbas även vattenkraftskommunerna hårt av Socialdemokraternas förtjusning i att beskatta glesbygdskommuners rikedomar. Vattenkraften har berikat svenska staten med hundratals miljarder genom åren. Trots det räknas många av vattenkraftskommunerna till Sveriges fattigaste.

Regeringen vill inte ens diskutera möjligheten att låta intäkter från exempelvis vattenkraft stanna regionalt och med det skapa lokal tillväxt, utan man föredrar en situation där kommuner som exempelvis Jokkmokk befinner sig i kraftig beroendeställning gentemot staten.Trots miljard efter miljard i skatteinbetalningar så får man i praktiken ingenting tillbaka. I stället tvingas  kommunen att gå med mössan i hand till regeringen och be om att få ersättningsjobb. Det är orättvist gentemot en kommun som bidragit med så mycket resurser till Sverige.

För Löfvens regering finns det ett självändamål i att ha höga skatter, centralisera ekonomin och med skattemedel göra sig själv till alla goda gåvors givare. Genom höga skatter i utbyte mot bidrag, riktade satsningar och andra statliga åtgärder kan hela kommuner eller i vissa fall regioner utelämnas till statens välvilja.

Det är socialismens maktspel. Man flyttar ekonomiska resurser och med det egenmakt från småföretag och individer till den statliga plånboken.

Det gynnar möjligen Socialdemokraterna. Men det skadar norra Sverige.

Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson (C)

Marcus Persson, riksdagskandidat i Jämtland (C)