Perspektiv

Särskolans hemkunskap bygger på gammalt recept

Missriktad omsorg gör att alltför mycket bakande och fikastunder tränger ut en mer vardagsnära matlagning som hade kunnat rusta elever på grundsärskolan för ett mer självständigt vuxenliv, visar kostvetaren Albina Granberg i en färsk avhandling. 

Baka, baka liten kaka och rulla, rulla liten bulla. Skolämnet hem- och konsumentkunskap (tidigare hemkunskap) har ofta beskyllts för att bara lära barn att baka kakor och bullar, men ämnet har under de senaste 20 åren fått ett rejält lyft, både i form av en mer uppdaterad kursplan, men också i verklighetens klassrum. 

Ämnet rymmer idag otroligt mycket mer än bara bakande, men i grundsärskolan ­lever det dessvärre upp till den gamla myten. Bakning och fikastunder är mer frekvent förekommande på lektionerna i dag än vanlig matlagning, nyttiga mellanmål och hälsosamma frukostar, visar jag i min avhandling i kostvetenskap ”Koka sjuda steka: Ett sociokulturellt perspektiv på matlagning i hem- och konsumentkunskap på grund­särskolan”. 

Barn och ungdomar med lindrig intellektuell funktionsnedsättning är vanligtvis ­inskrivna i grundsärskolan. Där läser de samma ämnen som elever i grundskolan, men med några förändringar. Dels är kursplanerna ofta något förenklade för att bättre passa elevernas individuella behov, dels skiljer sig timplanen åt mellan grundskolan och grundsärskolan.

Elever i grundsärskolan har fler timmar i praktisk-estetiska ämnen och läser till exempel nära fyra gånger så mycket mer hem- och konsumentkunskap (425 timmar) än elever i grundskolan (118 timmar). Det finns med andra ord förhållandevis mycket tid för hem- och konsumentkunskap och att lära elever om mat, måltider, hälsa, ekonomi och miljö. I min avhandling visar jag emellertid att eleverna på grundsärskolan ges betydligt fler möjligheter att lära sig baka söta bakverk än att laga hälsosam mat. 

Skolämnet hem- och konsument­­kunskap syftar till att rusta eleverna för ett vardagsliv i ett hem och hushåll med allt vad det innebär. Elever med lindrig funktionsnedsättning kan komma att bo tillsammans med andra i ett boende, eller ett enskilt boende, men behovet av kunskaper om att sköta ett hushåll består. Den kvalitativa studien visar att lärarna, av olika anledningar, oftare lär eleverna att baka kakor, pajer, tårtor och bullar än att laga hälsosamma frukostar, mellanmål och middagar. 

Det framkommer under både observationer och intervjuer att lärare upplever att det är synd om elever med funktionsnedsättningar, vilket lärarna kompenserar genom att låta eleverna göra sådant de tycker om snarare än det de behöver. Rent konkret innebar det att eleverna bakade och fikade under merparten av de observerade lektionerna. Det blir således mer av en omsorg om eleven än ett lärandeperspektiv och ett kunskapsuppdrag. 

Omsorg om eleverna är en självklarhet och också en del av läroplanen. Men det tycks råda en obalans mellan å ena sidan omsorgen och å ­andra sidan kunskapsuppdraget. Det är i sig inget unikt för hem- och konsumentkunskapsämnet utan en tendens som dessvärre har noterats tidigare i grundsärskolan. Att omsorg prioriteras i stället för kunskaper och lärande kan dels bero på en omtanke om elevernas funktionsnedsättningar, dels vara en kvarleva från tiden då grundsärskolan var under landstingets försorg. 

Att visa eleverna omsorg genom att låta dem baka sju sorters kakor och sedan fika tillsammans är dock något missriktat. Om eleverna i huvudsak ges möjligheter att baka kakor och bröd, då är det också troligt att det är den kunskapen som de kommer att nyttja i sitt fram­tida vardagsliv. Personer med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning löper dessutom stor risk för att utveckla övervikt och överviktsrelaterade sjukdomar, så att rusta de här eleverna med goda kunskaper i att baka sötebröd, men mindre goda kunskaper i att laga hälsosamma måltider, kan knappast ses som en omsorg om eleverna och deras bästa. 

Notera att bakning inte ska uteslutas ur undervisningen i hem- och konsumentkunskap. Bakning av både bröd, bullar och ­kakor är en del av den svenska matkulturen och eleverna bör, enligt Skolverkets styr­dokument, möta det här innehållet i undervisningen. Det som bör diskuteras är snarare i vilken utsträckning eleverna bör baka och vad syftet med bakningen är. Är syftet att lära eleverna om en svensk fikakultur och dess historia, att få kännedom om olika metoder för bakning eller som avhandlingen visar  att baka för att eleverna tycker om att äta det som bakningen resul­terar i? 

En viktig anledning till att bakning är så vanligt förekommande i hem- och konsumentkunskap på grundsärskolan har visat sig vara upphandlingen: lärarnas möjligheter och begränsningar att själva handla de ingredienser de behöver till undervisningen. Flera lärare vittnar om att de är bundna av upphandlade avtal som innebär att de ­måste köpa in råvaror från en upphandlad grossist inför lektionerna, snarare än att handla i en lokal mataffär. 

Vad betyder det här i praktiken? Jo, att handla från en grossist innebär att man ofta behöver köpa stora förpackningar av livsmedel. Förpackningar som riskerar att inte gå åt på lektionerna och som inte heller kan långtidsförvaras. Ingredienser som socker, mjöl, ägg och smör har betydligt längre hållbarhet än färska grönsaker, frukt, kött och fisk. Här finns alltså ytterligare en orsak till bakningens dominans – upphandlingen skapar en struktur som utesluter mer känsliga färskvaror och gör bakandet till det enklare valet. 

Det saknas alltså strukturella faktorer som möjliggör för lärarna att faktiskt lära eleverna laga mer hälsosamma måltider. ­Vidare är det, som flera lärare nämner, problematiskt med stora förpackningar från grossist då dessa inte liknar de förpackningar som eleverna är vana vid från sitt vardagsliv. Igenkänning är en avgörande faktor för denna elevgrupps lärande, och nog är det skillnad på ett paket mjöl på två kilo kontra en säck på 25 kilo?

Om syftet med undervisningen i hem- och konsumentkunskap på grundsärskolan är att rusta barn och ungdomar att bli självständiga vuxna med goda möjligheter till ­fysisk och psykisk hälsa – ja, då är kanske en av de viktigaste åtgärderna att se över ­undervisningen i hem- och konsument­kunskap och att se till både lärare och elever får bästa tänkbara förutsättningar till en så bra undervisning som möjligt. Baka, baka ­liten kaka – visst. Men också skala, skala ­liten potatis. Hem- och konsumentkunskaps-undervisning måste hjälpa eleverna, nu och i framtiden, inte stjälpa dem.

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.