Uselt att kommuner bortförklarar slarv

Fyra av tio kommuner har köpt vanligt vägsalt för 165 kronor kilot - när det borde ha kostat 80 öre kilot. Det kunde Uppdrag Granskning nyligen avslöja. Skattepengar går direkt in i ljusskygga verksamheter och göder organiserad brottslighet. Den totala brist på kompetens som det offentliga visar upp är tyvärr bara ett av många exempel på det omfattande slöseri med skattepengar som kostar oss alla tusentals kronor varje år.

Mellan 2012-2016 har Sveriges kommuner, landsting och myndigheter betalat mer än 88 miljoner kronor till bluffbolag som finns med på varningslistor över oseriösa företag. Bara nio av landets 290 kommuner har inte gjort affärer med de oseriösa bolagen och bland landsting och regioner är alla syndare. Mest anmärkningsvärt är kanske hur 120 kommuner har lagt 15 miljoner kronor på att köpa 90 ton issmältningsmedel från företag som finns med på varningslistor för oseriösa företag. Medlet visade sig vara helt vanligt vägsalt som borde ha kostat under 100 000 kronor. Men det är bara en bråkdel av vad det offentliga slarvar bort i dåliga upphandlingar varje år.

Många kommuner bortförklarar slarv och slöseri med att det handlar om engångsföreteelser. Jag är ledsen att behöva säga det, men det är rent struntprat. Dagens samhälle har tidigare visat att dåliga upphandlingar kostar skattebetalarna 90 miljarder varje år. De offentliga inköpen uppgick till närmare 900 miljarder kronor förra året. Det betyder att så mycket som tio procent slösas bort genom dåliga upphandlingar. Byggbranschen brukar pekas ut som särskilt problematisk, där offentliga beställare accepterar påslag i upp till fyra led av underentreprenörer. Det kan resultera i fördyringar på uppemot 45 procent utan att byggbolagen anses bryta mot regler och avtal.

I programmet vittnar tjänstemän också om en mutkultur där oseriösa bolag erbjuder presentkort för tusentals kronor för att just deras produkter ska väljas ut. SVT har tidigare avslöjat hur kommunala chefer bjuds in till dyra loger i samband med till exempel hockeymatcher och förra året kunde Kalla Fakta avslöja en omfattande mutkultur inom Trafikverket som pågick i åratal, där tjänstemän tog emot allt från golfutrustning och dyra middagar till Ipads, kontanter och semesterresor.

Det minsta man borde kunna begära är att kommuner och myndigheter inte låter sig mutas eller gör affärer med bluffbolag och organiserad brottslighet som redan identifierats och hängts ut på listor över oseriösa företag. Men att man inte ens bemödar sig med att undersöka vilka man gör affärer med visar på den slapphet med vilken det offentliga allt för ofta hanterar våra gemensamma resurser. För att komma tillrätta med problemet räcker det inte med att upprätta nya rutiner, som många kommuner använder som försvar när de ertappas med byxorna nere.

Det är hög tid att återinföra tjänstemannaansvaret. När det offentliga gör fel måste det finnas andra konsekvenser än dyra fallskärmar. I våras ställde sig samtliga partier bakom ett utökat straffrättsligt ansvar för tjänstemän. Det är en fråga som borde ligga högt upp på en ny regerings agenda. Ett utvidgat straffrättsligt ansvar för offentligt anställda tjänstemän är en viktig pusselbit för att stärka förtroendet för det offentliga och minska slöseriet med skattebetalarnas pengar.

Det är nog ingen som skulle tillåta ett så flagrant slöseri med sina egna pengar som det Uppdrag Granskning nu har avslöjat. När någon annan betalar verkar det vara andra regler som gäller. Ingen tar ansvar när det är skattebetalarna som står för notan.

Johan Gustafsson, Chef för Slöseriombudsmannen