Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Jag känner sorg över välfärdens omsorg

Jag tror inte det är möjligt att avskaffa privat vård och omsorg och tror inte heller att det lagvägen går att begränsa vinsterna. Men jag sympatiserar ändå fullt ut med Vänsterpartiets grundtanke att girigheten måste lämna omsorgen, skriver välfärdsföretagaren Mattias X Lundberg.

Publicerad: 17 april 2014, 03:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

VälfärdstjänsterVinster i välfärden

När jag för snart tio år sen startade mitt första omsorgsföretag i Umeå kunde jag inte riktigt tro på de generösa förutsättningarna jag fick. Det var lätt att få kunder, vi fick betalt i förskott och vi hade vinstmarginaler uppåt 20 procent. Visst gjorde vi allt för kunderna, och det gör vi än i dag. Men det finns så många företagare som gör allt för sina kunder och ändå inte får bra förutsättningar. Jag kände att vi var tvungna att förvalta möjligheten väl genom att steg för steg bygga en professionell, stabil och kvalitetsmedveten organisation. Det var värt tiden det tog. I dag har vi cirka 300 anställda inom våra omsorgsverksamheter.

I takt med att vi växt har jag kommit i kontakt med många människor i toppskikten av de nationella vårdjättarna. I samtalen oss emellan har det slagit mig att vi – trots att vi är ungefär 50 gånger mindre – har haft betydligt mer utvecklade och genomarbetade tankar och arbetssätt i vår organisation. Vi är ovanpå detta också kvalitetscertifierade och betalar så klart all skatt i Sverige.

Efter snart tio år i omsorgsbranschen, och med ett analytiskt sinne och känsla för dess krav, tror jag att kvalitets-, etik- och övervinstproblemen i branschen kan förbättras avsevärt genom tre olika åtgärder:

• Krav på kvalitetscertifiering. Ett certifierat kvalitetssystem kräver inte bara systematiskt kvalitetsarbete och ständiga förbättringar utan tvingar även organisationen att professionaliseras rakt igenom. Det ger oss bättre kvalitet.
• Krav på öppna bolagsstämmor. Där kan allmänhet samt revisor från vård- och omsorgens huvudmän och beställare (stat, landsting och kommuner) delta. Det ger branschen en bättre transparens där eventuella räntesnurror och ohederliga affärsmän tidigt exponeras.  Det ger oss bättre etik och skattemoral.
• Krav på affärsmannaskap hos offentliga upphandlare. I dag tvingas de gå en ofta ojämn och orättvis match. Upphandlarna behöver lära sig affärsmannaskap för att inte bli lurade genom olika smarta villkor insmugna i avtalen. Det ger oss vinstnivåer som ligger på en acceptabel nivå.

Mina idéer försökte jag implementera häromveckan i ett Stockholmsbaserat vårdbolag, där min koncern äger 20 procent av aktierna. Det slutade med att jag kastades ut ur styrelsen för bolaget. På nästa planerade bolagsstämma nu i maj har jag - förutom min egen garanterade plats - rätt att ha två biträden. Jag funderar på att biträdas av en vänsterpartistisk politiker eller en journalist som vill granska välfärdsföretagen. Allt för den öppenhet som samhället förtjänar.

Jag har bestämt mig för att föregå med gott exempel och öppna upp vår egen bolagsstämma för allmänheten nästa år. Och då lär jag åka på en och annan välförtjänt smäll, men det får jag ta. För det kommer både att göra mitt bolag bättre och tjäna samhället väl.

Så lyder min historia inom omsorgen, så här långt. Och det är här jag vill anknyta till orden i rubriken. Jag känner sorg. Jag är ledsen för hur framförallt vård- och omsorgsjättarna har hanterat den möjlighet vi företagare har fått att bedriva privat vård och omsorg. Jag är ledsen för att så många giriga samvetslösa människor numera är en del av vård- och omsorgsbranschen.

Men framförallt är jag ledsen eftersom jag har förstått hur många människor känner inför detta. Den svenska vården och omsorgen var länge en källa till stolthet och förtjusning hos medborgarna. Det våra föräldrar och deras anfäder före dem byggt upp – och som vi i vår tur ska ge till våra barn. Det arvet har förvaltats uselt under de senaste tio åren. Nu är det dags att vi gemensamt reparerar skadan. Det första som måste göras är att kasta ut kortsiktigheten och girigheten ur branschen.

Mattias X Lundberg, Vård- och omsorgsentreprenör Umeå, nybliven medlem i (V)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News