Perspektiv

Samhällsaktörer behöver träna sig i krisberedskap

Hur skulle ett avbrott i betalsystemen påverka medborgarna och hur bör lösningar och nödlösningar hanteras? Vi närmar oss frågan via ett spel, skriver Joeri van Laere, lektor i informationssystemutveckling på Högskolan i Skövde.

Digitaliseringen går i en hisnande fart och medborgaren blir alltmer beroende av en fungerande infrastruktur. Vad händer om samhället drabbas av en teknisk störning eller saboteras? Klarar Sverige en vecka utan kortbetalning? Hur kan samhällsaktörer gemensamt agera för att dämpa och lindra konsekvenser av ett långvarigt avbrott i betalsystemet?

Det är frågor som det i dag inte finns några direkta svar på. Frågorna utreds i en spelmiljö i det pågående forskningsprojektet CRAAAFFFTING (Creating Collaborative Resilience Awareness, Analysis and Action for Finance, Food and Fuel Systems in Interactive Games) som sker i samarbete mellan Högskolan i Skövde, Mittuniversitet, Linköpings universitet och Combitech, och finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Klarar beslutsfattare i finanssektorn, transportföretag, livsmedelskedjor och enskilda medborgare att möta de utmaningar som ett samhälle ställs inför vid ett betalstopp? En långvarig störning kan få långt­gående konsekvenser. Dokumentstudier och diskussioner med samhällsaktörer påvisar att de största potentiella konsekvenserna är brist på mat, bränsle, pengar och medicin.

Hur kan matbutiker, bensinstationer och apotek lämna ut varor när de inte kan ta betalt? Hur mycket lager har du och jag hemma när vi inte längre kan införskaffa det allra nödvändigaste? Alternativa betalningslösningar såsom kontanter och Swish kan ha begränsad kapacitet. I en krissituation utgör stora mängder kontanter också en säkerhetsrisk. Kan en lösning i så fall vara att samhället accepterar uppskjutna betalningar? Hur organiseras det rent praktiskt?

I forskningsprojektet CCRAAAFFFTING har vi skapat ett spel som ska studera hur det svenska samhället kan bygga upp sin återhämtningsförmåga (resiliens) vid ett lång­varigt betalstopp. Trots att mycket investeras i att göra betalsystemen mer robusta och pålitliga kan inte störningar till fullo förebyggas. Varje aktör ska ha en förmåga att lindra konsekvenserna och återhämta sig när en störning mot förmodan inträffar (individuell resiliens).

När flera aktörer ska agera samtidigt behöver de hitta en gemensam inriktning (kollektiv resiliens). Arbetar de var för sig finns risk att åtgärder från en aktör skapar problem för en annan, eller att åtgärder inte löser problemet på grund av att en annan aktörs verksamhet blir den nya flaskhalsen. 

När butiker exempelvis rekommenderar Swish eller kontanter som alternativa betalmedel utan att samordna med ansvariga för dessa betalmedel, kan effekten bli att bankomater töms och att Swish överbelastas och slutar fungera. Livsmedelsbutiker kan erbjuda kunder att handla på kredit och tro sig ha löst problemet, men har åkerierna eller konsumenterna inte kunnat betala för sitt drivmedel kommer inte några leveranser eller kunder till butiken. Genom vårt spel ökar deltagarnas med­vetenhet kring sådana beroenden. 

Hur undviks panik i samhället? Eftersom en fragmentering av ansvaret för tvärfunktionella och kritiska funktioner i dagsläget omfattar så många aktörer försvåras samordning. Vilka kanaler ska samhället nyttja för att få ut gemensam information till allmänheten? Lämplig gemensam information kan vara vilka funktioner som är öppna på en ort eller hur betalning ska gå till i livsmedelsbutiker, bensinstationer, apotek, restauranger, kollektivtrafik etcetera. Med rätt spridning av rätt information kan exempelvis hamstring av mat, kontanter och bränsle undvikas. 

En extra utmaning är att olika informations­behov uppstår för olika grupper i samhället. Störningar i betalsystemet kan leda till helt olika konsekvenser i städer och på landsbygden. Redan ekonomiskt utsatta grupper kommer att drabbas hårdare än andra. Reservlösningar, som att köpa på kredit, kommer inte att vara tillgängliga för alla. Dylika faktorer bäddar för förvirring och minskat förtroende samt ökar risken för panik, hotfullt agerande mot butikspersonal och upplopp.

I en nyligen publicerad studie från Betalningsrådet konstateras att de flesta medborgare i Sverige har ganska små ­eller inga kunskaper om under vilka förutsättningar betalkort fungerar – ­eller vad som kan störa dem. Om ett kort fungerar för offlineköp eller inte beror delvis på vad den enskilda butiken tillåter, men även på vilka kvalifikationer kortet i sig har. Även om du och jag har kort hos samma bank kan ditt kort fungera samtidigt som mitt kort inte gör det – för att banken har bedömt vår kreditvärdighet olika. Sådana förhållanden kan leda till förvirring och ett minskat förtroende för samhällsaktörerna.

Då och då drabbas enstaka banker och kortutgivare eller deras teknikunderleverantörer av driftstörningar. Ibland fungerar inte kortbetalning i butik, ibland går det inte att ta ut kontanter ur bankomater, ibland är internetbanken ur funktion. Lyckligtvis har störningarna hittills varit kortvariga eller påverkat en mindre andel av alla kunder/betalningar, men större och längre haverier är inte otänkbara. 

I intervjuer med samhällsaktörer framkommer det att de inte har glasklara svar på ­vilka åtgärder som är mest lämpliga för att hantera en långvarig störning av betalsystemet. Ska affärer stängas för att undvika kaos? Ska priserna höjas för att undvika hamstring? Kommer media med löpsedlar att skapa lugn eller orsaka en hamstringsvåg? Vem tar kreditrisken när medborgarna tillåts handla på krita: butiken, banken eller staten?

I spelmiljön simuleras ett fiktivt samhälle som upplever en långvarig störning där kortbetalningar inte är möjliga under tio dygn. Deltagarna, som representerar flera olika samhällsaktörer, spelar spelet tillsammans och får på så vis resonera kring, och testa effekterna av, olika åtgärdspaket.

Aktörer som deltar i spelet ska inte pröva sin nuvarande beredskap utan utveckla samhället­ som helhet. De ges möjlighet att ställa sig frågan: ”Hur bör vi tillsammans agera?”. ­Genom detta läggs fokus på önskvärda åtgärder och riktlinjer snarare än på dagens beredskap. Deltagare erbjuds möjligheten att spela samma händelseförlopp flera gånger och på så sätt få erfara effekterna av olika åtgärdspaket. Genom att spela spelet tillsammans skapas en större förståelse för hur olika delar av samhället hänger ihop, och hur kollektivets plan B, C och D kan se ut. 

Grunden i ett klokare gemensamt agerande är att vi alla förstår hur andra kommer att agera och hur vi själva kan bidra till att potentiella eskaleringar dämpas så att en störning inte blir en samhällskris. 

I ett digitalt samhälle ska vi njuta av all smidighet som framtida betaltjänster kan erbjuda. Men i ett digitalt samhälle behöver också reservrutiner finnas för att bibehålla grundläggande samhällsfunktioner såsom betalning vid tillfälliga avbrott i de digitala betalalternativen. De alternativen ska skapas i samförstånd.

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.