Tusen miljarder skäl att prata EU-politik

Förslaget till EU-budget är allt Sverige någonsin velat ha. Så varför är alla så missnöjda?

När EU-kommissionen för ett par veckor sedan presenterade sitt förslag till kommande sjuårsbudget slog finansminister Magdalena Andersson omedelbart fast att det var ett ”orimligt förslag”. Låt oss så jämföra den svenska regeringens önskelista med EU-kommissionens förslag på hur i runda tal tusen miljarder euro ska pytsas ut på jordbrukssubventioner, glesbygdsstöd, studentutbyten, bistånd och polissamarbete, för att bara nämna en bråkdel.

Så här skriver regeringen: ”Regeringen avser att verka för en modern [EU-]budget med omprioriteringar till fördel för gemensamma åtgärder som säkerhet, migration, konkurrenskraft, forskning och klimatomställning. Det bör ske genom väsentliga minskningar av utgifterna för jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken.”

Mer till migration? Check. Det vill EU-kommissionen också satsa på, tre gånger så mycket som i dagsläget. EU-kommissionen vill att det 2027 ska finnas tiotusen EU-gränsvakter, från dagens drygt tusen, och att länder vid EU:s yttre gräns ska få pengar för flyktingmottagandet. Tanken är att Sydeuropa ska få hjälp att hantera flyktingströmmar och att Sverige och andra länder längre in på kontinenten så småningom ska plocka bort de gränskontroller som de infört mot sina grannländer.

Säkerhet då? Den budgetposten växer med 40 procent. Mycket ska gå till antiterrorsamarbete. Check.

Mer till konkurrenskraft, forskning och klimatomställning? Check, check och check.

Minskat jordbruks- och regionalstöd? Check igen! EU-kommissionen föreslår en minskning med 5 respektive 7 procent. Det kan låta lite, men effekten blir stor eftersom EU-budgeten i dag består till tre fjärdedelar av just dessa program.

Svenska regeringen vill att länder som Polen och Ungern ska kunna bli av med EU-stöden. Check på det också: EU-kommissionen föreslår att bidrag ska kunna frysa inne om ett land inte respekterar rättsstatliga principer.

Hela regeringens önskelista har bockats av, punkt för punkt. Och Magdalena Anderssons kritik handlar heller inte om budgetens inriktning, utan om att EU-kommissionens utgångsbud är en större EU-budget och därmed en höjd svensk EU-avgift. 

Svenska regeringen och oppositionen driver samma linje, vilket är ett problem. Problemet är inte att de vill minska EU-budgeten; problemet är att det verkar vara det enda de vill.

För vad är egentligen politik om inte att välja mellan oändliga möjligheter för en gemensam påse pengar? Att låta ideologin avgöra prioriteringarna och lägga fram en vision för väljarna? Så var finns då partiernas skuggbudgetar? Var är den sociala EU-budgeten, den gröna, den internationellt solidariska, den företagarvänliga?

Svenska partier avstår helt enkelt från politisk debatt om EU-budgeten. I stället för att söka konflikt med varandra pratar de nästan uteslutande om den enda punkt de tycker lika om: den svenska avgiften. Därför kan en vanlig mediekonsument få intrycket att regeringen och oppositionen tycker att budgetförslaget är katastrofalt.

Med undantag för Liberalerna och Sverigedemokraterna, som konsekvent vill ha mer respektive mindre EU-samarbete, är EU-politik ett obekvämt samtalsämne för svenska partier, vare sig det gäller pengar eller lagar. Det finns nämligen ofta en motsättning mellan vad partiet vill i en sakfråga och huruvida det vill att EU ska agera i saken eller ej.

Ett exempel: EU-kommissionen föreslår att en liten del av budgeten ska finansieras av handel med utsläppsrätter och en skatt på plast. Lite schematiskt kan man säga att Miljöpartiet gillar miljöskatter, men ogillar att EU tar upp skatter. En avvägning mellan dessa två önskningar går inte att sammanfatta i en klatschig slogan, och därför undviker man helst helt ämnet.

I höst kickar budgetförhandlingarna i gång. Det är alltså nästa svenska regering som sitter vid förhandlingsbordet och, tillsammans med sina 26 kolleger och med rödpennan i högsta hugg, stryker, lägger till och skriver om hela budgetluntan. Före riksdagsvalet i september vore det därför lämpligt om vi fick veta vilka partiernas olika prioriteringar är. Vi snackar ändå om tusen miljarder euro att bedriva politik med.

TRENDER

HETA

Femstjärnor + La Lega. Italien, eurosamarbetets tredje största ekonomi, ser ut att framöver styras av en populistisk alliansregering. Antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen och högerpopulistiska La Lega har slutit upp kring ett gemensamt regeringsprogram och en premiärministerkandidat. 

Berlusconi igen. Efter att ha varit bannlyst från italiensk politik i fem år får Silvio Berlusconi återigen ställa upp i val, beslutade en italiensk domstol i helgen. Skulle populistalliansen i vardande misslyckas och Italien gå till nyval, skulle alltså politikern med nio liv och hans parti Forza Italia kunna komma igen.

KALLA

Maffiametoder i mellon. Amerikanska forskare visar att röstningspakter mellan länderna i Eurovision har blivit allt vanligare. De värsta nepotisterna är -Sverige och Norden samt länderna i det forna Sovjetblocket, medan Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Italien -sällan fuskar – och -sällan vinner.

Frisk luft. I veckan väntas EU-kommis-sionen dra tung-viktar-länderna -Tyskland, Stor-britannien, Frankrike, Spanien och Italien inför EU-domstolen, för att de inte efterlever EU-lagar om luftkvalitet.

Transatlantiska alliansen. Är den utrikespolitiska pakt mellan Europa och USA, som varat från andra världskriget och framåt, död? USA -bryter det av EU framförhandlade Iranavtalet och hotar att straffa europeiska företag som handlar med Iran.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.