Demokrati

Samarbeten drivs fram av kriser

Nöden är uppfinningarnas moder. Och kriser är EU-fördjupningens bränsle.

I förra veckan slogs värmerekord i flera europeiska länder. Och vad som är än värre: säsongen för skogs- och gräsbränder har nu startat.

I Katalonien i Spanien slog den värsta skogsbranden på 20 år till i förra veckan, och i länder som är vana vid årliga brandkatastrofer, som Portugal och Grekland, stålsätter sig befolkningen för ännu en fnöskestorr brandsommar.

Många svenskar vittnar om hur förra årets heta sommar och många skogsbränder – 25 000 hektar stod i lågor – innebar ett uppvaknande om att klimatförändringarna pågår här och nu och inte är en abstrakt fråga för framtiden.

En hel del fick också en annan aha-upplevelse, nämligen en förståelse för vad EU-samarbetet går ut på: att man kan be om hjälp när man behöver den, för att man tillhör en gemenskap.

När bränderna rasade som värst i Sverige aktiverade regeringen EU:s civilskyddsmekanism, ett ramverk för att ge och få nödhjälp vid naturkatastrofer. Inom fem dagar kom resursförstärkning från Italien, Frankrike, Tyskland, Litauen, Danmark, Portugal, Polen och Österrike. Det var fem brandsläckningsflygplan, sex helikoptrar, många lastbilar och flera hundra brandmän som alla skyndade till på Sveriges larm.

EU-länderna bidrar med vad de kan och vill. Och det är EU-kommissionens folk som samordnar det hela.

Medan de europeiska brandmännen fullkomligt kärleksbombades i svenska medier och på gator och torg så var det ändå en och annan EU-skeptiker som muttrade att länder inte behöver vara med i EU för att hjälpa varandra.

Så är det naturligtvis. Men hela poängen är att det går så oändligt mycket smidigare om det finns ett befintligt ramverk för samarbetet. Sveriges regering ringde ett enda samtal, till EU-kommissionen, för att be om hjälp. Inte åtta, till vart och ett av de länder som skickade folk och fordon till Sverige i fjol.

Myndigheternas jurister behövde inte kallas in från semestern för att snickra ihop avtal som reglerar försäkringar för materialet eller utlänningarnas arbetsrätt eller andra praktikaliteter i Sverige. Allt sådant fanns redan.

EU:s civilskyddsmekanism finns på plats sedan 2014 och har aktiverats över hundra gånger. Den gemensamma insatsen i Sverige i fjol var den största hittills.

Och nu biffas mekanismen till. EU-lagstiftarna, alltså EU-parlamentet och EU-ländernas regeringar, har klubbat att den ska utökas med en katastrofreserv. En buffert som kan sättas in när varken landets egna resurser eller bidragen från andra EU-länder räcker till under en katastrof.

Reserven finns på plats redan i sommar. Den är hittills blygsam: sju brandflygplan och sex helikoptrar utgör hela flottan anno 2019 och kommer att stå redo på en bas utanför Madrid i Spanien från och med nästa vecka. Fordonen är utlånade av Kroatien, Frankrike, Italien, Spanien – och Sverige.

När allt har kommit på plats – år 2024 är planen – ska reserven bestå av helikoptrar, brandsläckningsplan, högkapacitetspumpar, fältsjukhus och snabbinsatta sjukvårdsteam som alla är uppkopplade till varandra och till datasystem som slår larm när en skogsbrand tar fart någonstans i EU.

Civilskyddsmekanismen är ett skolexempel på hur det går till när EU-samarbetet fördjupas. Nya samarbeten drivs framåt för att alla EU-länder ser att de vinner stordriftsfördelar av att slå ihop sina påsar. Eller för att brister plötsligt blottas. Nya samarbeten drivs sällan fram av Europafederalisters stora visioner, så som vissa EU-kritiker tror, även om det har hänt några gånger i unionens historia.

De drivs fram främst av kriser – av nödvändighet. När en terrorbomb smäller i Europa klubbar EU-länderna raskt nya lagar om informationsutbyte mellan ländernas polismyndigheter. När det blir bankkris enas länderna om en gemensam bankgaranti.

Och när temperaturen stiger och det brinner på flera håll samtidigt bygger man upp en gemensam brandbekämpningsflotta. Och Sveriges regering som från början var skeptisk till EU:s civilstödsmekanism har efter förra årets brandsommar blivit dess främsta tillskyndare.

Fakta

Heta

Frihandel

EU och Vietnam undertecknade i söndags ett frihandelsavtal. Dagen före nåddes en uppgörelse mellan EU och Mercosur, som är tullunionen mellan Argentina, Bolivia, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Venezuela. Mercosuravtalet har förhandlats sedan millennieskiftet och är EU:s största.

Ekrem Imamoğlu

Andra gången gillt vann oppositionspolitikern Ekrem Imamoğlu Istanbuls borgmästarval mot president Recep Tayyip Erdogans kandidat. Den turkiska oppositionen vädrar morgonluft för första gången på många år och hoppas att Imamoğlu så småningom utmanar Erdogan i nationella val.

Kalla

Andrej Babis

Tjeckiens premiärminister, affärsmannen och miljardären Andrej Babis, överlevde ännu en misstroendeomröstning i det tjeckiska parlamentet. Men människor på gatan – hundratusentals vissa dagar – kräver fortsatt hans avgång. Babis utreds av både tjeckisk polis och EU-kommissionen för bedrägeri med EU-medel.

Ryssland

Europarådets parlamentariska församling släppte in Ryssland i värmen igen, efter att landet varit avstängt efter annekteringen av Krimhalvön 2014. Samtidigt förlängde EU:s 28 utrikesministrar enhälligt EU:s ekonomiska sanktioner mot Ryssland – bland annat mot ryska banker, energibolag och vapentillverkare – för ytterligare ett halvår.

Klimatstrategi 2050

På ett toppmöte häromveckan satte Ungern, Polen, Tjeckien och Estland stopp för planen att klubba en strategi om hur EU ska bli helt koldioxidneutralt till 2050.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.