Regeringen tror på jobbskatteavdraget

I dag är det budgetdebatt i riksdagen. Finansminister Magdalena Andersson har länge argumenterat för att Alliansens politik inte har de effekter som Alliansen och många andra har menat. I partiledardebatten i SVT:s Agenda i oktober gick Stefan Löfven ett steg längre och menade att jobbskatteavdragen varit “fullständigt verkningslösa”.

Hur kommer det sig då att regeringen i sin budget räknar hem de positiva effekterna Alliansens jobbpolitik, samma politik som döms ut som verkningslös? Dämpa retoriken eller ändra prognosen. Det menar Linus Adolphson, Kreab och Jesper Ahlgren, chefekonom på Timbro.

Först och främst kan man konstatera att beskrivningen av Alliansens jobbpolitik som verkningslös saknar stöd. Jobbskatteavdraget sänkte jämviktsarbetslösheten – den nivå på arbetslösheten som på lång sikt är förenlig med en stabil inflation – med 0,8 procentenheter och politiken i sin helhet med 1,8 procentenheter. Det visade Finansdepartementets egna beräkningar. Den bedömningen delar också Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Finanspolitiska rådet och OECD.

Mot bakgrund av den hårda retoriken från Stefan Löfven och Magdalena Andersson om den förra regeringens jobbpolitik har vi granskat vilken prognos för jämviktsarbetslösheten man använder sig av nu. I teorin borde den skrivas upp betydligt, eftersom man inte tror på de reformer som har tagit ned jämviktsarbetslösheten till nuvarande nivå.

Men samtidigt som regeringen hävdar att reformerna inte fungerat kan vi se att den i budgeten i stället räknar hem de positiva effekterna av Alliansregeringens reformer. I Alliansregeringens vårproposition 2014 bedömdes jämviktsarbetslösheten vara 5,7 procent. I den senaste budgetpropositionen är bedömningen 6,2 procent. Det är en relativt liten höjning, som  inte är i närheten av de betydande sänkningar av prognosen för jämviktsarbetslösheten som Alliansen gjorde till följd av reformerna och som nuvarande regering – eftersom den menar att dessa reformer är verkningslösa – borde räkna bort.

Jämviktsarbetslöshetens nivå avgör förutsättningarna för den svenska ekonomin. Vår bedömning är att jämviktsarbetslösheten borde ligga ungefär 1-2 procentenheter högre, om man som regeringen inte säger sig tro på en positiv effekt av Alliansens skattesänkningar för fler i arbete. Det skulle i förlängningen innebära ett betydligt mindre utrymme för framtida reformer och en lägre potentiellt uthållig tillväxttakt för ekonomin.

Stefan Löfven och Magdalena Andersson behöver en retorik som hänger ihop med de siffror de presenterar. Det är extra viktigt mot bakgrund av det tillflöde till arbetskraften som det ökade antalet flyktingar på sikt kommer innebära och frågan om hur detta i sig kommer att påverka jämviktsarbetslösheten. Intellektuellt har de ett vägval; antingen erkänner de att jobbskatteavdraget fungerade, eller så skriver de upp arbetslöshetsprognosen.

Jesper Ahlgren, chefekonom Timbro

Linus Adolphson, seniorkonsult på Kreab och f.d. planeringschef åt Fredrik Reinfeldt på Statsrådsberedningen