Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunal ekonomi

Axéns slängda tv sätter press på SVT:s VD

När den moderata riksdagsledamoten Gunnar Axén slängde ut tv:n i protest mot en sommarpratare i P1 satte han sökarljuset på SVT:s och SR:s problem. Public service-företagen har problem både med sitt innehåll och sin framtida finansiering. Men det är problem som företagens ledningar inte vågar ta i.

Publicerad: 23 juli 2014, 13:18

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MedierMedierMedier

När den moderata riksdagsledamoten Gunnar Axén berättade han att kört iväg sin tv-apparat till återvinningen som en reaktion på Athena Farrokhzadhs sommarprogram i P1 och i syfte att säga upp TV-licensen, reagerade SVT:s vd och tillika indrivningsföretaget Radiotjänsts styrelseordförande Eva Hamilton med ett Twitter-meddelande:

Gunnar Axén (m) slänger ut tv:n när han blir arg på SR. Trist stil att andra ska betala för valdebatt o allsång han kommer att se på datorn.”

Såväl till innehåll som form visar detta ”svar” på det kommunikativa, operativa och ytterst också intellektuella trångmål som ”public service” och dess representanter som Hamilton befinner sig i.

Hamilton väljer att svara med ett Twitter-meddelande på en frågeställning och problemformulering som hon hade behövt lägga ut texten om, och som hade krävt detta. Allt från det partikulära med det politiskt uppenbart snedvridna urvalet av sommarpratare och public service journalistikens förvrängda politiska bevakning i allmänhet (så som Axén också anförde som skäl) till frågan om hur public service i fortsättningen ska finansieras och produceras, hade behövt genomtänkta svar. Dessa är frågeställningar som SR och SVT:s företrädare genomgående undviker att debattera eller nöjer sig med att postulerande avvisa.

Hamiltons meddelande visar också på en nonchalans inför de operativa problem som public service står inför. Hennes argumentation är av karaktären ”tänk om alla gjorde så”, när hon tvärtom som ansvarig borde tänka den tanken. Ty om alla väljer, som en efterföljd av Högsta förvaltningsdomstolens beslut, att följa tv-sändningar via dator, datorplattor etc och inte betalar licens, hur ska då den verksamhet som Hamilton ansvarar för, gå runt ekonomiskt? Det är just den tanken som man kunde förvänta sig att Hamilton skulle utveckla. Istället väljer hon att söka utmåla Axén som snyltare och fripassagerare – med förmenandet att alla andra ändå kommer att fortsätta betala sin tv-licens.

Antagandet om Axéns medievanor är förunderligt. Varför förutsätter Hamilton att Axén, eller någon annan alls, ens ska titta på allsång eller följa valdebatten via SVT? Hennes exempel blir avslöjande för det medvetandeuniversum som många företrädare för public service lever i. Utgångspunkten är att alla ser på Sveriges Television och SVT/SR sätter dagordningen för såväl politisk debatt som för underhållning i folkhemmet.

I det fallet synes Hamiltons Weltanschauung, för att ta det på tyska, att vara lika svart-vit som Hylands Hörna och lika kal som Hylands hjässa. (Jo, jag vet, mot slutet sändes Hylands Hörna också i färg och Lennart Hyland var en av de stora journalisterna i vårt land – ingen skugga över honom.)

Fotnot: Gunnar Axén slängde sin tv för att inte längre behöva betala licensavgift till Sveriges Radio (SR). Men då den avgiften är inbakad i tv-licensen, tvingades han slänga tv:n för att därigenom slippa betala licenspengar till SR, och SVT (reds anm).

Thomas Gür, företagare och skribent

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MedierMedierMedier

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev