Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Lyssna inte på välfärdens domedagsprofeter

Ingen av de regelbundet återkommande domedagsprofetiorna om välfärdens kommande finansieringskris har slagit in. Och risken att de ska göra det är små. Vi kommer klara av att finansiera en generell välfärdspolitik även i framtiden, replikerar Ulf Öfverberg.

Publicerad: 12 november 2013, 15:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FinansieringsformerVälfärdstjänster

Diskussionen om välfärdens framtida finansiering spretar. Det finns dem som verkligen vill rädda välfärden och är oroade över den demografiska utvecklingen. Dit hör definitivt Berit Rollén och Monika Olin Wikman med sin artikel i Dagens Samhälle 31 oktober. Sedan finns det andra som utifrån sin ideologiska utgångspunkt redan har bestämt sig. Och ibland, när botten gått ur debatten, har det nästan hetat att vi måste rasera välfärden innan den raseras.

Ingen av domedagsprofetiorna om välfärdens framtida finansiering har dock slagit in. Och risken att de ska göra det i framtiden är tämligen små. För det första har Sverige just klarat av det som många säger att vi inte kommer att klara i framtiden. Huvuddelen av äldreexplosionen ligger faktiskt bakom oss. Sedan 1980 har antalet personer över 85 år ökat med omkring 150 procent. 1980 var andelen av befolkningen som var 80 år och äldre 2,9 procent. I dag är andelen 5,3 procent. Samtidigt har livslängden ökat och det är framförallt friska år som lagts till livet, inte sjuka år.

Under denna tid har även sjukvården utvecklats till det bättre. Nya innovationer har introducerats och kommit medborgarna till del. Överlevnaden i stora folksjukdomar som stroke, vanliga cancerformer och hjärtinfarkt har kraftigt förbättrats. Ny teknik och nya läkemedel har förändrat behovet av operationer och slutenvårdsplatser. Vilka fördelar och effektiviseringsvinster som ligger i utvecklingen av dagens biologiska läkemedel vet vi inget om, men vi kan anta att de kommer att finnas.

Ett ökat antal äldre, en höjd medellivslängd och förbättringar i sjukvården har skett utan att kostnaderna för sjukvården ökat nämnvärt. Sjukvårdens och äldre- och handikappomsorgens andel av BNP har endast ökat med ett par procentenheter mellan 1980 och 2010, från cirka 11 till knappt 13 procent. Vi har således klarat det som många påstår att vi inte kommer att klara i framtiden.

En rimlig slutsats är att sjukvården även i framtiden bör kunna klara sig med ungefär samma andel av BNP som hitintills. Äldreomsorgen däremot kommer på grund av den demografiska utvecklingen kräva ökade resurser. Men inte tillnärmelsevis i den utsträckning som domedagsprofetiorna gör gällande, utan kanske som högst en till ett par procent i ökning som andel av BNP. Och det finns flera exempel på resonemang och beräkningar på att det inte kommer att gå åt skogen med framtidens äldreomsorg. Se exempelvis Framtidens högkostnadsskydd i vården (SOU 2012:2).

För det andra är det långt ifrån säkert att den framtida efterfrågan på vårdtjänster kommer att öka i takt med att vi blir rikare. Det finns inget förutbestämt att efterfrågan på sjukvårds- och äldreomsorgstjänster ska öka i takt med att inkomsterna ökar, den så kallade inkomstelasticiteten. Medborgarna kan istället välja att lägga pengarna på konsumtionsprylar, upplevelsekonsumtion eller på den växande turismnäringen. Om vi kommer att lägga mer pengar av en växande inkomst på sjukvård eller framförallt på andra tjänster avgörs av hur vi organiserar våra välfärdssystem och är inte förutbestämt.

Det tredje antagandet som ofta förs fram av dem som säger att pengarna inte kommer att räcka är att välfärdstjänsterna inte kommer att ha någon större produktivitetsökning. Det, om något, kan ifrågasättas. Sjukvården handlar inte särskilt mycket om personalintensiva tjänster som inte kan effektiviseras. Vårdens innehåll består av att behandla sjukdomar och att förebygga dem. Innovationer, förnyelse och teknisk utveckling möjliggör produktivitetsökning även inom vård och omsorg. Inom äldreomsorgen har produktiviteten ökat radikalt. Exempelvis har introduktionen av mikrovågsugnen revolutionerat mathanteringen och ökat produktiviteten.

Problemet är inte att det saknas en produktivitetsutveckling inom vården och omsorgen – för det gör det inte – utan att det är svårt att mäta den. Det finns dock en hel del som vi kan göra för att klara den finansieringsutmaning som det ökade antalet äldre ändå kommer att innebära. Vi kan, exempelvis, betala av mer av dagens statsskuld för att öka låneutrymmet i framtiden.

Det är också viktigt att upprätthålla ett stort effektivitetstryck i välfärden. Det kan ske genom fler privata aktörer inom vård och omsorg. Politikerna måste våga lagstifta om ett nationellt ramverk eller basnivå för valfrihetsreformerna inom vård och omsorg. Framförallt måste LOV bli nationellt och inte som i dag bidra till en ojämlikhet i valfriheten mellan de kommuner som har infört LOV och de som vägrar. Det skulle inte bara garantera medborgarna mer valfrihet utan också stärka konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer och därmed säkra effektivitetstrycket. Sedan måste ersättningssystemen i vården och omsorgen förändras i syfte att stärka vårdkedjan, öka valfriheten och bidra till kvalitets- och effektivitetstryck.

En annan stor utmaning ligger på det arbetsmarknadspolitiska området. Den yrkesaktiva tiden av våra liv har krympt. Det är ett faktum som också försämrat den så kallade försörjningskvoten, det vill säga hur många som arbetar i förhållande till dem som inte arbetar. Sverige har i dag en av världens högsta inträdesåldrar på arbetsmarknaden. Vi behöver jobba lite längre upp i åldrarna. Kanske behöver vi återuppta diskussionen kring en åldersindexering av pensionsåldern. Samtidigt behöver vi möjliggöra att grupper som unga och invandrare träder in på arbetsmarknaden tidigare och att eftergymnasiala studier går snabbare att slutföra.

Det finns ingen anledning till oro men som så ofta med annat här i livet hänger utvecklingen på hur vi gör det. Med rätt reformer kommer den generella och offentligt finansierade välfärden klarar sig bra även i framtiden.

Ulf Öfverberg, Vostra konsulter

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News