”Politisk osäkerhet drabbar kvinnliga företagare”

Enligt en färsk undersökning från Global Entrepreneurship Monitor, GEM, minskade andelen kvinnor bland nystartade företag i Sverige med 40 procent mellan 2013 och 2014. Studien är den tveklöst största uppskattningen av entreprenörers aktivitet, ambition och attityd.

Det här är så klart en varningssignal som Sveriges ”feministiska regering” borde ta på största allvar.

När färre kvinnor väljer att bli företagsledare så leder det också till att färre kvinnor åtnjuter finansiell makt och inflytande, vilket givetvis är ett problem för ekonomisk jämställdhet.

Om man tittar i backspegeln så är fallet i nyföretagande en dramatisk vändning. Mellan år 2006 och 2012 ökade antalet företag som drivs av kvinnor med 50 000 och antalet sysselsatta inom kvinnors företag steg med 130 000 personer. Det stärkte kvinnors ekonomiska makt och skapade fler jobb i Sverige.

Det branta fall som nu sker gör att Sverige inte bara bryter en positiv utveckling, utan vi sticker dessutom ut jämfört med andra länder. När andra länder antingen har oförändrat eller något växande företagande så har det svenska entreprenörskapet fallit dramatiskt med nästan två procentenheter.

Den svenska utvecklingen är i särklass, dessvärre i negativ bemärkelse.

Studien konstaterar att den ”svenska nedgången i entreprenöriella aktiviteter tycks främst ha drabbat enklare verksamheter såsom konsument- och hushållsnära tjänster”.

Allra sämst ställt är det gällande kvinnors företagande där hela uppgången för kvinnors företagande sedan 2010 är utraderad och andelen kvinnor som startar företag i förhållande till män är den lägsta sedan 2003.

Detta borde vara en oacceptabel utveckling för en feministisk regering, men har så här långt inte föranlett något större intresse av vare sig statsminister Stefan Löfven eller näringsminister Mikael Damberg.

När Alliansregeringen öppnade upp för välfärdsföretagande så tog kvinnliga entreprenörer tidigt stor plats, tidigare anställda kunde bli företagare och kvinnors företagande fick ett uppsving. Dessutom har man, som komplement till det offentliga, kunnat leverera en omsorg med hög kvalitet som gett vårdtagarna en större valfrihet.

Välfärdsföretagen gav tveklöst en boom för kvinnors företagande.

Att den positiva utvecklingen brutits och i stället vänder nedåt kan spåras till de slutsatser som presenteras i GEM-undersökningen, nämligen att den politiska osäkerheten avskräcker från nyföretagande.

Stefan Löfven har under flera år attackerat kvinnodominerade näringar, svartmålat omsorgsföretag och ställt sig kallsinnig till rutavdraget. Statsministern har under flera år planterat frön av osäkerhet runt företagande där kvinnor har en stark ställning.

När de ekonomiska förutsättningarna och spelreglerna för företagande inte upplevs som långsiktigt trygga så avskräcker det givetvis från investeringar och nyföretagande.

Därför är det fullt logiskt att kvinnoboomen inom näringslivet upphört.

Det Löfven en gång planterade får han nu också skörda och den vikande tillväxten av kvinnliga entreprenörer bör därför tillskrivas regerings mångåriga attacker mot enskilda näringar.

Sverige har därmed slagit in på en negativ bana där svenska kvinnor tappar inflytande i näringslivet, förlorar ekonomisk makt och genom det får en svagare ställning i samhället.

Ironiskt nog sker det under en regering som kallar sig feministisk.

Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson (C)