Glesbygdskommuner dåliga på att stötta näringslivet

För några år sedan beslutade näringsdepartementet att 39 gles- och landsbygdskommuner i norra Sverige skulle få drygt fem miljoner kronor vardera för att utveckla företagsklimatet och det lokala näringslivet. 

Medlen kanaliserades genom Tillväxtverket och kommunerna fick i princip fria händer, vilket väckte ett intresse hos forskarna vid Centrum för kommunstrategiska studier.

– Hitta på något! Gör vad ni vill! Det kändes väldigt spännande att få granska hur de tänkte använda pengarna, berättar biträdande professorn Josefina Syssner.

Hon och kollegan Amira Fredriksson studerade kommunernas projektmedelsansökningar och lägesrapporter, sammantaget cirka 500 sidor, och deltog i workshops med Tillväxtverket och kommunerna. 

Er sammanfattande bild?
– Att problemformuleringarna är vaga och outtalade, att kommunerna helt enkelt inte förmår beskriva vilka problem som behöver lösas. 

Vad kan det få för effekter?
– Utan en tydlig problembild riskerar också åtgärderna att bli verkningslösa. Du kan inte nöja dig med plåster i förbandslådan när patienten råkar ut för benbrott.

LÄS MER: Desperation bakom kommunala magplask  

I avsaknad av tydliga problembeskrivningar i ansökningarna gjorde forskarna ett eget försök att mejsla fram vilka problem som kommunerna försökt lyfta. De landade i sex kategorier:

* Att kommunen inte är tillräckligt känd.
* Att kommunen har brist på kompetent arbetskraft.
* Att kommunen är för dålig på att bemöta företagens behov.
* Att kommunen har för dåliga kommunikationer, både fysiska och digitala.
* Att kommunen inte tillräckligt lyft fördelarna med att starta egna företag.
* Att kommunen har ett normproblem då så få kvinnor, unga och nyanlända startar företag.

– I vintras på en digital träff presenterade vi dessa sex problemområden för kommunerna. Och de höll med oss!

Men Josefina Syssner, som i många år studerat glesbygdens ansträngningar att överleva, är kritisk till att de landat i just dessa sex områden. 

– Den låga kännedomen om kommunen till exempel. Det är knappast så att fler skulle flytta till orten eller starta företag där bara för att de får reda på hur fint det är.

Hon är också tveksam till att lyfta frågan om hur företagen känner att de blir bemötta av kommunen.

– Visst vore det bättre om bemötandet var proffsigare, men det är ingen nyckel till ökad lokal tillväxt.

Bristen på kommunikationer, den fjärde punkten, är självfallet ett problem. Det minskar möjligheterna till arbetspendling - och avsaknaden av bredband är förödande för tillväxten. Sorsele skriver till exempel att man just nu har företag i flera orter som inte kan etablera sig eller växa i brist på fibernätverk.

Men det är vanskligt, menar Josefina Syssner, att framhäva detta problem som något som en kommun själv ska ta sig an för att stötta det lokala näringslivet.

– Det är en fråga som den enskilda kommunen inte rår över. Men den aktualiserar behovet av att kommunen måste jobba nära ihop med stat och region för att uppnå lokal tillväxt.

Vidare anser hon att kommunerna i sina projektansökningar missat en del områden där de faktiskt kan göra mer på lokal nivå, till exempel genom att stötta det sociala företagandet och uppmuntra småföretagen att samarbeta snarare än att konkurrera med varandra.

Och en bortglömd grupp i ansökningarna vill hon slå ett extra slag för: de äldre.

– De beskrivs ofta som ett problem, sällan som en del av lösningen. Det står i skarp kontrast till den internationella diskussionen där yngre äldre både ses som köpstarka konsumenter och som potentiella entreprenörer.