Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Skrota förslaget om balanskravsresultat

Utredningsförslaget om den kommunala ekonomin förespråkar en form av låtsasredovisning och misstror både kompetensen och förmågan hos politiker och ekonomer att styra ekonomin. Vi kan tänka själva och behöver inga pekpinnar.

Publicerad: 27 oktober 2011, 10:50

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Nyligen lämnades betänkandet Spara i goda tider - för en stabil kommunal verksamhet, SOU 2011:59 till regeringen efter ett års utredande. Vi i föreningen Sveriges Kommunalekonomer vill ge några reflektioner och synpunkter på en av delarna i utredningen, nämligen förslagen rörande balanskravet.

Vi anser av flera skäl att dessa förslag bör slängas i papperskorgen. Det principiella skälet är att utrednings-förslaget innebär en detaljreglering som inte hör hemma i ett system som, i övrigt, kännetecknas av ett starkt kommunalt självstyre där de allra flesta kommuner och landsting både vill och kan ta ansvar för sin ekonomiska politik. Vi menar att utredningsförslaget andas ett misstroende beträffande kompetens och förmåga bland såväl kommunpolitiker som ekonomer att själva kunna utforma egna principer och utgångspunkter för den ekonomiska styrningen. Vi kan tänka själva och behöver inga pekpinnar!

Om det är meningen att detaljerade regler i framtiden ska styra kommunernas och landstingens ekonomiska förvaltning anser vi att dessa i så fall också måste kunna bli föremål för rättslig prövning. Vi ser annars en stor risk att legitimiteten för lagstiftningen och lagreglerna urholkas ytterligare eftersom det inte blir några konsekvenser vid bristande tillämpning.

När det gäller detaljer i förslaget noterar vi att resultaträkningen och det verkliga resultatet ska kompletteras med ytterligare ett antal poster och ett nytt resultat - ett så kallat balanskravsresultat. Detta blir en bokföring som avslutas i ett nonsensresultat. Risken med detta är att låtsasredovisningen på vissa håll kan komma att tillmätas betydelse och flytta fokus från det verkliga resultatet, det vill säga realia. Denna redovisning med fond för resultatutjämning skapar till och med möjlighet för kommuner och landsting med ett negativt eget kapital att, under vissa förutsättningar, kunna spara ett tillfälligt positivt resultat för att därefter kunna använda detta senare. Risken är uppenbar att man på vissa håll kommer att prata om resurser som inte finns! Det krävs pedagogik på hög nivå för att förklara att det finns reserver att tillgå, trots att dessa är uttömda och att man dessutom intecknat framtida skatteinkomster.

Resonemangen om och förutsättningarna för fondavsättningar, fonddispositioner och andra fiktiva redovisningsposter för närmast tankarna till en kommunalekonomisk ingenjörskonst som inte har så mycket med verkligheten att göra. Kommunal redovisning innehöll fram till mitten av 1980-talet sådana fonder och andra liknande företeelser. Dessa togs bort med det självklara argumentet att göra redovisningen enklare, mer begriplig samt underlätta analys och bedömning av ekonomin, inte minst för förtroendevalda och den intresserade allmänheten. Och för att just undvika att prata om pengar som inte finns!

Vår uppfattning är att om det bedöms vara viktigt att precisera kommunallagens balanskrav ytterligare och alternativet är att införa nya och detaljerade regler, så bör istället balanskravets vara eller inte vara prövas. Det blir annars alldeles för krångligt och vi riskerar att sätta fokus på fel saker och inte se skogen för alla träden.

Staffan Moberg, Ordförande Föreningen Sveriges kommunalekonomer

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev