Kommunerna måste rätta mun efter matsäck

Replik. I en artikel den 29 november efterlyser kommunalrådet i Sotenäs en broms för att undvika att snabba demografiska förändringar leder till stora förändringar i utfall i kostnadsutjämningen. I betänkandet Lite mer lika – översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting (SOU 2018:74), som Kostnadsutjämningsutredningen överlämnade till regeringen den 1 oktober, ingår inget nytt förslag i den riktningen och vi vill här förklara varför.

I kostnadsutjämningen beräknas en förväntad kostnad baserad i första hand på demografi. När exempelvis antalet äldre i en kommun minskar så minskar också utjämningsbidraget (eller så ökar utjämningsavgiften om kommunen betalar en avgift). Detta är helt i sin ordning – när behoven minskar bör också utjämningsbidraget minska. Det kan dock, som påpekas i artikeln, vara svårt att helt och hållet anpassa verksamheten i samma takt som verkligheten förändras.

Dagens kostnadsutjämning tar hänsyn till detta på ett direkt sätt och på ett indirekt sätt. Då en kommuns totala befolkning minskar över tid utgår en kompensation avsedd att täcka merkostnader som uppstår då fasta tillgångar som lokaler och anläggningar, men även pensionsåtaganden, ökar sett till verksamhetsvolymen. Detta är den direkta kompensationen. Men det förekommer också en indirekt kompensation – särskilt intressant i fallet Sotenäs – som uppstår till följd av att den befolkningsstatistik som ligger till grund för kostnadsutjämningen med nödvändighet har något år på nacken.

År 2019 beräknas kostnadsutjämningen utifrån befolkningen 2017 medan utjämningen 2014 byggde på befolkningen 2012. När till exempel antalet äldre och därmed rimligen behovet av äldreomsorg minskat kommer kostnadsutjämningen därmed att bygga på ett större behov än kommunen faktiskt har utjämningsåret. Detta är en eftersläpningseffekt och gör att kommuner med minskande behov – även utan direkt kompensation för befolkningsminskning – får en viss överkompensation.

För Sotenäs kommun försämras utfallet totalt i kostnadsutjämningen från en avgift på två miljoner kronor 2014 till 27 miljoner kronor 2019, en minskning på cirka 25 miljoner kronor som naturligtvis är kännbar. Nu är det viktigt att ha klart för sig att det inte är äldreomsorgen som Sotenäs förlorat pengar på i kostnadsutjämningen. Faktum är att Sotenäs kostnadsutjämningsbidrag för äldreomsorgen ökar med fem miljoner kronor mellan 2014 och 2019. Inte fullt i takt med pris- och löneutvecklingen, men med hänsyn tagen till att antalet personer 80 år eller äldre samma period minskar med ungefär 10 procent är det ingen anmärkningsvärt dålig utveckling.

Nej, det Sotenäs förlorar pengar på i utjämningen är förskolan (en minskning på 8 miljoner kronor mellan de två åren) och, framför allt, grundskolan (en minskning på 18 miljoner kronor). Även i dessa två verksamheter minskar behovet av verksamhet under perioden. I Sotenäs minskade antalet barn 1-5 år med trettio och antalet barn 6-15 år med 60. Samtidigt ser vi ingen anpassning nedåt av verksamhetskostnaderna över huvud taget. Faktum är att nettokostnaderna i dessa verksamheter ökar år efter år trots minskande behov.

”Vi får ta bort personal och enheter", säger kommunalrådet i Sotenäs. Vi menar att det är naturligt att minska personalen och se över enheter då behoven minskar. Detta är också i enlighet med god ekonomisk hushållning.

Håkan Sörman, särskild utredare

Anders Norrlid, huvudsekreterare