Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommunal ekonomi

Otillräcklig valfrihet i välfärden

Medborgarnas möjlighet till valfrihet i välfärden är mycket ojämnt fördelad över landet. På alla sex områden inom vård, skola och omsorg som vi kartlagt dominerar fortfarande det offentliga stort. Om även människor utanför storstadsområdena ska få reella möjligheter att välja alternativ till det offentliga måste antalet enskilda utförare i välfärden blir fler och deras andel av brukarna blir större, samtidigt som möjligheterna att driva verksamhet i bolagsform inte begränsas.

Publicerad: 8 april 2013, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Valfrihet

Medborgarna i Sverige gillar valfrihet i välfärden. Opinionsmätningar visar att fyra av fem svenskar anser att det är bra att man kan välja skola för sina barn och sju av tio svenskar tycker att det är viktigt eller mycket viktigt med valfrihet inom vård och omsorg.

De politiska partierna har uppfattat signalen. I dag är samtliga riksdagspartier för att människor ska kunna göra val i välfärden. Alla partier är också i princip – om än i olika utsträckning och med olika restriktioner – för att enskilda utförare ska få verka i välfärdssektorn.

På senare tid har trots detta debatten om hur valfrihet ska garanteras och spridas till fler områden svalnat. Numera tenderar politiker istället att framhålla att vem som är huvudman för verksamheter i välfärdssektorn bedrivs är mindre viktigt. Vi menar att detta speglar en felsyn. Medborgarnas möjlighet till valfrihet hänger nära samman med både frågan om driftsformer och huvudmannaskap. Vidare menar vi att skiftet i fokus är olyckligt eftersom valfrihet i välfärden fortfarande är något många människor aldrig eller sällan kommit i kontakt med.

Som en del av programmet Framtidens vård, skola, omsorg har en unik kartläggning gjorts av medborgarnas valfrihet på sex centrala områden i välfärden, i samtliga av landets kommuner. Våra siffror bygger helt på offentlig statistik över förskola, grundskola, gymnasieskola, hemtjänst, särskilda boenden för äldre och primärvård.

Kartläggningen visar att även om de enskilda utförarna blir fler och utför en stigande andel av brukarnas välfärdstjänster så sker ökningen från låga nivåer. Vidare är möjligheten att välja enskilda utförare mycket ojämnt fördelad i landet.

Störst möjlighet att välja en annan utförare än landstinget finns i primärvården. I dag sker 40 procent av alla läkarbesök i primärvården hos enskilt drivna vårdcentraler. Men de geografiska skillnaderna är påtagliga. I Dalarnas och Jämtlands län sker knappt 10 procent av läkarbesöken i primärvården hos enskilda vårdgivare, inte på grund av medborgarnas val utan eftersom möjligheten att välja alternativ till de offentliga vårdcentralerna helt enkelt är mycket liten i dessa län.

Trots uppmärksamheten kring friskolornas utbredning är verkligheten att tre av fyra gymnasieelever och fyra av fem grundskoleelever fortfarande går i en kommunal skola. I 100 kommuner, det vill säga mer än var tredje kommun, finns inga fristående grundskolor. Bara i sex kommuner uppgår andelen elever i fristående grundskolor till fler än en fjärdedel.

På förskolans område återfinns knappt 20 procent av barnen i enskilda förskolor. Samma sak när det gäller äldreboenden. 80 procent av alla äldre i så kallade särskilda boende finns i verksamheter som har en offentlig huvudman. När det gäller hemtjänst dominerar det offentliga än tydligare. 85 procent av all hemtjänst utförs i det offentligas regi.

I en stor del av landets kommuner är medborgarnas möjligheter att välja alternativ till det offentliga mycket små. I kommuner som Hallsberg, Älvdalen och Arvidsjaur finns inga enskilda utförare alls på fyra av de sex undersökta områdena. I storstädernas förortskommuner – som Täby, Sundbyberg och Vellinge – är å andra sidan valfriheten väl utbyggd. Här har enskilda utförare ibland en större andel av brukarna än de offentliga.

Det säger sig självt att det är svårare att skapa ett brett utbud och mångfald i en liten och glest befolkad kommun än det är i en stor och tätbebyggd kommun. Med detta sagt är det intressant att notera att kommuner med likartade yttre förutsättningar lyckas åstadkomma valfrihet och mångfald i väldigt olika utsträckning. I lilla glesbefolkade Ljusdal i Gävleborgs län har medborgarna till exempel goda och väsentligt bättre möjligheter att välja enskilda utförare än medborgarna i dubbelt så stora grannkommunen Hudiksvall.

Det är också tydligt att kommuner med alliansstyre oftare har en högre grad av mångfald än kommuner med andra majoriteter. Men det finns även exempel på kommuner som bryter mönstret. Västerås, som har vänstermajoritet, har bland de högsta sammanvägda sifforna över brukare i enskild regi i hela riket. Samtidigt har alliansstyrda Skövde och Karlstad, som styrs av Alliansen och Miljöpartiet, mycket beskedliga siffror över andel brukare i enskild regi.

Kartläggningen visar att det finns en stor mångfald av driftsformer bland de enskilda utförarna. När det gäller fristående förskolor är till exempel den kooperativa driftsformen vanligare bolagsformen. Dock är det de bolagsdrivna verksamheterna som växer snabbast.

Bolagsformen attraherar totalt sett flest enskilda utförare och det är också i denna driftsform som det är enklast att utveckla en växande verksamhet. Även mot denna bakgrund är det alltså i allra högsta grad relevant för den som värnar medborgarnas valfrihet att tala om driftsformer. Skulle enskilda utförares möjlighet att verka i bolagsform begränsas så skulle medborgarnas valfrihet tveklöst minska.

Ytterst handlar det om politisk vilja. De som menar att medborgarnas möjlighet till valfrihet i välfärden är viktig måste börja fokusera på hur människor ska kunna välja mellan olika alternativ till offentliga utförare, inte bara i storstadsområdena utan i hela landet. En sådan utveckling kan bara komma till stånd om antalet enskilda utförare i välfärden blir fler och deras andel av brukarna blir större, samtidigt som möjligheterna att driva verksamhet i bolagsform inte begränsas.

Fotnot: Programmet Framtidens vård, skola och omsorg drivs av Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund.

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega

Stig Orustfjord, huvudprojektledare för programmet Framtidens vård, skola och omsorg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Valfrihet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev