Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Sopskandalen kostar Laxå 8 miljoner: ”Hade vi kunnat göra något roligare för”

Publicerad: 7 juli 2021, 09:25

Ett av sopbergen som konkursade avfallsföretaget Think Pink lämnat efter sig i Botkyrka innehåller stora mängder tungmetaller, visar nya mätningar.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Åtta miljoner kronor har det kostat Laxå att bli av med sopberget som det miljöbrottsmisstänkta företaget Think Pink lämnade efter sig. I Skåne har nästan hälften av kommunerna upplevt avfallsbrottslighet. Nu intensifieras arbetet mot sopbrottslingarna.


Ämnen i artikeln:

AvfallMiljötillsynBrott

Avfallsföretaget Think Pink, eller NM Trading och Transport (NMT) som det också hette, har blivit omskrivet efter att företaget gått i konkurs. Ledande företrädare för företaget är misstänkta för miljöbrott och flera kommuner står kvar med sophögar som vida överstiger det företaget fått tillstånd för. 

I Botkyrka brann ett av sopbergen i flera månader och i förra veckan rapporterade SVT om extremt förhöjda halter av giftiga tungmetaller i sopanläggningens brunnar. 

Vem som ska ta hand om dessa deponier är inte klarlagt. När ett företag gått i konkurs kan det bli kommunen som får stå för saneringen – och det kan bli kostsamt. I Laxå kommun, där NMT hade ett avtal med ett lokalt företag om att ta emot avfall, fanns tiotusen ton byggavfall var kvar efter NMT:s och det lokala företagets konkurser. 

– Det började brinna i Botkyrka och vi blev oroliga för att motsvarande kunde hända hos oss. Efter årsskiftet, när vi insåg att konkursförvaltaren inte kommer ta att bort det här, och det inte fanns någon fastighetsägare att vända sig till, kände vi att vi måste agera från kommunens sida, säger kommunchefen Harry Lundin.

I april började kommunen sortera och forsla bort avfall och i juni var det nästan klart. 

– Det här kostar oss runt 8 miljoner kronor och det betyder ju att varje kommuninvånare har fått betala en dryg tusenlapp för att ta bort det här avfallet. Det hade vi kunnat göra något roligare för, säger Harry Lundin.

Sopbergen har skapat oro och debatt i både Laxå och Botkyrka. En fråga som debatterats är kommunens ansvar för det som hänt. Har verksamheterna kontrollerats ordentligt och hade verksamheten gått att stoppa tidigare är några frågeställningar som tagits upp. Företagen hade tillstånd att deponera avfall, men gjorde det i en större omfattning än vad kommunen sagt okej till. 

– Den här verksamheten blev något helt annat än vad vi hade tänkt oss och vad vi fått beskrivet för oss, säger Harry Lundin som har funderat mycket kring det som hänt. Hans slutsats är att Laxå kommun gjort det man kunnat utifrån hur regelverket ser ut och där inte kommunen har hela makten. Ett beslut om att förbjuda verksamheten med omedelbar verkan stoppades av länsstyrelsen. Ungefär samma sak skedde även i Botkyrka. 

En annan fråga är just vem som har ansvaret när det finns en miljöskuld kvar på marken och det inte finns något ansvarigt företag eller någon markägare kvar. 

– Då ställs ju kommunen inför frågan om vi ska agera eller inte. Många företag och industrier ligger i mindre kommuner – då kan det bli rätt tufft för kommunen att klara av det. Där tycker jag att man från statens sida bör fundera för att hitta något system för att hantera den här typen av situationer, säger Harry Lundin.

Avfall som deponeras utan tillstånd och olika typer av illegal sophantering är ett växande problem. I en enkät som Länsstyrelsen i Skåne gjort under våren svarade hälften av de 18 kommuner och kommunförbund som deltog att de upplevt eller misstänker organiserad brottslighet inom avfallsområdet. 

Några exempel som nämns i enkäten är att avfall ”försvinner”, att företag går i konkurs och tippar avfallet på okänd plats och otillåten export till tredje land. 

I februari aviserade regeringen att den vill se hårdare regler mot avfallsbrottslighet. Ett uppdrag ligger hos flera myndigheter och länsstyrelser, bland annat Länsstyrelsen i Skåne som gjort enkäten, att undersöka hur stort problemet är och vad man kan göra åt det.

– Vi vet från Interpol och andra organisationer att brottsligheten inom avfallsområdet ökar i Europa och kan tänkas öka även i Sverige. Det är viktigt att systemet hänger ihop när vi går mot en cirkulär ekonomi så att att det inte blir läckage i systemet eller leder till brottslighet, säger Erik Stigell, projektledare på Naturvårdsverket som samordnar regeringsuppdraget.

Vem har ansvar för att upptäcka de här brotten?

– Det är inte så att gemene man upptäcker den här typen av brott. Det saknas brottsoffer. Blir man bestulen på sin cykel så har man något tydligt att gå på. Vid avfallsbrottslighet ser man kanske en täkt eller att någon lägger ut jord, säger Erik Stigell.

– Det är till stor del kommunen som har ansvar för tillsynen. Man kan också upptäcka problem vid planerad tillsyn av verksamheter. De flesta verksamheter är schyssta, men det behöver kanske utvecklas metoder för att spana på det här. 

Regeringsuppdraget är en del i att komma åt sopbrottslingarna. En annan är en rad förslag till lag- och regelskärpningar som under våren har varit ute på remiss. 

Ett handlar om att tillsynsmyndigheter, som kommuner, ska kunna kräva att företaget som hanterar avfall ska lämna en ekonomisk säkerhet för kostnaderna en miljöskada eller återställningsåtgärder kan orsaka. Det ska förhindra att skattebetalarna får stå för kostnaderna efter konkurs, på det sätt som skett i Laxå. 

Ett annat förslag är att avfall inte får lagras längre än tre år innan det tas om hand. Detta för att stoppa att oseriösa företag flyttar runt avfall mellan olika platser för att slippa sortera och återvinna det.

Regeringsuppdraget ska vara klart nästa år, och då finns förhoppningsvis en tydligare bild av hur stort problemet med illegal avfallshantering är och förslag på åtgärder för att stoppa det. 

Klart är att kostnaderna för samhället för sopor som inte tas om hand på korrekt sätt kan bli stora och är svåra att beräkna. 

– Det är dels kostnaderna för sanering, men det kan också vara ekosystemtjänster – natur- och miljövärden – som förstörs, och det kan påverka konkurrensen och trovärdigheten för statsapparaten, säger Erik Stigell.

Tre fall där kommuner drabbats av oseriös avfallshantering

Think Pink
Företaget NMT Think Pink deponerade mycket mer än de hade tillstånd för i Västerås, Botkyrka och Laxå. Ett sopberg i Kagghamra, Botkyrka, brann i flera månader och det finns risk att miljöfarliga ämnen läcker ut. Think Pink har gått i konkurs och bolagets företrädare är misstänkta för miljöbrott. Hur avfallet ska hanteras är oklart. Laxå har sorterat och forslat bort avfallet, Botkyrka kräver att konkursboet ska ta bort avfallet, Västerås har övervägt att begära skadestånd. 

Batteriskandalen
Återvinningsbolaget Urecycle tog emot uttjänta batterier från hela Europa, men i stället för att ta hand om avfallet på rätt sätt dumpades mald batterimassa i flera kommuner – Karlskoga, Örebro, Eskilstuna och Kumla. Fyra företrädare från företaget har dömts för grovt miljöbrott, men efter att företaget har gått i konkurs kan det bli kommunerna som får ta kostnaden för saneringen. Den har beräknats till 40 miljoner kronor. 

Muddermassor från Slussenbygget
Ett återvinningsföretag med kopplingar till batteriskandalen levererade fyllnadsmassor till ett vägbygge i Eskilstuna kommun och åkermark i Strängnäs kommun. Trots löften om att massorna var rena visade de sig innehålla föroreningar och kommer troligen kommer från Slussenbygget i Stockholm. I Strängnäs kräver kommunen att markägaren forslar bort massorna. I Eskilstuna har kommunen sagt att de kan ligga kvar, vilket har överklagats av boende i området.

 

 

 

Åsa Nilsson

Reporter

an@dagenssamhalle.se

Ämnen i artikeln:

AvfallMiljötillsynBrott

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News