Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommunal ekonomi

Finanspolitiska rådet är skattebetalarnas bästa vän

Det finanspolitiska rådet attackeras samtidigt från flera håll. Både från höger, vänster och finansdepartementet självt kommer det nålstick som på ett olycksaligt sätt underminerar rådets roll som vakthund i svensk ekonomisk politik, skriver nationalekonomer från Socialdemokratiska studentförbundet och LUF.

Publicerad: 14 december 2012, 14:03

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Finanspolitiska rådet, som finansminister Anders Borg inrättade år 2007, har tjänat sitt syfte i att granska och peka ut brister i regeringens ekonomiska politik. Därför finner vi det oroande att rådets ställning gång på gång undermineras i debatten. Rådets slutsatser ska självklart diskuteras och ifrågasättas - men det är olyckligt att rådet som institution har hamnat i skottlinjen.

Anfallen mot rådet kommer både från höger och vänster. Anders Borg har ett stort ansvar som hotat rådet med nedskuren budget. På politikens vänsterkant finns en växande acceptans för rådets legitimitet, men alla partier erkänner ännu inte dess roll som finanspolitisk vakthund. Vår utgångspunkt är att ett starkt finanspolitiskt råd för gott med sig för svenska skattebetalare. Rådets granskning ökar kostnaden för politiker som bedriver osund finanspolitik. Det är inte en garant för hög effektivitet i de finanspolitiska åtgärderna, men stärker debatten genom att peka ut brister i regeringens ekonomiska politik.

Mot denna bakgrund är det förståeligt att den sittande finansministern – även om han själv inrättat rådet – finner dess konstruktion orättvis. Det är endast regeringen som granskas och det politiska priset för detta har visat sig vara högt. När regeringen gjort allt fler avvikelser från vad som i grunden är en finanspolitik med brett stöd i ekonomisk forskning har finanspolitiska rådet, som sig bör, skärskådat och granskat.

På den andra sidan har Socialdemokraterna istället gått i motsatt riktning och återgått till en politik i linje med ekonomisk forskning och varsamhet med offentliga medel. Partiet har återfunnit de principer som varit en utgångspunkt för dess framgångar genom den svenska historien. Sedan Magdalena Anderssons tillträde har den ekonomisk-politiska staben i Socialdemokraterna tillsatts av utbildade och kompententa ekonomer. Med rekryteringen av budgetchefen Max Elger från just finanspolitiska rådet förstärker partiet ytterligare sin kompetens inom offentligfinansiella frågor.

Vi ser därför att det nu finns två jämnstarka krafter i svensk politik som båda till yta och innehåll står upp för de finanspolitiska principer som byggt den svenska ekonomin stark. Nu borde finnas konsensus och möjlighet att ytterligare utveckla det ekonomiska ramverket. Vi föreslår därför två åtgärder som skulle förstärka finanspolitiska rådets ställning.

För det första bör finanspolitiska rådet som myndighet sortera under riksdagen istället för regeringen. Så är fallet i dag med Riksbanken och riksrevisionen. Det skulle stärka rådets oberoende och ställning gentemot finansdepartementet. Förslaget har tidigare framförts av rådet själv - det är olyckligt att finansministern hittills inte har lyssnat.

För det andra vill vi ge rådet ett mer symmetriskt uppdrag. Rådet bör framöver också granska hållbarheten i den parlamentariska oppositionens politik. Det skulle förskjuta de politiska kalkylerna av rådets arbete och skapa utrymme till en förstärkt granskning. Så länge rådet enbart får kritisera regeringen är det inte rimligt att förvänta sig att samma regering ska vilja se det starka råd som Sverige är förtjänt av. Att öka kostnaderna även för oppositionen att föreslå ineffektiv finanspolitik är centralt för den svenska ekonomisk-politiska debatten.

Våra två förslag skulle stärka det finanspolitiska rådet och gynna de partier som för en hållbar ekonomisk politik. Det skulle öka kvalitén i policyförslagen, den förda politiken och skapa underlag för samsyn och en bredare konsensus. Så kan grunden läggas för en finanspolitik som också står stark i morgon.

Erik Scheller, fil kand i nationalekonomi Handelshögskolan, 1:e vice ordförande Liberala ungdomsförbundet

Erik Öberg, doktorand i nationalekonomi Handelshögskolan, medlem i Socialdemokratiska studentförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev