Demokrati

"Vi får aldrig tappa vår gröna kompass"

I en stor intervju från 2016 berättar Amanda Lind om miljöpartiets framtid, regeringsansvaret och Mehmet Kaplan. 

Mitt under intervjun med Amanda Lind i Härnösands ståtliga rådhus, efter en nattsvart vecka för Miljöpartiet, ser hon det på sin mobil. Beskedet om att båda språkrören ställer sina platser till förfogande. 
Hennes spontana kommentar: - Det var oväntat. Men jag tror att det är klokt. Det öppnar för en mer avspänd diskussion i partiet och tydliggör den demokratiska processen. Vi är i behov av en rejäl nystart. 
– Men själv har jag fullt förtroende för språkrören. 
Snön vräker ner i Härnösand denna måndag och på morgonen har Viksjö skola brunnit ner. Den höll på att byggas om till hvb-hem för ensamkommande flyktingbarn. «Fruktansvärt! " säger tagna ledamöter på eftermiddagens fullmäktigesammanträde. 
Här överskuggar lokala händelser den utdragna dramatiken inom Miljöpartiet. Men här finns också den blivande partisekreteraren som om några veckor kliver rakt in i den rikspolitiska hetluften, om valberedningen får som den vill. 
Det finns två andra kandidater. Men Amanda Lind är det sannolika valet på kongressen om två veckor. Till något som just nu kan framstå som ett av Sveriges tuffaste jobb. 
Du har inte ångrat dig efter det som hänt? 
– Nej, absolut inte. Det är klart att det är väldigt pressat just nu, men den här situationen ska vi vända. Det är viktigt att vi inte låter oss definieras av krisen, utan ser framåt. 
Amanda Lind är vice ordförande i kommunstyrelsen i Härnösand och ingår i den styrande majoriteten med S, V och MP. Här uppnådde MP det mål som missades grovt i riksdagsvalet: tredje största parti efter S och M. En rejäl uppgång från 7,5 procent i valet 2010 till 10,7 procent 2014. 
Sett till antal partimedlemmar per invånare är Härnösand faktiskt Miljöpartiets starkaste fäste i landet. Det finns drygt 200, berättar Amanda Lind stolt. 
Och det finns traditioner. Eva Goës, ett av Miljöpartiets språkrör på 1980-talet, har varit starkt pådrivande kommunpolitiker i Härnösand och är fortfarande aktiv, i dag som vice ordförande i det kommunala energibolaget. 
Härnösand är alltså en av de kommuner där MP gjort avtryck, och fortsätter att göra det. Om detta berättar Amanda Lind gärna. 
Om den spektakulära krisen i partiet är hon mera fåordig, och ursäktar sig med att hon hittills inte haft någon insyn i hur saker och ting skötts på riksnivån. Hon har aldrig suttit i partistyrelsen. De enda nationella uppdragen är i MP:s kommun- och landstingskommitté och i SKL:s kultur- och fritidsberedning. 
– Så mina svar blir på ett mera generellt plan. 
Men hur kunde det gå så här illa? 
– Det är något vi får sätta oss ner och utvärdera och sedan dra slutsatser. Det har varit en jobbig vecka, nu måste vi dra lärdomar av den. Om jag blir vald till partisekreterare ska jag sätta mig in i allt. 
Var partiet inte moget att ta regeringsansvar? 
– Det är ett lärande. Man kan inte förvänta sig att det ska bli smärtfritt när det är första gången vi får regeringsansvar. 
Men var ni för dåligt förberedda? 
– Det har jag inte insyn i. Det mesta har ju ändå fungerat på ett bra sätt. 
Var det rätt att Mehmet Kaplan avgick? 
– Ja, uppenbart. Han figurerade i sammanhang som var svåra att förklara och har gjort olyckliga uttalanden. 
Var det fel av Yasri Khan att vägra skaka hand med en kvinna? 
– Ja. Kvinnor och män måste behandlas lika. Som förtroendevald för Miljöpartiet är det särskilt viktigt. 
Måste detta påtalas i ett medlemsbrev som partiet skickade ut, och där det också står att ni inte accepterar extremism? Är det inte självklara saker? 
– Jag vill inte recensera enskilda delar av krishanteringen. I den diskussion som uppkommit har frågor väckts som kan behöva klarläggas. 
Har ni missat att diskutera de krockar som kan uppstå mellan två värden ni värnar starkt: feminism och mångfald? 
– Jag har själv aldrig upplevt en sådan problematik, och jag tror att många andra i partiet inte heller gjort det. Men om det uppstår sådana krockar måste vi diskutera det ordentligt. 
Har ni varit naiva? 
– Det är möjligt att vi måste förtydliga vad som gäller. Men det är viktigt att komma ifrån diskussionen om diskussionen, och fokusera på sakfrågan. 
Ni anklagas för att ha infiltrerats av islamister. Kommentar? 
– Det finns inga belägg för en sådan anklagelse, men jag håller med vår partisekreterare (Anders Wallner) om att vi måste ta det på allvar. 
Är det inte extra känsligt för just Miljöpartiet att få kritik för att ni svajar i värderingsfrågor? 
– Vi är ett idéburet parti. Men de flesta av våra medlemmar och aktiva har aldrig stött på någon konflikt när det gäller värderingar. Vi är mycket tydliga med vad vi står för. 
Kan en rädsla för att anklagas för islamofobi ha gjort att ni blundat för eventuella konflikter och krockar mellan era olika värderingar? 
– Jag kan inte svara på det. Vi har alltid varit ett parti med många medlemmar med utländsk bakgrund, så också här i Härnösand. Vi har inte stött på sådana konflikter. Men det ska aldrig råda något tvivel om vad vi står för. 
Ni kanske har för dålig koll? 
– Jag tror inte att Miljöpartiet skiljer sig från andra partier i det avseendet. Men när man väljs till förtroendeuppdrag måste det finnas en extra noggrann process. 
Nu har förtroendet rasat för både partiet och de två språkrören. Vad säger du om de avgångskrav som dykt upp internt? 
– Jag har inga kommentarer till det. Det är naturligt att mycket fokus riktas mot de ledande personerna och att det finns önskemål om nya tag. Och för att kunna genomföra sin politik krävs förtroende. 
Amanda Lind ser ingen anledning till depression. Hon vill blicka framåt och hon är optimistisk, "alla kriser ger möjlighet till utveckling". 
Och hon framhåller att fortsatt regeringsmedverkan är oerhört viktig för att kunna påverka samhällsutvecklingen och för de gröna idéernas genomslag i konkret och handfast politik. Även om priset kan te sig högt, som i flyktingbesluten. 
– Sitter man med i regeringen måste man ta ansvar för allt. 
Mycket av kraften kan hämtas underifrån, från allt det som uträttas av miljöpartister i kommuner, landsting och regioner, framhåller hon. 
– Vi är med och styr i långt över hundra kommuner och i en stor majoritet av landstingen. Vi gör skillnad. Det kan vi ta spjärn emot ännu mer också i rikspolitiken. Vi har hunnit samla på oss en stor och bred kompetens. 
Framgångarna för partiet i Härnösand tror hon beror på att man hela tiden lyckats förena en levande idédebatt med pragmatism och realpolitik. Studiecirklar i grön ideologi och öppna cafékvällar är några av de lokala partiaktiviteterna. 
– Visst är det ett kompromissande med andra partier. Men med stort engagemang och genom att vara duktiga i det politiska hantverket får vi igenom mycket av det som är centralt för oss. 
Finns det utrymme för visioner i kommunpolitiken? 
– Absolut. Vi får aldrig glömma vår gröna kompass! Man får inte helt fastna i de konkreta och praktiska frågorna, man måste också tänka framåt, på färdriktningen. 
Amanda Lind räknar upp en rad gröna landvinningar i Härnösand. Det handlar om fossilfri kollektivtrafik, insamling av matavfall och lokalt kretslopp för biogasproduktion, tidig satsning på vindkraft, tankstation för fordonsgas, laddstolpar för elbilar, kretsloppspark ... - Vi har varit med och drivit på, men mycket har gjorts i bred politisk enighet. 
Snart lämnar alltså Amanda Lind den plattform för handfast makt som hon uttrycker sig så entusiastiskt över. Hon byter nivå - om nu inte ombuden på kongressen revolterar mot valberedningens förslag. 
– Jag funderade rätt länge när jag fick frågan om att kandidera till uppdraget som partisekreterare. Jag trivs ju så bra här. Men jag lockas också av att få jobba med organisationen och partiets utveckling. Jag vill stärka kommunikationen mellan olika delar och nivåer inom partiet. Jag ser mig som en processledare. 
Får hon jobbet blir det pendling till Stockholm och övernattningslägenhet. Familjen bor kvar i Härnösand. 
Hon har varit medlem i partiet sedan 1999 och heltidspolitiker sedan 2010. Hon känner sig trygg med den kommunala erfarenhet hon samlat på sig. Helt fel är säkert inte heller hennes civila bakgrund, med tanke på rådande kalabalik i det parti där hon nu ska axla ett av de svåraste uppdragen. 
Hon är utbildad psykolog och har jobbat på BUP. 
På måndagens fullmäktigesammanträde är Amanda Lind uppe i talarstolen tre gånger i olika frågor. Däremot avstår hon från att bemöta ett "osakligt angrepp" från en moderat. 
Het diskussion uppstår kring ett majoritetsförslag att använda statliga pengar för flyktingmottagande till avgiftsfri busstrafik. Kommunstyrelsens ordförande talar om att, som en del i integrationen, "hjälpa asylsökande att komma in från byarna". 
Men moderaten riktar udden åt ett annat håll: 
– Det är ju ett fullständigt vansinnigt förslag och så typiskt Miljöpartiet! Nej, gör er av med Miljöpartiet, precis som S på riksplanet är på väg att göra! 
Amanda Lind väljer att sitta kvar i bänken. Men frågan kanske kan breddas. Vad är typiskt Miljöpartiet? Hemma på Amanda Linds nattduksbord ligger Maggie Strömbergs bok Vi blev som dom andra - Miljöpartiets väg till makten. Hon har hunnit läsa delar av den. Blev ni som dom andra? 
– Vi är bättre! svarar hon snabbt, med ett skratt. 
Nej, riktigt som dom andra blev de inte, miljöpartisterna. Anser den blivande partisekreteraren. Och då tänker hon inte på de gångna veckornas snubblande och slirande. 
– Vi har vår gröna ideologi, det är vår alldeles egna identitet. Vi är inte ett parti på höger-vänsterskalan, vi har en annan idétradition som bygger på miljörörelsen, kvinno- och jämställdhetsrörelsen och fredsrörelsen. 

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa

Logga in

Få tillgång till hela Dagens Samhälle

För att läsa alla artiklar behöver du en prenumeration och ett digitalt konto.

    • Skapa ett digitalt konto och koppla din prenumeration.
    • När du skapar ditt digitala konto behöver du ange ditt kundnummer.
    • Fem veckor gratis, därefter får du ett erbjudande om förlängning.
Gå vidare