Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommunal ekonomi

Företag utan vinstsyfte utvecklar välfärden

Att det finns relativt få svenska non profit-företag i välfärden beror främst på strukturella faktorer, att regelverket i första hand passar vinstdrivande företag. Därför behöver fokus nu sättas på hur verksamheter i välfärden bättre ska kunna passa olika drifts- och ägarformer samt aktörer i civilsamhället.

Publicerad: 15 februari 2013, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LOVVinster i välfärden

Att branschorganisationen Almega ivrigt försvarar vinstdrivande välfärdsföretag förvånar inte. Självfallet gör de rätt som efterlyser tydlighet i välfärdens villkor inför valet 2014.

Mycket märkligare är att så mycket kraft läggs på att kommuner kan komma att kunna styra upphandlingar av tjänster mot välfärdsaktörer utan vinstsyfte (DN Debatt 5/2). Enligt Almega är detta diskriminerande och i strid med EU-rätten. Det är en viktig fråga. Men den måste ses i ljuset av en bredare diskussion – som inte bara handlar om antalet aktörer i välfärden utan också hur Sverige får utförare med förmåga att förebygga och möta många olika slags sociala behov.

Om Almega fortsatt bortser från att idéburna organisationer, vinstdrivande företag och offentliga förvaltningar verkar med olika ägaruppdrag – och dessutom påverkas olika av spelregler och ekonomiska villkor – gör de sig till hinder för civilsamhällets stora potential att utveckla välfärden. Det vore beklagligt.

Den politik som öppnat för privat företagande inom välfärden har haft som mål att öka mångfalden aktörer. I Lagen om valfrihet (LOV) uttrycks det som mångfald till ”inriktning och storlek”. I huvudsak förlitas det på marknadsliknande lösningar och konkurrensneutrala villkor.

I välfärden ser vi en stark ökning av vinstdrivande välfärdsföretag och en svagare men stabil utveckling av idéburna non profit-organisationer. Ett fåtal kapitalstarka koncerner har vuxit på ett sätt som redan LOV-utredningen varnade för. Nu befinner vi oss vid en punkt där många söker likvärdiga förutsättningar för aktörer att verka inom vård, skola och social omsorg.

Utredningar både före och efter regeringsskiftet 2006 har redovisat förslag som bättre tar tillvara civilsamhällets erfarenheter och drivkrafter för välfärdens utveckling. Motsvarande sker i många andra europeiska länder, bland forskare och tankesmedjor och politiska sammanslutningar. 2011 lanserade EU-kommissionen sitt Social Business Initiative som ett sätt att stärka det sociala företagandet i Europa. Mycket görs nu alltså för att få till en ny samverkan mellan aktörer – med utgångspunkten att verksamheter i välfärden bättre ska kunna drivas av olika drifts- och ägarformer.

I det sammanhanget väljer Almegas Ulf Lindberg att lyfta fram hur EU-rätten begränsar det nationella utrymmet för kommuner att styra en upphandling. Intressantare hade varit om Almega deltagit i en dialog om hur vi kan skapa goda villkor för fler aktörer och former för företagande. Nu gör Almega sig till ännu ett hinder för utvecklingen av ett företagande som globalt sätt är den vanligaste driftsformen vid sidan av offentliga lösningar.

Alla partier är överens om att det behövs fler företag utan vinstsyfte för att utveckla vår gemensamt finansierade välfärd. Att skapa likställda eller likvärdiga villkor är att stimulera olika aktörers motiv och sätt att verka.

För det är ju skillnad mellan en välfinansierad riskkapitalägd vinstdrivande vårdkoncern och en idéburen lokal social verksamhet – vilken förutom dess sociala nytta återför vinster till verksamhetens utveckling, även vid eventuell försäljning. Nuvarande så kallade konkurrensneutrala upphandlingsvillkor är inte tillräckligt bra då de uppenbart försvårar framväxten av mindre bolag och idéburna organisationer. Frågan om vinstutdelning till ägare är inte central för en idéburen organisation eftersom dess uppgift är en annan – att åstadkomma social förändring och förbättring. Möjligheten att ta marknadsandelar är i sig sällan ett motiv för en ideell förening att växa i äldreomsorgen. Det uppmärksammas i den pågående LOV-utredningen liksom i direktiven till utredningen om ägarprövning och mångfald vid offentligt finansierade välfärdstjänster. Det motsäger inte behovet av investeringsmedel och en ekonomi som ger överskott att återinvestera. Ett förbud eller begränsning av privata företags vinstutdelning är heller inte kopplat till utvecklingen av idéburna organisationer och ska inte blandas samman med vad som skapar likvärdiga villkor mellan driftsformer. Det är en annan debatt.

Att det finns relativt få svenska non profit-företag i välfärden beror främst på strukturella faktorer, att regelverket i första hand passar vinstdrivande företag. Civilsamhällets idéburna organisationer motiveras inte i samma grad av marknadens möjligheter om det inte är så att man i regelverk viktar social och ekonomiska mål på ett annat sätt. Det är inte så att idéburna organisationer har ett inneboende motstånd mot att öka sina verksamheter. Om det stämde fanns inte de stora Nederländska non-profit-företagen eller ett Kaiser Permanente i Kalifornien. I Sverige skulle inte Bräcke Diakoni eller Stadsmissionen i Skåne etablera nya verksamheter på nya platser.

Kommunernas rätt eller inte att sluta avtal med idéburna organisationer, under öppna former och kanske framför allt under en etableringsperiod, måste prövas i förhållande till andra förslag om vad som ökar civilsamhällets deltagande i drift av välfärdsverksamheter. Den som enbart betraktar det som en isolerad och juridisk fråga hamnar i hörnet av nejsägare till ett ökat företagande i välfärden.

Lars Pettersson, generalsekreterare Famna

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LOVVinster i välfärden

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev