Jo, något håller visst på att gå sönder i dagens Sverige

REPLIK. I krönikan i Dagens Samhälle 15 april hänvisas till siffror och uppgifter hämtade från SCB:s  Levnadsförhållandenrapport 124. Weidmo Uvell använder de siffror som passar hennes syfte som handlar om att visa att inget är trasigt i landet Sverige. Men om vi använder oss av samma rapport som hon bygger sin krönika på, får vi få en annan bild. Och den bilden visar att flertalet fått det bättre och att några har fått det rejält mycket bättre. Men samtidigt visar siffrorna också att de som har det sämst ställt har fått det ännu sämre.

Weidmo Uvell skriver att alla har fått det bättre. Det är helt enkelt inte sant. De med lägst inkomst - arbetslösa, sjuka och pensionärer - har fått sin inkomst sänkt med nästan tre procent mellan 2005 och 2009. Alltså har gruppen med lägst inkomster fått det sämre, inte bättre som hävdas i texten.

Det är klart att något håller på att gå sönder i Sverige. Det finns en anledning till att färre personer är sjukpensionärer i dag. Det är nämligen förbaskat svårt att få igenom en ansökan om varaktig sjukersättning. Och har man väl fått sjukersättningen godkänd är det nästan omöjligt att överleva på beloppet från försäkringskassan. 64 procent av de senaste årens inkomster. Och betänk då att de senaste åren har man med största sannolikhet gått deltidssjukskriven.

Det är också så att i dagens system kastas folk ut ur sjukförsäkringen vid så kallad utförsäkring efter 2,5 år. Då upphör de att existera i statistiken. Hur de löser sin ekonomi förtäljer inte historien. Om de lever på allmosor, försörjningsstöd, anhöriga eller en partner vet vi inte. Men de får i varje fall inte längre några pengar från försäkringskassan. Det är med andra ord inte risk för fattigdom vi talar om här. Det är fattigdom, på riktigt!

Att antalet förtidspensionärer minskat beror på att många gått över till ålderspension, blivit utförsäkrade eller till och med dött. De utförsäkrade göms nu undan på Arbetsförmedlingen eller på kommunernas socialkontor. 253 000 går nu till socialtjänsten för försörjningsstöd. Nästan alla har hamnat fel. Sex av sju skulle nämligen inte behöva ekonomiskt bistånd om de andra trygghetssystemen fungerade. Och försörjningsstöd får du bara om du inte har ett ägande eller en partner med inkomst. 2012 befann sig 140 000 människor utanför till och med utanförskapet, det vill säga att de varken jobbade, studerade eller fick någon sorts ersättning eller bidrag.

Att hävda att alla fått det bättre är en skymf mot alla de som lever med långvarig sjukdom eller skada – eller drabbats av så lång arbetslöshet att de hamnat i fas 3. Då är det sannerligen inte lätt att få ekonomin att gå ihop i dagens Sverige. Vi menar på inget sätt att man ska dela ut sjukersättning åt folk som inte behöver det. Men det är naivt att tro att alla de som förut var sjukpensionärer i dag sitter och skvallrar vid ett kaffebord på en arbetsplats. Bland de som tidigare uppbar sjukersättning har nu många börjat ta ut ålderspension istället. Och av skälet ovan tillkommer inte så många till sjukersättningen.

Till detta ska läggas den stigmatisering av sjuka och långtidsarbetslösa som regeringen sysslat med under de senaste åren. Genom att effektivt bedriva en arbetslinje som står i kontrast till vad de menar är de rödgrönas bidragslinje har de skrämt upp medborgarna. Sjuka och arbetslösa är parasiter och utsugare av systemet. Vi borde skämmas.

Det skrivs i krönikan att de fattigaste nästan utplånats och det anser vi inte är en väg att gå. Bättre är då att bekämpa fattigdomen och att synliggöra de problem som är verklighet för många. Inte gömma dem i statistik som väljs ut för att passa de syften man har. Det är bra att de blivit bättre för många. Men är det värt att det blivit så på bekostnad av andras välfärd, och på urholkade trygghetssystem?

Monica Armini, Solrosuppropet

Lisbeth Forsberg, aktiv i Solrosuppropet.se