Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Lekmannarevisionen är inkompetent

Vore jag en vanlig medborgare i Göteborg, Motala, Solna eller min egen hemkommun skulle jag inte ge många korvören för en kommunrevision som alltför ofta silar mygg och sväljer kameler.

Publicerad: 27 september 2011, 05:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Revision

Reaktionen på mitt förslag att lekmannarevisionen i kommuner och landsting ska avskaffas lät inte vänta på sig. Snart ryckte Lars Munters – av vars intressanta föreläsningar jag bevistat några – och Gerhard Annvik, revisor i Göteborgs stad, ut till dess försvar. Att min artikel av dessa auktoriteter på området inte ansågs läsvärd kan jag stå ut med. Jag konstaterar att jag i skrivande stund har stöd av 43 procent av de som läst min artikel och andelen som håller med mig är stigande. Av detta drar jag slutsatsen att jag inte är fel ute.

Observera vad jag skriver! Lekmanna-revisionen bör avskaffas – inte revisionen. Det går alldeles utmärkt att grundlagsfästa revisionens existens i kommuner och landsting. Den ska dock utövas av yrkesfolk precis som inom staten och den privata sektorn. Granskning och utvärdering av hur andra skött sig ställer alldeles speciella krav på kompetens och integritet. De lekmannarevisorer som lever upp till detta är undantagen som bekräftar regeln om lekmannarevisionens inkompetens.

Det är möjligt att Munters och göteborgsrevisorerna inte känner igen sig – eller inte vill känna igen sig - i min beskrivning, men min arena är den lilla kommunen utan eget revisionskontor som har att för sakkunniggranskningen förlita sig på inhyrda konsulter. Jag konstaterade under alla mina år att tiden aldrig räckte till och att det egentligen hade behövts åtminstone någon anställd revisor för att kunna utöva en effektiv revision. I den kommun där jag bor omfattar revisionens budget 1 promille av verksamhetens kostnader. Av en tusenlapp satsar således denna kommun 999 kronor på verksamhet och 1 krona på att granska hur den sköts. Och då har ändå revisionens budget under mina år vuxit betydligt.

Givetvis missar man det mesta som revisor under sådana förhållanden. Vid två tillfällen under mina år förskingrade anställda kommunala medel och blev när detta upptäcktes naturligtvis avskedade. Inte var det vi revisorer som såg det! Vi fick information i efterhand. Och handen på hjärtat bästa revisorer i Göteborg – hur stor andel av äran har ni i upptäckten av den stora korruptionshärva som drabbat er stad och som valsat runt i medierna? För en del år sedan var Motala kommun i spalterna på grund av en rejäl skandal. Inte hade revisorerna sett något! Revisionen tycks inte heller ha spelat någon roll i turerna omkring Solnas högsta ledning. Så kommunens storlek tycks inte vara avgörande för revisionens effektivitet. Och vore jag en ”vanlig” medborgare i Göteborg, Motala, Solna eller min egen hemkommun skulle jag inte ge många korvören för en kommunrevision som alltför ofta tycks sila mygg och svälja kameler. Man tuggar krognotor, reseräkningar och mobiltelefoner medan de stora sakerna passerar obemärkt. I Motala tycks man inte ens ha klarat av dessa kommunrevisionens paradgrenar att döma av vad som kröp fram i den stora skandalen för en del år sedan.

Intressant är också lagens stadganden om att de förtroendevalda revisorerna i sin granskning ska biträdas av sakkunniga, det vill säga yrkesrevisorer. Inget annat område inom den kommunala sfären åläggs enligt lag att ha tjänstemän. I princip kan således allt utföras av förtroendevalda utom just revision där det ska finnas sakkunniga biträden. Detta tolkar jag så, att revision anses så kvalificerad och speciell att förtroendevalda ensamma inte förväntas klara av detta. Har man sagt A bör man säga B, det vill säga ta bort lekmännen som ändå i praktiken mest finns där för att på något sätt politiskt legitimera revisionen. Med andra ord – de finns där mest för syns skull.

Jag arbetade tidigare med ekonomi som kommuntjänsteman. De revisorer jag räknade med var yrkesrevisorerna från Kommunförbundet (sedermera Komrev) och andra revisionsföretag. De förtroendevalda revisorerna fanns någonstans i periferin men hade sällan något att tillföra. Denna kätterska åsikt delades av andra kommunekonomer jag kände. Under mina år som lekmannarevisor har jag givetvis haft stor nytta av mina kunskaper men tvingats konstatera, att jag ofta varit ganska ensam om att kunna något. När jag träffat lekmannarevisorer från andra kommuner har jag med något enstaka undantag gjort samma konstaterande.

Till skillnad mot Munters och andra höjdare på det här området har jag aldrig suttit i några statliga utredningar om kommunrevision. Mina erfarenheter och slutsatser grundas uteslutande på mina erfarenheter från den kommunala revisionsvardagen. Och jag är övertygad om att den kommunala demokratin lever vidare även utan lekmannarevisorer.

Henning Bask, Kommunpolitiker (S), Norberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Revision

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News