Perspektiv
Psykisk ohälsa
3 juli 2019 kl 08:10

Vem kan ha framtidstro i ett dystopiskt hällregn?

Det larmas ständigt om ungas psykiska ohälsa, men hur bör den hanteras? Satsa på att stärka de ungas förmåga att hantera livets skiftningar och motgångar, skriver företrädare för verksamheten Tilia samt utredare och sakkunniga på området. 
 

Jag trodde jag behövde ha självmordstankar för att ha rätt att söka hjälp

Så lyder ett citat från en elev i skolsatsningen ”Är det psykisk ohälsa eller bara livet som gör ont?” De senaste åren har larmrapporterna om ungas psykiska ohälsa avlöst varandra. Gissningar och spekulationer om orsaker avlöser varandra och inte sällan finns det en moralisk underton. Unga håller på med sina mobiler för mycket och rör sig för lite. Andra gånger kan tonen vara nästan nedlåtande – unga i dag söker psykakuten på grund av hjärtesorg eller för att hunden har dött. Ibland tittar debattörerna långt ned i vårdens organisation och konstaterar att Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är ineffektiv eller på andra sätt otillräcklig, i alla fall springer de inte tillräckligt fort. Oavsett vem som gissar och spekulerar förs debatten utan att unga själva bjuds in att delta. Vuxna pratar om dem och för dem, men inte med dem.

Vad förmedlar unga själva till oss om sin psykiska hälsa? Problemformuleringen är i alla fall en annan än de som dyker upp under de vuxnas mikroskop. Oron för den egna skärmtiden är sällan något som kommer upp, däremot finns en oro över världens framtid. I Region Uppsalas enkätundersökning Liv och hälsa Ung svarar fyra av fem att de ser ljust eller mycket ljust på framtiden för sin personliga del men bara en av fyra svarar att de ser ljust eller mycket ljust på framtiden för världen. Vilket ansvar tar media och myndigheter för de alarmistiska rapporterna med i bästa fall viss sanningshalt och i värsta fall spekulativa budskap som syftar till uppmärksamhet och klick?

Hur hjälper vuxna unga att sortera och värdera bland alla undergångsbudskap? Ett fritextsvar i Uppsalas undersökning var ”Att fixa miljön, alltså alla kommer ju att dö om vi fortsätter med utsläpp osv, dessutom så är ju typ halva världen deprimerad utan att säga det, och depression är anledningen till hälften av alla dödsfall i dagens samhälle, är helt stört och så hemskt.” För en generation som känner hopplöshet inför framtiden hjälper det inte att BUP springer fortare.

När barn och unga får formulera sina egna problem faller en del av ansvaret tillbaka på vuxna. Hur förväntar vi oss att barn och unga ska kunna ha en framtidstro i det dystopiska hällregnet? Vilka möjligheter får barn och unga att klara skolan, lära sig det de behöver kunna utifrån sina individuella förutsättningar och samtidigt få verktyg att stärka sitt eget välmående?

Varje dag tar den ideella organisationen Tilia emot samtal från unga som mår dåligt, med en oklar uppfattning om vad som är friskt och sjukt, det vi kallar mellantinget. Många upplever stress i skolan och i sina relationer samtidigt som skeva normer, krav och ideal kan göra vardagen svår att hantera. Unga tycks alltför sällan ha fått kunskap och trygghet när det gäller att få stöd när livet ”bara” gör ont, något som drabbar oss alla.

Tilias projekt Skolsatsning visade att 98 procent av de unga som tillfrågades trodde de att behövde ha självmordstankar eller liknande för att ha rätt att söka hjälp, samtidigt som 88 procent bara kände till BUP eller liknande vårdinstans som stöd för den som inte mår bra. Efter bara en föreläsning hade så gott som alla ökat sin kunskap om när och var de kan söka hjälp och stöd för sitt mående. Om psykisk hälsa var en del av läroplanen skulle unga kunna ges verktyg att förstå sina reaktioner, relationer och sina individuella förutsättningar och hitta sätt att stärka sin hälsa. I undersökningen Ungas beställning till samhället var just det en av beställningarna, andra var närvarande vuxna en hälsofrämjande skolmiljö och en möjlighet att vara med och påverka frågor som rör dem.

Alldeles uppenbart är att problemformuleringsprivilegiet ligger långt ifrån dem som upplever problemet. Medan vuxna tycker och alarmerar utifrån sina hypoteser fortsätter det som vanligt för en ny generation barn och unga. Istället för att fixa till en skola som innebär att en dålig dag på ett prov första året på gymnasiet blir en hämsko under hela gymnasietiden satsar vi pengar på den specialiserade psykiatrin. När 100 nya idrott- och hälsatimmar införs i skolan finns inte ett ord om psykisk hälsa samtidigt som man satsar miljoner på att bygga ut elevhälsan utan att tillföra kunskap om effektiva metoder om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Ingen tycks ha uppdraget att ta fram kunskap till dem som har det dagliga ansvaret för att försöka hjälpa våra barn och unga. De får köra på känn, och det gör många eldsjälar med den äran, men lite hjälp skulle nog inte sitta fel.

Vad behöver då göras? Först och främst måste vi komma bort från sjukvårdsfokuset. Barn och unga med psykisk sjukdom ska självklart få kvalificerad vård men barn och unga efterfrågar i första hand inte en enorm vårdapparat – de frågar efter hjälp och stöd att ha hälsa. Att återigen införa en kö-satsning där inriktningen tycks vara att vänta tills problemen är så stora att de unga behöver vård är inte lösningen på problemet, de extra resurserna måste satsas på ett främjande och förebyggande arbete.

Satsa på att ge unga verktyg att stärka den egna förmågan att hantera livets skiftningar och motgångar genom att få kunskap och verktyg om vad psykisk hälsa och ohälsa är, hur och var hjälp finns att få. Elevhälsan kan spela en viktig roll i sammanhanget men trots alla satsningar har många drabbats av neddragningar de senaste åren – elevhälsan behöver få möjlighet att göra sitt jobb. Förstärk också civilsamhället så att unga kan möta trygga vuxna och varandra, lära av varandra och få det stöd de behöver när livet känns fel. Tilias verksamhet utgår helt och hållet från det unga behöver och önskar sig, därför ordnar vi lägerverksamheter där unga kan få ett sammanhang och få verktyg för hälsa. Vi tar emot samtal i stödchatten årets alla dagar – inte bara vardagar 8–17 eftersom unga vanligen är i skolan då - vilket är ett svar på de önskemål unga själva har. Verksamheten utgår från ungas egna erfarenheter och kraft. 

Sammanfattningsvis önskar vi: 

  • Att barn och unga tas på allvar och inkluderas i samhällets diskussioner om vad de behöver av oss som vuxna och samhälle
  • Att alla vuxna tar ansvar för att hjälpa och undviker att stjälpa
  • Att statliga medel går till förebyggande arbete och inte fokuseras på akuta insatser när en ohälsa gått så långt att sjukvården är det enda svaret
  • Att samhället kan möta behovet av stöd för dem som inte ska eller bör befinna sig i vården
  • Att kunskap om psykisk hälsa integreras i läroplanen på såväl grundskola som gymnasieskola 

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.