Analys
Analys
23 januari 2020 kl 13:15

Så undviker nya V-ledaren Fi-fällan

Världens enklaste jobb blev just ledigt. Såvida inte den nya vänsterledaren väljer fel väg framåt. 

 

Jonas Sjöstedt har varit en skicklig och respekterad partiledare. Men att efterträda honom borde ändå vara snudd på simpelt.

Med Socialdemokraterna uppbundna i en liberal samarbetspakt är Vänsterpartiet det enda riksdagspartiet med traditionell jämlikhet som kärnverksamhet, i ett land där folket ogillar sådant som vinst i välfärden. Om Sjöstedts efterträdare ska lyckas torpedera partiets guldläge måste vederbörande verkligen anstränga sig. Och det kanske hen gör.

Nya partiledare brukar alltid vilja uppdatera det politiska projektet. Saknas handlingsutrymme så kan man åtminstone ”skicka signaler”. Eftersom partiledarbytet i V också kan bli en generationsväxling uppstår frågan vilket spad som yngre vänstermänniskor egentligen har marinerats i. Då är det värt att begrunda ödet för Feministiskt initiativ.

Fi var en politisk start-up som borde ha haft en lysande marknad, exempelvis bland Kommunals medlemmar. När Fi lanserades 2005 kände sig Socialdemokraterna så hotade att de startade en egen feministisk klubb. Det hade de inte behövt. Efter bara några månader rådde fullt krig i det nya partiet. Å ena sidan: traditionella vänsterfeminister av den sort som utmanar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Å den andra: identitetsvänstern, förkroppsligad av bland andra professor Tiina Rosenberg. Den grenen konkurrerade snarast med Miljöpartiet.

Identitetsvänstern vann slaget den gången, men väljarframgångarna uteblev. Först i valrörelsen 2014 kom lyftet. Det berodde främst på att Fi, med den profil de hade, fick första tjing på rollen som antirasismens och feminismens banérförare mot SD. Sverigedemokraternas kraftiga tillväxt drev därmed även Fi:s siffror.

Men trots enorm medieuppmärksamhet och en plats i Europaparlamentet samma år missade Fi riksdagen ännu en gång. Valresultatet blev visserligen Fi:s överlägset bästa i ett riksdagsval, men ändå bara 3,12 procent.

Av detta kan Vänsterpartiet dra slutsatser. En handlar om tilltal. En ung vänstergeneration som har fått mycket av sin politiska näring genom genusstudier och antirasistisk aktivism pratar annorlunda än Jonas Sjöstedt, så feminist och antirasist han är.

Det behöver inte vara dåligt. Men det är inte säkert att väljarna gillar det. Åtminstone inte arbetarväljarna, om man ska tro LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson som talade på V:s vänsterdagar i Göteborg i höstas. En majoritet av de manliga LO-väljarna röstar numera på SD, vilket skrämmer Thorwaldsson. Arbetarväljarna måste ha tydliga jämlikhetspartier att rösta på. Han varnade i praktiken för en situation där V blir Fi.

– Klasskampen har försvunnit ur människors vardag och blivit en identitetsfråga. Den fajten vinner vi inte, vi måste se till att fajten blir klasskamp, inte varifrån du kommer, sa LO-basen.

Här är paradoxen: Om ett strategiskt intresse för Vänsterpartiet är att hejda SD bör de ha en partiledare som använder ordet ’klass’ mer än ordet ’rasifierad’.   

Då kan de tvingas välja bort generationsväxlingen. Och ge partiledarposten till Ulla Andersson som är ett år äldre än Jonas Sjöstedt, eller till någon annan med femtioårig framtoning, vokabulär och förmåga att förhandla med politiska ärkefiender.

Men det är inte alls säkert att det blir så. SD är enligt decenniets första Sifo landets största parti. På Twitter har samtalsklimatet polariserats så hårt att det nära nog har havererat. Man ska inte underskatta lusten och behovet hos vänsterpartister att manifestera sin avsky för samhällsutvecklingen genom att välja en ledare för vilken motståndet mot SD överskuggar allt annat. 

Gudrun Schyman lämnade Vänsterpartiet för att bli Fi. Det har hon säkerligen aldrig ångrat. Men med tanke på hur det gick i valen vore det märkligt om hela Vänsterpartiet gjorde samma resa.

Fakta
Trender

UPP Kommunerna 

Kommunerna är det nya klimatet - det som alla oroar sig för och som alltid får rubriker. Är det många års kampanj för ”Sveriges viktigaste jobb som gör skillnad?”. I förra veckan kom till slut ett regeringslöfte om 5 nya miljarder till kommunsektorn. Men oppositionen tänker fortsätta trycka på för mer pengar. 

UPP Punktliga tåg 

I november 2019 var 92,8 % av alla tåg framme i tid. Det var femte månaden i rad som mer än 90% av alla tåg i Sverige var punktliga. Tåg är mycket mer punktligt än inrikesflyg, enligt Flightstats/Trafikanalys. En vanlig myt är därmed krossad, menar SJ. 

 

UPP Polisförtroendet 

Höna eller ägg? När brottsfrågor kom allt mer i fokus under 2019 steg förtroendet för både Polisen och SÄPO. SÄPO ligger en bra bit före både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. 

 

NER Fristående skolor 

Färre ansöker om att få starta friskolor. 213 ansökningar har inkommit inför nästa läsår. Det är en minskning med en tredjedel jämfört med förra året. 

 

NER Skogsavverkning

Mindre skog avverkades 2019 än 2018, särskilt i södra Norrland. Sjunkande virkespriser kan vara förklaringen. 

 

NER Svensk film 

2019 var ett krisår för svensk film. Inte på flera decennier har publiksiffran på bio varit så låg, trots att många svenska filmer produceras. Mest sedda svenska film var Bamse och dunderklockan som lockade drygt 220 000 besökare. 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 23 januari 2020 kl 13:15
Uppdaterad: 23 januari 2020 kl 14:07