Nyhet
Socialtjänsten
30 april 2020 kl 08:31

Socialtjänsten skapar nya rutiner i krisen

Nya ledarskapsfrågor, ändrad organisation och nya mötesrutiner. På landets socialtjänster får cheferna hitta alternativa arbetssätt mitt under brinnande kris.

Socialtjänsten riskerar att inte räcka till under och efter coronapandemin. Samhällets svagaste individer, som redan är utsatta, riskerar att fara än mer illa i en kris och många behöver socialtjänsten mer än någonsin. Det varnade föreningen Sveriges socialchefer för i Dagens Samhälle för nyligen. 

Vi har pratat med tre socialchefer om hur man lägger om arbetet i krisen. 

Yvonne Thilander, socialdirektör Norrköpings kommun:
– Den största utmaningen har varit att våra målgrupper inte anses vara en riskgrupp och att vi därmed har haft svårt att få tillgång till skyddsutrustning och provtagning. Den första månaden hade vi över huvud taget inte någon skyddsutrustning.

– En annan utmaning är att vi blev tvungna att revidera den krisplan som vi gjorde för några år sedan om hur vi tänkt prioritera att bemanna vid personalbrist. Tidigare var planen att vid en stor kris skulle vi kunna ha i gång socialjouren och ha socialkontoret öppet, medan andra avdelningar kunde gå mer på lågvarv. Men under den här krisen har vi kommit på att det inte fungerar så bra. Nu har vi sagt att vi ska ha minst 50 procents bemanning i alla myndighetsenheter och de ska alltid vara i gång. Vi hade tänkt att det blir mer effektivt att slå ihop myndighetsutövning, men har nu sett att det inte blir effektivt.

– Det vi jobbar mycket med just nu är att vi har sett att mycket behandling har stannat av. Vi mäter hur många personliga kontakter vi har och kan se en drastisk förändring när det gäller antalet personliga möten. Det är svårt för oss att avgöra om det är på grund av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och att brukare stannar hemma, eller om det beror på att vi på socialkontoret är för restriktiva? Det här arbetar vi massivt med just nu för att det inte ska påverka de frågor som vi vill jobba med, till exempel våld i nära relationer.

– Vi analyserar och försöker få personal och enheter att lyssna på rätt budskap, så att vi till exempel inte avbokar gruppsamtal utan bokar in grupper i större rum för att kunna sitta med större avstånd mellan varandra.

Graham Owen, socialchef med huvudansvar för individ- och familjeomsorg i Trosa kommun: 
– Jag skulle åka utomlands på semester den 12 mars. Det var en vecka där verksamheter rullade på som vanligt. Kvällen innan insåg jag att det var inte rätt tillfälle att åka bort, resan avbokades i sista stunden. Behovet av att vara kvar i landet och på arbetsplatsen blev påtagligt.

– En av den största utmaningarna för oss har varit omställning från personliga till digitala möten. Ett förändrat arbetssätt, och vi har snabbt kommit upp i cirka 80 procent digitala möten. 

– En huvudfråga har hela tiden varit: "Hur kan vi utföra vårt uppdrag om vi har färre personal på plats?”. Vi gjorde snabbt en genomgång av arbetsuppgifter och prioriteringar ifall personalbortfallet skulle bli stort. En tydlig prioriteringslista skapades och vi förberedde för flexibilitet över enhetsgränser. Vi har delat upp personal i stort sett i två grupper, inklusive chefer, där hälften bemannar kontoret och hälften jobbar på distans.

– Bland brukarna har vi märkt av en minskning av antal besök till socialkontoret och avbokningar på grund av sjukdom. Det är för tidigt att säga om eller hur behoven har förändrats, men det är klart att det kommer att bli en påverkan under en längre tid. Vi arbetar utifrån olika scenarier. Som en konsekvens av bland annat restriktioner, permittering och ökad arbetslöshet ser vi förväntade förändringar i behov. Bland annat kan behoven av försörjningsstöd komma att öka; ansträngningarna kan leda till ökat våld i nära relationer och ökad alkoholkonsumtion. Barn kommer självklart att påverkas i alla dessa scenarier, och socialtjänsten behöver arbeta proaktivt för att nå dessa grupper. Vi behöver öka tillgängligheten.

Marjo Koivumaa, socialchef Haparanda kommun:
– Vi förbereder oss, vi har mycket fler möten med fokus på det som komma skall i Haparanda. Vi har ju inte alls samma situation ännu som många andra söderut. Redan den 12 mars gick vi in och begränsade besök på våra boenden, och vi har gått ut med information till våra medarbetare. 

– Det vi också har riggat för på individ- och familjeomsorgen är att det kan komma nya grupper av människor som har behov av våra insatser. Till exempel har vi fått en del frågor redan om försörjningsstöd. Vi hade en stor oro för några veckor sedan, eftersom vi är en gränsstad till Finland. Jag har ett åttiotal medarbetare på andra sidan gränsen. Vi har även medborgare i Haparanda som arbetar i Finland, och som kanske inte skulle kunna åka över gränsen och arbeta, som undrat om man kan få hjälp ekonomiskt. Vårt svar är att man har ju rätten att söka socialbidrag, och varje ansökan behandlas för sig. 

– Sedan är en stor fråga att det uppstår en oro bland våra boende och brukare, och även bland våra medarbetare. Det har vi dels mött upp ute på arbetsplatserna – jag har varit ute tillsammans med medicinskt ansvarig sjuksköterska och hr-chef. Dels handlar det om det nära ledarskapet, den närmaste chefen, och att vi stöttar upp varandra och uppmuntrar att vi pratar om det och kan gå in med mer stöd och hjälp om det skulle behövas. 

– Som socialchef känner jag att jag får bra stöd från kommunledningen. Vi har en grupp som möts dagligen där vi har en avstämning, med kommundirektör och säkerhetssamordnare. 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.

Publicerad: 30 april 2020 kl 08:31
Uppdaterad: 30 april 2020 kl 09:00