”Vi måste ha bråttom för barnens skull"

Han beskriver sig som en Mälardalspojke – uppvuxen i Uppsala, de senaste 20 åren stockholmare – men med bred erfarenhet av norrländska småkommuner.

– Mitt förra jobb, på Academedia, omfattade ett stort område, från Kalix i norr ned till Stockholm. Och ännu tidigare, i Älvdalen, fick jag uppleva en utpräglad avflyttningskommun med långa avstånd. Nu vill jag titta på något där förutsättningarna ser annorlunda ut och lära mig ännu mer om det här landet.

Just i Nordanstig kan förutsättningarna se rätt kärva ut; kommunen hamnade näst sist i Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun i fjol. Vilket säger något om hur personalen upplever sin egen skola, understryker Thomas Larsson.

– Lärarna behöver känna tillit från förvaltningens sida, att vi tar deras professionalism tillvara och jobbar med rutiner, samverkan och sådant som gör personalen gladare. För glad personal är bra för eleverna och då höjer vi våra mål. Till syvende och sist är detta det intressanta – i vilken grad våra elever klarar skolutbildningen.

Nordanstig brottas också med låga meritvärden i årskurs 9?
– Ja. Måluppfyllelsen ser lite olika ut i olika socioekonomiska grupper, så vi behöver bli bättre på vårt kompensatoriska uppdrag. Man bör ha ett 1- till 16-årsperspektiv på skolan för att verksamheten ska hänga ihop. Det innebär att lägga grunden väldigt tidigt och tidigt fånga upp de bekymmer som finns. Helst borde vi trycka in en del måluppfyllelse redan i förskolan!

TT rangordnade nyligen kommuner efter deras ekonomiska styrka. Nordanstig hamnade på plats 277 av 290. Kommer pengabekymren att försvåra ditt jobb?
– Egentligen inte, för det finns ingen motsättning mellan kvalitet i skolans värld och relativt låg kostnad. Det som kostar pengar är faktiskt dålig kvalitet! Det brukar medföra reaktiva personella insatser, och sådant är dyrt.

Nordanstig har gott om fördelar också, påpekar han. Förutom naturen (”väldigt skön för ögat!”) är det kustnära läget mitt emellan Hudiksvall och Sundsvall, närheten till Mittuniversitetet, goda kommunikationer och bra fibertillgång faktorer som lockar inte minst småföretagare.

– Jag tror det finns ett tusental, i en kommun med 10 000 invånare, säger Thomas Larsson och fortsätter:

– Om man nu är en entreprenöriell familj som gärna vill bo i kommunen, då blir nästa fråga: hur bra är skolan? Skolan är en nyckelfråga för tillväxten, därför känns det så viktigt att ta tag i den.

Största skillnaden mellan att arbeta för privat respektive offentlig huvudman?
– Jag gillar att hoppa emellan, men kommunalt har man en större palett till sitt förfogande. Jag kan vara samhällsnyttig på ett helt annat sätt eftersom jag inte bara har skola till mitt förfogande. Jag har också samarbete med socialtjänsten, arbetsmarknadsavdelningen, tekniska avdelningen, planeringen av bostäder – alltihop gör att man kan ta ett större helhetsgrepp.

– Det finns heller ingen misstänksamhet. Ett privat företag kan ju misstänkas för att bara intressera sig för pengar, vilket gör att det ibland finns en lite avog inställning. Det slipper man när man jobbar för kommunen; alla förstår att man är till för medborgarna. Man behöver inte försvara sig.

Något bra ledarskapsknep från alla dina år i skolans värld?
– Ja, att ta det lugnt! Ha tålamod och jobba både med det som ska utvecklas och med organisationen, så att den blir mottaglig för utvecklingen. Förändringar måste ske med varsamhet. Det är viktigt att personal och elever inte upplever någon revolution.

Vad blir svårast med jobbet?
– Om man nu ska ta det lugnt … så finns det en motsättning i att vi snabbt behöver öka måluppfyllelsen. Det är en svår balansgång, för barn kan inte tänka i femårsperspektiv när det gäller utveckling. Om inget ska bli märkbart bättre förrän om fem år – då har vi släppt ut fem årskullar under den perioden! Det går inte. Vi måste ha lite bråttom för barnens skull.