SKL vilseleder om utjämningssystemet

Replik. Det är sant som SKL skriver i sitt svar att kostnadsutjämningen inte har några betydande negativa konsekvenser på kommuners drivkrafter. Utjämningssystemet består dock av fler delar än så. Den största är inkomstutjämningen som utjämnar skillnader mellan kommuners inkomster med omkring 95 procent. Den innebär att om en kommun får in mer mer i skatt för att fler arbetar så försvinner runt 95 procent av det iväg in i systemet. På samma sätt innebär ett inkomstbortfall att kommunen ersätts med 95 procent av minskningen. Kommuner är helt enkelt nästan helt oberoende av hur många som arbetar och betalar skatt.

Konsekvenserna är långtgående. Bland annat innebär inkomstutjämningen att kommuner som satsar på utbildning och gott företagsklimat inte kan räkna in några vinster från sina investeringar då ökade intäkter från högre sysselsättning försvinner in i utjämningen istället. En kommun får alltså bekosta investeringar själva, medan vinsten går till alla kommuner i landet. Resultatet blir att den kommun som behöver stärka sina intäkter i princip enbart kan göra så genom att höja skattesatsen eller driva kommunala bolag, något som skadar jobb och tillväxt på sikt.

Som försvar för sin tes att utjämningssystemet inte skulle ha en negativ inverkan på kommunernas fokus på arbete lyfter SKL fram att de kommuner med lägst skattekraft också är de som lägger mest resurser på ”näringslivsåtgärder”. Det stämmer säkert, men synliga projekt för att gynna utvalda företag är inte vad som skapar arbete och tillväxt. Det sker istället genom utbildning, låga skatter och en offentlig administration som inte sätter käppar i hjulet för företag. Det är också områden som präglas av tydliga målkonflikter där politikerna måste väga olika intressen mot varandra. Genom utjämningssystemet försvinner de ekonomiska aspekterna helt i de avvägningarna.

SKL avslutar sin artikel med att konstatera att ett fungerande utjämningssystem är en förutsättning för välfärd i hela landet. Vi kan bara instämma, men tyvärr är dagens system allt annat än välfungerande. I vår rapport ”Kommunalråd utan ansvar” (Timbro, 2016) visar vi att det går att kombinera en hög omfördelning med att bevara kommunernas drivkrafter för att uppmuntra arbete och företagande. Genom att istället basera utjämningen på kommunernas demografiska förutsättningar går det att omfördela så att alla kommuner har möjlighet att klara sina åtaganden, utan att de som lyckas höja sina intäkter bestraffas.

En utjämning baserad på kommunernas förutsättningar, istället för deras faktiska intäkter, skulle möjliggöra för dem att få tillbaka investeringar i utbildning och företagsklimat samtidigt som de själva skulle få ta konsekvenserna av sina beslut. Det skulle återföra ansvaret för kommunernas ekonomi till dem själva, och göra det lönsamt för dem att förbättra företagsklimat och få folk i arbete. Det om något skulle förbättra kommunernas svaga ekonomi och trygga välfärden i hela landet.

LÄS OCKSÅ: Nima Sanandaji: Sveriges kommuner går mot en välfärdskris

Isak Trygg Kupersmidt, doktorand i nationalekonomi, författare till rapporten ”Kommunalråd utan ansvar” (Timbro, 2016)

Gustav Karreskog, doktorand i nationalekonomi, författare till rapporten ”Kommunalråd utan ansvar” (Timbro, 2016)