Analys
Mona Sahlin
6 oktober 2020 kl 08:00

Sahlins ”Makt-Lös” gör läsaren mållös

Det är rå styrka som avgör vem som klarar sig. Mona Sahlins memoarbok ”Makt-Lös” är en lektion för 20-talet. 

Nej, hon sökte aldrig hjälp för alla trauman. All skoningslös granskning, bajset i brevlådan, hatet och hoten. Inte heller fick Mona Sahlin debriefing för vardagshändelserna på arbetstid. Som maktkamper, knivar i ryggen och Göran Persson som påstås säga ”För fan Sahlin, jag har aldrig riktigt fattat varför du håller på hela tiden med de där homosexuella. Men det är ju för fan tio procent av väljarna! Smart!” 

Att som ansvarig minister 1994 titta på dykfilmer från Estonia, ”timmar av sjunkna kroppar med uppspärrade ögon i djupet”, med gråtande anhöriga i telefonluren, vem klarar sånt? Ändå är det först efter händelsen 2016 med livvakten och det osanna löneintyget som Mona Sahlin blir riktigt knäckt. Hon uppslukas av mörker, ilska och självhat över sitt eget slarv och nonchalans men överlever, förunderligt nog.

Mona Sahlin skryter inte med sitt starka psyke. Läsaren sitter mållös ändå. Kan man få receptet till hennes biokemi?

Det är omöjligt att inte tänka på Benny Fredriksson, chefen på Stockholms Stadsteater som begick självmord efter mediedrevet under #metoo. I ”Året med 13 månader” har Aftonbladets tidigare kulturchef Åsa Linderborg skrivit om ett medialt ansvarsutkrävande på gränsen till psykos, där hon själv deltog. Mediernas toppmiljöer liknar Socialdemokraternas högsta rum – samma övertygelse om att vara på Det Godas sida, vilket adlar handlingarna. (Läs båda böckerna, parallellerna är fascinerande.)

Åsa Linderborgs dotter Amanda, psykolog, tröstar: Det finns alltid flera orsaker bakom ett suicid. Säkert sant. Benny Fredriksson dog. Mona Sahlin tog sig igenom den negativa publiciteten med livet i behåll. En komplicerad mix av adrenalin, serotonin, tur och otur i ett genetiskt lotteri, tillfälligheter. Klara sig den som kan. Det är så här det är, på toppen.

Men vad ska Mona Sahlin använda sin exceptionella styrka till nu? Hon är ju bara 63 år.

Eller, ja. I vissa avseenden är hon närmare 93 år, eller åtminstone 75. Hon ”gick med i Palme” som ett barn av det politiska 1970-talet. Hon vill driva opinion, inte följa den, även om 90 procent av väljarna tycker annorlunda. Hon tror på allvar att SD inte skulle ha vuxit om de andra partierna hade ”tagit debatten”, vilket Sahlin faktiskt gjorde (utan framgång).

Hon kritiserar sitt eget parti för att inte vilja något, men bortsett från rättighetsfrågorna är det ganska svårt att urskilja vad Mona Sahlin ville själv under sin korta partiledartid. 

I sitt sökande omfamnade hon Miljöpartiet, för Mona Sahlin känner igen en existentiell uppgift när hon ser den. Ironiskt nog hade Göran Persson lanserat ”Det gröna folkhemmet” flera år tidigare utan att för den skull bli radarpar med Sahlin. Det är talande. Personkemi och personliga egenskaper är outgrundliga mixturer som ingen kan blanda själv. Ofta avgör det hur omgivningsfaktorerna kickar in. Såsom i allt annat, så ock i politiken.

Och då är vi tillbaka i människans dunkla innersta. Här lyser Mona Sahlin. Bokens bästa sidor är de tjugosex som handlar om hennes uppdrag som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism mellan 2014 och 2016.

Här kom Mona Sahlins osannolikt komplexa CV till sin rätt. Hon hittar hem. Befriad från (själv)upptagenheten med partiet och medierna pressar hon sig in i en materia där allt är känslor – andras känslor för en gångs skull.

Hon ser de själsliga likheterna mellan nazister, AFA-aktivister och unga som rekryteras till IS. Hon intresserar sig för radikaliseringens gåta och våldets ursprung, försöker bryta upp tystnads- och skamkulturer och har ingen pardon med förtryck och allt mindre fördragsamhet med snälltolerans. Det är fin läsning. 

Punkten sattes alltså ofrivilligt 2016. I dag är Mona Sahlin utvilad och hänger mest med barnbarnen i Hultsfred. Men ett nervsystem som är så unikt uthålligt måste nog samhället använda till något mer.

Fakta
Trender

UPP 

⬆️ Rötmånader
Det ruttnar som aldrig förr i svenska avloppsanläggningar, året runt. Därmed ökar också biogasproduktionen. Siffran för 2019 – just publicerad av Energimyndigheten – visar på 3,3 procents ökning jämfört med året innan, bästa siffran på flera år. Regionerna Skåne och Uppsala ökar mest. 

⬆️ Fyradagarsveckan
Tidningen Chef har spottat en ny trend: jobba fyra dagar i veckan, få betalt för fem. Studier i bland annat Japan visar på kraftigt ökad produktivitet och lägre stress, vilket gör förändringen lönsam. Observationerna gjordes innan corona tvingade hem folk från jobbet. Fler studier lär behövas, för när Frankrike införde 35-timmarsvecka år 2000 var det inget annat land som hakade på och den franska reformen har gradvis övergivits. 

⬆️ Fattigdom
Ökade ekonomiska klyftor lyfts fram i samhällsdebatten. Samtidigt har klyftorna i det förflutna fått förnyad uppmärksamhet. I våras utkom den franske stjärnekonomen Thomas Piketty med en ny tegelsten om ekonomisk fördelning i historien. I Sverige har Riksantikvarieämbetet i en färsk rapport låtit utreda hur kulturminnen av historiens obesuttna före 1850 kan synliggöras bättre. Spår efter torpare och backstugusittare bland annat.

⬆️ Urbanisering
Uppsala har utvecklats från ”större stad” till ”storstad”. Falun och Skövde har gått från ”medelstor stad” till ”större stad”. Det framgår av Cityindex från Handelns Utredningsinstitut och Fastighetsägarna. Den senaste bulletinen är också goda nyheter för Avesta, Höllviken, Ljunghusen och Höganäs, samt för Bjuv, Kungsbacka, Åhus, Åstorp och Älmhult. Om man gillar stadstillväxt alltså.

NER 

⬇️ Januaripartierna
Regeringen och dess stödpartier går in i oktober med ett dystert opinionsläge. Enligt en sammanvägning av undersökningarna från Sentio, Sifo, Novus, Demoskop och Ipsos under de föregående åtta veckorna skulle de bara samla 166 mandat om det vore val i dag. Moderaterna, SD och KD skulle tillsammans få 183 mandat. Både Liberalerna och Miljöpartiet skulle hamna under fyra procent och åka ur riksdagen.

Skribent

Cecilia Garme
Politisk kommentator, skriver varannan vecka i Dagens Samhälle.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 6 oktober 2020 kl 08:00
Uppdaterad: 6 oktober 2020 kl 09:05