Snart vardagsmat att ställa grupp mot grupp

Ord och meningar som gjorde sig omöjliga för bara några år sedan mejslas allt ­oftare fram i dagens politiska retorik. Vi lever i en febrig värld, men varsamhet är ingen ledstjärna. 

Det som politiker fördömde i går normaliserar de i dag. När till exempel Fredrik Reinfeldt på sin tid kategoriserade grupper med och utan jobb bröt stormen lös mot den dåvarande statsministern. Fredrik Reinfeldt var upprörd över att Stefan Löfven beskrev Sverige som ett land med massarbetslöshet. Det är inte korrekt, sa Reinfeldt, och hänvisade till att arbetslösheten var mycket låg bland etniska svenskar mitt i livet. Det orsakade vad som kallades en twitterbävning. Kommentarerna handlade om att Reinfeldt var obehaglig, en rasist. Stefan Löfven tyckte att det var otäckt att Sverige hade en statsminister som pekar ut vissa grupper och delar in oss i vi och dem. 

Dåvarande migrationsministern Tobias Billström svingade brandfacklan när han sa att bilden av en person som gömmer flyktingar som en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern inte alls stämmer. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte är blonda och blåögda, menade Billström. Jonas Gardell krävde hans avgång, medan sverigedemokraten Kent Ekeroth tyckte att Billström var ”vettig ibland, faktiskt”. Bara några veckor dessförinnan ville Billström starta en diskussion om volymer när det gällde migrationen till Sverige. Oanständigt, sa Löfven den gången. I dag anser han att Sverige har tagit emot för många flyktingar. 

Inför valet 2010 gjorde Sverigedemokraterna en valfilm där svartklädda kvinnor i burka jagade svenska pensionärer som stapplade fram med hjälp av rollator. Budskapet var: Rösta för  invandringsbroms i stället för pensionsbroms. Den oförblommerade avsikten var att ställa grupp mot grupp. Filmen skulle ha visats i TV4, men den stoppades eftersom den ansågs för grov.

Ingen skulle väl i dag göra en sådan film, inte ens Sverigedemokraterna själva. Men dess andemening svävar mellan raderna i debatten. Det som förut var en spärr – den hånade politiska korrektheten eller ”det får man väl inte säga i det här landet” – har släppt. Oavsiktligt eller inte. Grupp mot grupp är på väg att bli vardagsmat, serverad även av regeringsföreträdare. Häromdagen ville justitieminister Morgan Johansson näpsa Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, som försökte ta åt sig äran för att unga får åka gratis i kollektivtrafiken i sommar. Då svarade Johansson att det inte varit möjligt om inte migrationspolitiken stramats åt. 

Finansminister Magdalena Andersson har talat i liknande termer flera gånger. Senast i en intervju i Dagens Nyheter om barnfattigdomen, som är störst bland utrikes födda barn. Fattigdomen bland invandrarbarn i Sverige tar Andersson som intäkt för att Sverige ska ta emot färre asylsökande. En som reagerade var kulturminister Alice Bah Kuhnke. Ovärdigt, sa hon, att ställa barn mot varandra. ”Det är uppenbart att många har gett upp kampen för medmänsklighet och internationell solidaritet. Men jag vägrar.” 

Det påpekas ofta att politik alltid är att prioritera när statens pengar ska fördelas. Rik mot fattig. Gammal mot ung. Så är det förstås. Och flyktinginvandringen kostar pengar. Det var vad Moderaterna ville sätta fokus på när de för en tid sedan krävde att regeringen separat skulle redovisa kostnaderna för invandringen. Solidariteten med människor i nöd utanför våra gränser ställs mot nationalstaten och välfärdens omfång. Eller som historieprofessorn Lars Trägårdh har formulerat det: ”Våra skyldigheter gentemot en fattigpensionär i Malmö är väsensskilda från dem vi har för flyktingar från Syrien.”

Ord är vapen, som både kan förföra och skapa hat och bitterhet. Orden kan få vingar, men de kan också bli till giftpilar. Politiker och andra makthavare har ett ansvar för vart deras ord far iväg och hur de landar. Det är skillnad, ofarligare, att ställa grupp mot grupp om det handlar om människor med förankring i Sverige – etniska svenskar för att tala med Fredrik Reinfeldt – än grupper som kommer utifrån och av många ses som något främmande och kanske ovälkommet. Att göda den sortens vi och dem kan vara farligt. Det visar både historien och utvecklingen i dag i länder runt om i Europa.

TRENDER

HETA

Tystnaden. Forskaren Joakim Ruist i direktsändning i ”Aktuellt” teg i historiska tjugo sekunder, när han inte ville svara på en fråga från programledaren Lotta Bouvin. Intervjun handlade om flyktinginvandringens kostnader och Ruist tyckte att frågeställningen om ansvaret för hur hans forskning används i valrörelsen var korkad. 

Riksdagslistor. Emma Wallrup petas som förstanamn på riksdagslistan för Vänsterpartiet i Uppsala län efter att ha blivit nedröstad på en extra valkonferens. Wallrup meddelar att hon nu lämnar Vänsterpartiet. 

Tågen igen. Antalet växelfel ökar dramatiskt. Enligt statistik från Trafikverket som SVT tagit del av har det hittills i år varit mer än 7 200 fel på järnvägsväxlarna i Sverige, vilket snart är lika många som under hela förra året. Enligt Trafikverket beror felen i första hand på stora temperaturväxlingar efter en tuff vinter.

KALLA

Karolinska institutet. KI:s rykte  efter skandalen kring kirurgen Paolo Macchiarini verkar ha skadat universitetssjukhuset, som faller i en internationell rankning där man jämför olika universitets status. KI hamnar i en grupp som tar hand om platserna 61-70. Tidigare låg KI i gruppen 51-60.

Vinster i välfärden. Regeringens förslag om ett vinsttak för privata välfärdsbolag kommer sannolikt att röstas ned när det läggs fram i riksdagen
i dag, torsdag. Möjligen kan det ratade förslaget ändå dyka upp som en fråga i valrörelsen. 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.