Analys
Analys
18 september 2019 kl 17:00

Ylva Johanssons uppdrag inte omöjligt

Som EU:s nästa migrationskommissionär har Ylva Johansson fått ett omöjligt uppdrag. Eller? Det finns tecken på att en europeisk migrationsuppgörelse trots allt kan vara inom räckhåll.

Knappt hade Ursula von der Leyen presenterat sitt lag med 26 föreslagna kommissionärer i förra veckan förrän kritiken kom. Det som fick flest ögonbryn att höjas var greken Margaritis Schinas portfölj, som innehåller delar av migrationspolitiken och har fått titeln ”Skydd av den europeiska livsstilen”.

Oavsett om rubriceringen var en avsiktlig blinkning till ytterhögern eller en språklig klantighet av det slag som är mycket vanlig i EU-sammanhang – ord och begrepp kan låta rimliga i en politisk kontext men uppfattas annorlunda när de översätts till en annan – alldeles oavsett detta, så är debatten om ”livsstilsportföljen” bara brus.

Ingenting av vikt för Sveriges och Europas framtida migrationspolitik ligger nämligen på Margaritis Schinas. Hans portfölj är en trasmatta vävd av stuvbitarna från flera olika politikområden. Migration är bara ett av flera politikområden.

Den verkliga makten över EU:s migrationspolitik ligger i stället på svenska Ylva Johansson, som föreslås bli EU:s nästa kommissionär för migrations- och inrikesfrågor.

I de politiska riktlinjer som Ursula von der Leyen lade fram inför EU-parlamentet i somras, och utifrån vilka hon valdes till jobbet som kommissionsordförande, kan EU:s framtida migrationspolitik sammanfattas i två huvudspår:

För det första ska hålen i EU:s yttre gränser täppas till. ”Fästning Europa”, alltså.

För det andra ska ett asylsystem komma på plats, kosta vad det kosta vill, så att EU-länderna gemensamt tar hand om de flyktingar och migranter som trots allt tar sig till EU.

Ursula von der Leyens idé om hur den komplexa migrationsfrågan ska kunna lösas verkar vara att ta ett jättegrepp om den. Att helt enkelt lägga alla migrationsfrågor på bordet samtidigt.

I sitt uppdragsbrev till Ylva Johansson skriver von der Leyen att hon förväntar sig att Johansson får på plats 10 000 nya gränsvakter inom fem år, övertalar länder utanför EU att återta sina medborgare som fått asylavslag, får i gång livräddningsinsatser på Medelhavet igen och, framför allt, baxar igenom asylsystemet.

Ordet för dagen är ”nystart”. Johanssons uppdrag blir att stryka ett streck över fyra års gräl och börja på en ny kula.

Finns det då någonting som tyder på att Ursula von der Leyen och Ylva Johansson kommer att lyckas där andra gått bet?

Ja faktiskt. Framför allt att det är en ny uppsättning politiker som har nyckelrollerna. Till exempel ersätter belgaren Charles Michel polske Donald Tusk som ordförande för Europeiska rådet, alltså den som håller i mötena mellan EU-ländernas ledare.

Under de tidigare förhandlingarna gjorde Donald Tusk klart att EU-regeringarna måste klubba den europeiska asyllagen med enhällighet, trots att EU-fördragen bara kräver kvalificerad majoritet inom migrationspolitiken.

Tanken då var att återskapa förtroendet hos regeringarna i Ungern, Polen, Slovakien och Tjeckien, som hade blivit överkörda när en tillfällig omfördelning av 160 000 flyktingar klubbades mot deras vilja. Men konsekvensen blev att nejsägarländerna de senaste åren har kunnat stoppa varje försök att få asylsystemet på plats.

I och med nystarten skulle en ny asyllag kunna klubbas av en majoritet av EU-länderna, mot minoritetens vilja.

Von der Leyen skriver i sitt brev till Johansson att svenskan ska hitta ”nya former av solidaritet för att försäkra sig om att alla medlemsländer bidrar” till asylsystemet. I klartext betyder det att hon vill att Johansson lägger fram ett nytt lagförslag, som låter EU-länder slippa ta emot ”sin” del av omfördelade flyktingar och i stället betala pengar.

Detta är en helt avgörande ingrediens för att EU-ländernas regeringar ska kunna anta en europeisk asyllag med majoritetsomröstning. För oavsett vad fördragen säger vore det politiskt omöjligt för ”EU” att tvinga ovilliga länder att ta emot flyktingar – länder som styrs av högerpopulistiska och i vissa fall EU-kritiska regeringar. Att tvinga länder betala sin del av kakan är däremot inte lika känsligt.

Fakta

Uppåt

Åsa Webber

Hon är en medial doldis, men en av de tyngsta EU-svenskarna. Åsa Webber blir Ylva Johanssons högra hand och stabschef i EU-kommissionen, efter att under fem år ha varit Sveriges biträdande EU-ambassadör.

Jämställd kommission

Ursula von der Leyen fick som hon ville: av totalt 27 föreslagna kommissionärer är 14 män och 13 kvinnor. Den mest jämställda EU-kommissionen någonsin.

Rysslandssanktioner

I förra veckan beslutade EU-länderna att återigen förlänga sanktionerna som infördes efter Rysslands annektering av ukrainska Krim 2014. Sanktionerna, som bland annat innebär frysta tillgångar och reseförbud för ett hundratal personer, förlängdes till mars 2020.

Brexit-oro

En femsidig rapport som det brittiska parlamentet tvingat regeringen att offentliggöra förutspår bland annat brist på mediciner och färska livsmedel vid den händelse att Storbritannien lämnar EU utan något avtal den 31 oktober.

Nedåt

Boris Johnson

En skotsk domstol har dömt att Boris Johnsons stängning av det brittiska parlamentet veckorna före Storbritanniens EU-utträde var olaglig. Domstolen bedömer att syftet med parlamentets påtvingade semester är att hindra parlamentet från att kontrollera regeringen, något som Johnson förnekar.

Fotbollsdiplomati

När Frankrike mötte Albanien i en EM-kvalmatch häromveckan, var det inte Albaniens utan Andorras nationalsång som ljöd över Stade de France. President Emmanuel Macron fick be Albaniens premiärminister Edi Rama om ursäkt för blundern, som han kallade ”en oacceptabel miss”.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 18 september 2019 kl 17:00
Uppdaterad: 26 september 2019 kl 14:12

Skribent