Analys
EU
3 september 2020 kl 18:00

Sådant som sänker en svensk minister krusar inte ens ytan i Bryssel

Det finns inte någon verklig europeisk offentlighet, bara ett lapptäcke av nationella politiska debatter. Det visar ”Golfgate” – där handelskommissionären Phil Hogan avgick efter att ha brutit mot Irlands coronarestriktioner.

EU:s handelskommissionär, irländske Phil Hogan, sa i förra veckan upp sig efter ett ursinnigt mediedrev i Irland. Vad var hans brott? Jo, tillsammans med ett åttiotal andra högdjur hade han firat jubileum för en exklusiv golfklubb på ett hotell, i strid med landets pandemiregler om folksamlingar.

Som så ofta när drevet går och varje påstående och detalj närgranskas, kunde ytterligare förseelser snart läggas till listan: Hogan respekterade inte tvåveckorskarantänen när han reste från kontinenten till Irland och han körde till och från en irländsk provins som var ”nedstängd” på grund av hög smitta. Han pratade i telefon vid ratten och blev påkommen med några lögner. Krishanteringen av golffesten, snarare än festen i sig, blev Hogans fall.

En av lärdomarna från Golfgate är hur svårt det faktiskt är att till punkt och pricka följa de många coronarestriktioner som finns i flera europeiska länder. Och att ju större inskränkningar i individens frihet, desto mäktigare blir raseriet mot de makthavare som själva tummar på reglerna. Phil Hogan är inte den första europeiska politiker som faller på coronahyckleri, och han lär heller inte bli den sista.

Irlands lantbruksminister och vice talman i senaten, som varit med på den ödesdigra golfklubbsfesten, fick omedelbart sparken. Irlands regering krävde också Hogans avgång, trots att den saknar makt att tvinga bort honom från hans jobb i EU-kommissionen. Även om det var den irländska regeringen som nominerade Phil Hogan till kommissionär, är det EU som är hans arbetsgivare. Precis som de andra kommissionärerna har Hogan svurit en ed i EU-domstolen att företräda hela unionen och inte ta order från sitt hemlands regering.

Men Golfgate visar att EU-kommissionen ändå aldrig står fri från nationella påtryckningar. Om en regering tar sin hand ifrån ”sin” kommissionär i Bryssel, så viker EU-kommissionen ned sig. Kommissionsordförande Ursula von der Leyen sparkade visserligen inte Hogan, men hon försvarade honom inte heller och tillrättavisade inte Dublin för dess inblandning.

Posten som handelskommissionär är ett av de allra tyngsta och mest prestigefyllda EU-jobben. Hogan var ytterst ansvarig för hela EU:s – alltså Sveriges lika mycket som Irlands – olika handelsavtal med omvärlden.

Under denna mandatperiod ska den framtida relationen med Storbritannien efter brexit förhandlas fram. Och att ha just en irländare som handelskommissionär var strategiskt viktigt för Irland, som drabbas hårdare än andra EU-länder av brexit.

När Irlands regering nu ska sända en ny EU-kommissionär är det inte säkert att hen får handelsposten. Den brukar gå till en riktigt erfaren EU-politiker, inte en nykomling. I stället kan irländaren få en mindre viktig post och då måste resten av kommissionen möbleras om.

Det är ytterst ovanligt att en EU-kommissionär tvingas gå i förtid. De senaste 20 åren har det bara skett en enda gång. Det var 2012 då den maltesiska hälsokommissionären John Dalli misstänktes för korruption, efter att hans affärsbekant erbjudit det svenska snusföretaget Swedish Match inflytande över EU:s tobaksregler i utbyte mot pengar.

Det är inte så att det råder brist på skandaler i EU-kommissionen, men de flyger sällan utanför Brysselbubblan. Med mindre än tunga brottsmisstankar brukar inte en EU-kommissionär mista jobbet. Sådant som skulle sänka en svensk minister – obetald tv-licens, fiffel i bostadskön eller rattfylla – krusar inte ens ytan i Bryssel.

Att kommissionärerna brukar komma undan med mer än vad nationella ministrar gör beror inte på att kommissionen som institution har lägre krav eller slappare kontroll, utan på att det inte finns någon europeisk offentlighet som granskar och upprörs.

När drevet gick mot Phil Hogan skrevs spaltmeter i irländsk press. Men knappt en rad i Sverige eller i de andra EU-länderna, trots att han var lika mycket vår handelsrepresentant. Utanför Irland är Hogan en okänd figur som människor saknar känslomässig koppling till. Den offentliga debatten är och förblir nationell.

Fakta
Trender

Uppåt

⬆️ Frankrike-Facebook, 1–0

Facebook har meddelat att företaget kommer att betala 106 miljoner euro (ungefär 1,1 miljarder kronor) till Frankrike i restskatt för perioden 2009–2019. Frankrike har klubbat en nationell digitalskatt för att komma åt sociala mediejättar som Facebook, och driver på för en europeisk digitalskatt.

⬆️ Belarus

Demonstrationerna mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko och för demokratiska reformer fortsätter att locka ut människor på gatan i Minsk. EU-ländernas utrikesministrar väntas inom kort anta riktade sanktioner mot enskilda belarusier som varit inblandade i valfusk och polisvåld.

⬆️ Rättsstatsprincipen

Ledarna för EU-parlamentets största partigrupper – de grupper där svenska Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet är medlemmar – kräver i ett öppet brev att framtida EU-stöd ska villkoras med att EU-länderna respekterar rättsstatens principer. Om det inte blir en överenskommelse om skarpa regler i nästa långtidsbudget, hotar EU-parlamentet att lägga in sitt veto.

Nedåt

⬇️ Gyllene pass

Mellan 2017 och 2019 har Cypern sålt cypriotiska medborgarskap till ryska oligarker, tvivelaktiga affärsmän och personer som dömts eller utreds för brott i sina hemländer. Det visar ett avslöjande av Al Jazira i samarbete med Ekot och Utrikesmagasinet.

Även Malta och Bulgarien låter utländska personer bli medborgare i utbyte mot investeringar i landet, något som kritiseras av EU-kommissionen och andra EU-länder.

Skribent

Sigrid Melchior
Politisk kommentator, skriver varannan vecka i Dagens Samhälle

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 3 september 2020 kl 18:00