Därför ska svenska politiker bry sig om Astrazenecabudet

Pfizers budregn över Astrazeneca har framkallat en debatt om läget i den svenska life science-industrin. Det är bra att både alliansen och S nu formulerar strategier för att göra Sverige till en attraktiv utvecklingsmiljö för läkemedel. Men den brittiska regeringen har agerat betydligt mer beslutsamt genom att dels formulera en tydlig förhandlingsagenda och dels utse ett par av sina mest erfarna rådgivare till förhandlare.

Buden på Astrazeneca är dock inte en isolerad affär. Läkemedelsbranschen genomför ett stort antal affärer just nu. En konsolidering har pågått en längre tid, men har trappats upp under 2014. Enbart under våren har fyra större affärer till ett värde av 1 000 miljarder kronor annonserats, inkluderande Pfizers bud. De senaste 12 månaderna har förvärv till ett värde av drygt 900 miljarder kronor skett, den högsta nivån sedan 2009. Några aktuella affärer har varit Novartis köp av GSK:s onkologiverksamhet, GSK:s förvärv av Novartis vaccinenhet, Eli Lillys förvärv av Novartis Animal Health och Bayers övertagande av Mercks consumer health.

Förvärv och fusioner är läkemedelsindustrins reaktion på det omvandlingstryck som råder på marknaden. Den globala läkemedelsbranschen har förändrats på i huvudsak två sätt:

För det första har många länder reformerat sina sjukvårdssystem och etablerat mekanismer för sänkta läkemedelskostnader. Likartade instrument används överallt, som till exempel generisk substitution av läkemedel vars patent gått ut. Dessa åtgärder har varit framgångsrika. Sveriges läkemedelskostnader har sjunkit stadigt i flera år. Vi betalar i dag mindre för gamla läkemedel.

Denna trend håller dock på att vända. Effekten av patentutgångar har avtagit de senaste åren. En anledning är att biologiska produkter står för en stigande andel av branschens omsättning. Dessa har högre komplexitet, vilket gör dem svårare att kopiera och tillverka generiskt. Detta har samverkat med att branschen gått från storsäljare till nischade läkemedel. Man går från stora volymer och relativt låga priser till dyrare läkemedel för mindre patientgrupper.

Den andra viktiga faktorn är att effektiviteten i de stora läkemedelsföretagens forskning har sjunkit, mätt i antal nya läkemedel per satsad krona. Många känner till IT-branschens Moores lag, vilken stipulerar att processorhastigheten fördubblas med två års intervall. Inom läkemedelsutveckling finns Erooms lag, en inverterad motsvarighet som säger att antalet nya läkemedel per satsad krona halveras vart nionde år. De ökande kostnaderna kan delvis förklaras av komplexa forskningsstrukturer i de globala bolagen, men även av ökande myndighetskrav.

Läkemedelsindustrin befinner sig alltså i ett läge där kostnaderna för att ta fram nya produkter ökar, de får allt mindre betalt för läkemedel vars patent gått ut samtidigt som priserna pressas även på nya innovativa läkemedel.

Sedan 2008 har de globala läkemedelsföretagen flyttat eller sagt upp över 200 000 tjänster. Forskning och produktion flyttas till lågkostnadsländer. En del verksamhet hamnar i prioriterade områden som Cambridge och Boston. Drivkrafterna bakom de affärer vi nu ser är därför av två slag.

Läkemedelsbolagen vill:
1. Pressa kostnaderna för att matcha marknadens (minskande) betalningsvilja.
2. Öka innovationen och hitta nya källor till intäkter och tillväxt.

Båda dessa påverkar Pfizers beslut att förvärva Astrazeneca. Avseende kostnader ser Pfizer en möjlighet att sänka skatten, vilket blir följden av att bolaget hamnar i Storbritannien. Möjligen är global skattekonkurrens en ofrånkomlig följd av globaliseringen, men för ett land som Sverige är det knappast gynnsamt. Kostnadseffektivitet förväntas även uppstå genom skalfördelar i verksamheten. Man kan dock ifrågasätta om big is better med tanke på historiken kring fusioner inom läkemedelsbranschen. Trots detta har flera företagsförvärv genomförts under senare tid. Syftet är inte enbart kostnadseffektivitet; bakom varje affär finns en strategi även avseende forskningsportföljen. Bolagen fokuserar på sjukdomsområden där de kan bli framgångsrika.

Vill Sverige fortsätta att vara ett attraktivt land för läkemedelsutveckling måste vi utveckla en nationell life science-strategi som utgår från en genuin förståelse för läkemedelsbolagens bevekelsegrunder och behov. I dag är det viktigare än någonsin för branschen att kunna verka i symbios med det omgivande samhället. Sverige behöver därför utveckla:

• Bättre klimat för forskande läkemedelsföretag, framförallt avseende samverkan sjukvård – industri, vilket är ett område där vi brister i dag.
• Akademiska forskningsmiljöer som kan konkurrera i en tid av global omstrukturering.
• Företagsklimatet, till exempel bolagsskatter och patentvillkor.

Patric Källman, senior partner och strategisk rådgivare på sjukvårdsmarknaden, Vasco Advisers