Upplagt för fajt om villkoren för EU-bidrag

För första gången någonsin består EU inte längre av enbart demokratier. V-Dem-institutet på Göteborgs universitet, som rankar demokratin i världen, klassar i dag Ungern som en ”electoral authoritarian regime”. De demokratiska institutionerna finns kvar, men har i mångt och mycket tömts på sitt innehåll.

Ingen annanstans i världen har skiftet från demokrati till auktoritärt styre gått så snabbt som i Ungern, skriver statsvetarna i sin senaste demokratirapport.

Hur långt kan då Ungerns regering gå vad gäller att strypa fria medier, stänga universitet och förbjuda föreningar – och samtidigt vara med i EU? I många år har Europas politiker med myndig stämma sagt att gränsen för vad man kommer att acceptera är väldigt, väldigt nära. Men Ungern har fortsatt på samma spår och gränsen visade sig inte alls gå där.

Många av de konkreta samarbetena inom EU bygger på att medlemsländerna litar på varandras institutioner, att de är likvärdiga. Ta den europeiska arresteringsordern som exempel. Om en svensk begår ett brott på semestern i Grekland så skickas svensken över till grekisk polis för förhör, utan att det först krävts diplomatiska förhandlingar mellan Stockholm och Aten.

Men på senare tid har domstolar i Irland, Nederländerna och Tyskland stoppat utlämningar till Polen, eftersom de bedömer att det polska rättsväsendet inte längre är oberoende.

Vad kan EU-länderna göra för att hindra att fler Europasamarbeten krackelerar? EU:s enda rättsliga verktyg är fördragets artikel 7, som innebär att ett EU-land kan förlora sin rösträtt i ministerrådet vid demokratiförsyndelser. Men det straffet kräver enhällighet och Polen och Ungern håller varandra om ryggen.

De EU-politiker som på 1990-talet skrev in artikel 7 i Amsterdamfördraget verkar inte ens i sina vildaste fantasier ha kunnat föreställa sig att inte bara ett utan två EU-länder skulle driva bort från demokratin. Och att de tillsammans kunde blockera sanktionerna och göra verktyget helt oanvändbart.

"Artikel 7-processer" har inletts mot både Polen och Ungern. De kan alltså inte föras i mål, men de pågår ändå. Sedan ett par tre år tvingas polska och ungerska ministrar då och då sitta igenom utfrågningar i Bryssel och försvara sina nationella reformer – en för alla inblandade pinsam form av kamratuppfostran. Enda resultatet är att regeringarna i Warszawa och Budapest har blivit mer defensiva.

Den här hopplösa situationen är bakgrunden till ett lagförslag om att de EU-länder som inte respekterar rättsstatens principer ska kunna få sina EU-bidrag frysta. De nya reglerna ska knytas till den kommande flerårsbudgeten och återhämtningsfonden som EU-länderna i princip enades om i somras.

Häromveckan klubbade EU-ländernas regeringar sin version av lagförslaget om villkorade bidrag. Flera regeringar opponerade sig mot texten: Ungern och Polen så klart, men även Sverige och sex andra som tyckte att den blev för svag.

EU:s andra lagstiftare, EU-parlamentet, vill ha en bredare definition av vad som utgör brott mot rättsstatens principer och att proceduren för att stoppa utbetalningar ska gå med större automatik. En stor koalition – de konservativa, socialdemokratiska, liberala och miljöpartistiska partigrupperna – står bakom de tuffa kraven.

Lagstiftarna står alltså långt ifrån varandra. Och i förra veckan bröt förhandlingarna dem emellan samman. Samtidigt håller tiden för att nå en kompromiss på att rinna ut, eftersom budgeten helst ska vara på plats vid årsskiftet. Risken är att de EU-länder som akut behöver boosta sina ekonomier går med på att mildra rättstatsvillkoret så att Ungern och Polen låter det passera, för att inte riskera att utbetalningar ur coronafonden dröjer.

EU-parlamentet å andra sidan står ovanligt enat. Viktigast är att parlamentets största partigrupp, konservativa EPP där det ungerska regeringspartiet Fidesz är medlem, står bakom den tuffa linjen.

Parlamentet verkar inse stundens allvar. Om man inte tar den här chansen att skapa ett nytt verktyg för att påverka de EU-länder som är på väg i en auktoritär riktning, så kan det dröja flera år innan man får en ny.