Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Dra inga förhastade slutsatser av SNS

En rad personer drar felaktiga slutsatser utifrån vad forskarna egentligen skrivit i den omtvistade SNS-rapporten. Nu senast är det Mikael Damberg som gör sig skyldig till detta felslut, replikerar Thomas Idergard.

Publicerad: 28 september 2011, 13:22

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

KonkurrensKvalitet

I en artikel den 26 september skriver riksdagsledamoten Mikael Damberg (S) om politikernas ansvar för utvärdering av reformer inom välfärd och utbildning, med anledning av den uppmärksammade SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser”. Jag avser här inte gå närmare in på Dambergs resonemang och förslag i sig, däremot kommentera hans utgångspunkt när han sammanfattar SNS-rapportens slutsatser. Så här skriver Damberg i inledningen av sin artikel (jag har för tydlighetens skull delat upp hans påståenden i två skilda satser, som av mig nedan getts varsitt nummer, men i hans artikel står de givetvis ograverat efter varandra så att sats 2 följer direkt på sats 1):

(1)Slutsatsen i rapporten är att det inte finns några vetenskapliga belägg för att den ökade konkurrensen inom välfärdssektorerna har lett till förbättringar av välfärden.

(2)Varken kvaliteten har förbättrats eller kostnaderna minskat som följd av konkurrensutsättningen.

När vi ser de båda satserna uppställda på detta sätt ser vi också lätt Dambergs felslut. Det är för övrigt samma felslut som SNS nu avgångna forskningschef gjorde sig skyldig till i sin sammanfattning av de olika forskarnas enskilda kapitel i rapporten, och ett av skälen till varför rapporten, med rätta, kommit att kritiseras på rent vetenskapliga grunder. Sats (1) representerar slutsatserna i rapportens enskilda forskarkapitel. Sats (2) representerar en extra slutsats som både SNS vid rapportens presentation och Mikael Damberg, på sin egen kammare, ansett sig kunna dra utifrån slutsats (1). Men med ovanstående uppställning framgår tydligt att slutledning (2) inte är logiskt giltig i relation till satsen (1).

Det är sats (1) som vi sakligt har att förhålla oss till och diskutera. SNS-rapporten visar att det inte finns vetenskapliga belägg för välfärdsförbättringar med valfrihet. Detta kan förstås kritiseras utifrån en genomgång av hur SNS nått fram till detta (läser man rapporten ser man till exempel att flera forskare avvisar kundnöjdhet som relevant mått, eller aktivt väljer att bortse från att dra slutsatser av för konkurrensen positiva data som de samtidigt presenterar), men det är en separat diskussion.

Utifrån det faktum att SNS inte har funnit några vetenskapliga belägg för valfrihetens fördelar kan man däremot inte dra slutsatsen att valfriheten inte har gett några fördelar. Det är ju bara det att SNS med sitt sätt att forska inte har funnit några. Att det i rapporten saknas empiriska belägg för förbättringar, betyder logiskt inte att dessa förbättringar inte existerar. Det betyder heller inte att valfriheten har lett till försämringar. Det betyder inget annat än att SNS-rapporten, med dess utgångspunkter och metodik, inte har funnit några belägg för förbättringar. Och även om sättet att bara konstatera detta också som sagt kan diskuteras, är det i alla fall vad SNS-rapporten säger. Varken mer eller mindre.

Så alla ni som kommenterar SNS-rapporten: dra inte slutsatser från den som rent logiskt inte låter sig dras. För de förslag till åtgärder som sedan byggs på sådana ogiltiga slutsatser riskerar ju att värderas därefter.

Fotnot: Bolaget Magnora som artikelförfattaren är verksam vid är bland annat huvudägare till Kunskapsskolan.

Thomas Idergard, Senior Advisor, Magnora

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

KonkurrensKvalitet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News